Mina tankar

Hur kan man vara emot att människor är sig själva?

Alla som tror att hela genusvågen med ”hen” (bästa ordet! använder det jämt som ett komplement till ”han” och ”hon”, vilket INTE betyder att vi ska sluta med han och hon) innebär att könen ska suddas ut och alla ska bära neutrala färger och kläder och att man som kvinna inte får vara tjejig med rosa kläder, smink m.m – läs nu det här inlägget och begrunda! Det roliga med alla som är emot ”hen” (med mera) är att de generellt sett inte förstår vad det handlar om eftersom att motargumentet alltid är att ”jag tycker att tjejer ska vara tjejer och killar ska vara killar” och det visar bara att man inte fattar ett jota av genusvetenskapen. Ta mig som exempel, jag älskar rosa, klänningar, smink, nagellack m.m som är stereotypt kvinnligt. Ingen i världen kunde få mig att leka med bilar eller annat när jag var liten för jag ville enbart köra runt min docka i dockvagnen, leka med barbies och kolla på barbiefilmer. Medan jag har vänner som aldrig någonsin har haft något intresse av sånt. Skulle de vara sämre tjejer för det? Nej! det innebär bara att vi är tjejer på olika sätt! Att vara emot genusmångfald är för mig som att vara emot homosexualitet med argumentet att ”om vi tillåter homosexualitet så kommer folk sluta vara heterosexuella”…Nä, HURRA för hen och mångfald på alla olika sätt!

Mina tankar

Bebisar och namn

Gud vad alla får barn nu, både bland vänner och bloggare. Senast ut Hugo Rosas och Paula som fick en dotter idag. Supersöt liten tjej! Sedan var det ju Linda Blom, Ebba von Sydow, Stina Lee, Amanda Schulman, Sofi Fahrman… Blir så himla avundsjuk och bebissjuk av alla söta bebisbilder. Synd bara att det har blivit trendigt att döpa barn till så himla fula namn!? Bertil (underbaraclara), Märta (Johans kompisar), Molly (Hugo och Paula), Klas (Ebba von Sydow) osv, vet inte varför alla helt plötsligt börjat gilla så hemska namn medan jag fortfarande tycker om (enligt min mening) FINA namn haha. Om jag och Johan får en dotter någon gång ska hon heta Emilia eftersom att det är så tjejigt och sött och om vi skulle få en kille så skulle han heta Max efter Johans bästa vän som tog livet av sig för några år sedan. Fina namn alltså. Jag vet att det är svårt att diskutera vilka namn som är fina eftersom alla tycker olika. Men jag säger bara att om en unge hade fått namnet Bertil för 10 år sedan så hade inte alla automatiskt tyckt att det var retrosnyggt utan bara… fult 😛

Allt och inget

Linnea Henriksson – Lyckligare nu

Alltså den här låten… tänk att någon har kunnat sätta ord på EXAKT hur jag kände det och mådde i flera år och hur jag känner det nu… Jag börjar alltid gråta av den här låten eftersom att den beskriver mitt liv som jag hade då så exakt och får mig att bara vilja hålla om mitt yngre jag och låta mig vara liten och svag och inte hela tiden den vuxna och starka. Tänker också att det är ju helt sjukt vad jag egentligen har utsatt mig själv för mellan jag var 16 till att jag var 20 år… i 4 år… Som jag var helt ensam om, helt utan stöd från en enda person eftersom jag skämdes så mycket att jag bara satte upp en fasad av hur bra allt var och aldrig berättade något för någon… nu för tiden berättar jag för Johan, han har fått höra mycket… men inte ens han kan egentligen förstå hur det känns att bli så fruktansvärt nedtryckt och illa behandlad av någon som man älskar.

Starkaste låten på länge.

Jag har sökt den värmen
Den värmen som man får när nån är hemma (hu)
och inte bara plötsligt går sin väg (ha)
och varken säger vart han ska och vad han gör
Det är väntan som fördärvar och förstör

 

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog allt för många år
för mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
Men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu

 

Och så all den där spriten
som du säger att du lätt kan kontrollera
Jag såg hellre att du sett
nån annan kvinna
som du velat röra någonstans
Då hade jag ändå haft en ärlig chans

 

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog allt för många år
för mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu

 

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv
Jag har sagt ”du borde lämna denna mannen nu ikväll”
Det tog allt för många år
för mig att bli äntligen bli fri
Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu

 

Det har slitit mig itu
Det fanns ingen bara du
men jag är lyckligare nu
Jag är lyckligare nu
Och jag är lyckligare nu!
(lyckligare, lyckligare nu)

 

Allt och inget

ARG

Fyfan. Är så jävla ledsen, har bara gråtit hela dagen. Är så jävla arg på alla som får bo tillsammans med sina hjärtan. SÅ jävla förbannat arg och avundsjuk. Det känns som att alla som bor tillsammans hånar mig just nu. bara genom att finnas till, bara genom att bo och jobba i SAMMA stad. som tar det för givet. här sitter jag helt jävla ensam. och pratar med mitt hjärta innan jobbet, genom sms under hela dagen, efter jobbet och på kvällen. för att jag saknar honom så mycket och får träffa honom så jävla sällan. jag HATAR att bo själv. det är inte ett dugg jävla roligt längre. jag bara gråter hela tiden. och hatar att behöva sätta på mig fejkleendet och gå till jobbet när jag helst skulle vilja ligga i sängen och sova bort hela den här perioden av mitt liv. har absolut ingenting att se fram emot mer än att Johan kommer hit varannan helg och att trösta mig själv genom att SHOPPA och att ÄTA. Det är vad mitt liv går ut på just nu. Kan absolut inte glädja mig över eller engagera mig i något annat just nu. Jag vill att mitt liv ska börja nu, jag vill gå vidare till nästa steg, jag vill inte stå och stampa här bara… jag vill ta nästa steg i förhållandet! jag vill inte stå stilla. blir så jävla arg för att Johan äntligen vill samma som jag, och så GÅR DET INTE PÅ GRUND AV ATT DEN HÄR JÄÄÄÄÄÄVLA LÅGKONJUNKTUREN GÖR ATT INTE EN JÄVEL VILL ANSTÄLLA!! är så arg att jag vill kasta mig själv i väggen eller nåt… jag vet inte vad jag ska göra, det blir bara jobbigare och jobbigare eftersom det känns mer och mer hopplöst. allt är skit. ingenting är kul. inte ett enda jävla dugg. känner mig så jävla ensam.

Allt och inget

Hating this

Nej nu orkar jag inte längre. Ligger i sängen med tårar i ögonen och smärta i hjärtat. ontontontont gör det. för att jag inte kan göra något åt saken alls, för att allt tar sin tid. Snälla snälla någon i hyfsad närhet av Sollefteå, ge min Johan ett jobb här uppe! Vi har haft ett distansförhållande i fyra månader nu. fyra månader som skulle vara tre. fyra månader som bara blir fler eftersom vi ännu inte har någon lösning i sikte. I början var det rätt skönt att vara ifred och bara jobba på om dagarna och kolla på vad man vill på TV på kvällarna (slippa att ständigt ha Discovery channel på och typ Iceroad truckers eller Deadliest catch som är hans favvoprogram..). men igår tog det stopp. Nu är det inte längre skönt att vara ensam. Vi pratar i telefon ungefär 3-4 gånger om dagen. Ändå tappade jag andan idag när jag insåg att vi pratat klart för idag och att jag inte skulle få prata med honom förrän imorgon bitti (brukar ringa honom på väg till jobbet, vilket är jobbigt för jag vill prata mycket längre än 10 min). Det här är inte längre okej! jag känner mig halv och det är jävligt jobbigt. jag vill inte vara särbo något mer! Jag vill ha honom här hos mig så att jag alltid kan få en godnattpuss, massor med kramar, få prata med honom när jag vill utan att bli alldeles varm på ena sidan av huvet av iPhonen. jag vill inte bara ses varannan helg! jag vill ligga nedhasad i soffan med benen i hans knä. PÅ EN HELT VANLIG TISDAG!

Allt och inget

Vad ska jag annars göra?

Ringde mamma och pappa på Skype igår och kunde inte sluta gråta. Jag brukar nästan aldrig gråta inför dem, om det inte är något stort, de är liksom såna som alltid säger klyschiga saker som ”äsch då, det fixar du” och ”tänk positivt!” och jag brukar hålla med. men igår blev det bara för mycket. Jag är så trött så trött så trött på att ständigt misslyckas. Med vad? Men gissa. Det lär inte ta så lång tid. Med att gå ner i vikt och HÅLLA DEN såklart. Gick inte ner ett enda gram förra veckan, fastän jag tränade så jävla hårt. Det funkar inte med mig, måste alltid ha gått ner åtminstone ett hekto när jag ställer mig på vågen, annars skiter jag i det. Så vad blev det för mat igår? Tre frallor, ett wienerbröd och en kärleksmums. som var torr som fan men jag åt den ändå. Mm bravo.

I 6 år har jag jojobantat upp och ner, upp och ner. Och gnällt och klagat och bloggat om det. och börjat om igen med nåt nytt. Jag blir liksom rädd för att this is it. Att det aldrig kommer bli bättre än så här. Så jag satt bara och hulkade, över SKYPE dessutom. och de kom med sina positiva tillrop vilket bara irriterade mig ännu mer så att jag till slut fick ryta åt dem att lägga ner. Jag vill bara ha stöd, för detta är jävligt jobbigt. varje dag och hela tiden. och jag vet inte vad jag ska göra. tror ju iofs inte att det finns så särskilt mycket mer att göra än att börja om igen. Så det är vad jag gör just nu ända sedan… idag. Jag ska äta mat som är BRA för mig och som jag mår bra av och går ner i vikt av. och den här jävla bullshiten med att man kan äta fullkornspasta, ris, frukt osv, YEAH SURE. Det är bullshit. Kolhydrater är bullshit och det sämsta man kan äta, det vet jag ju redan så vet inte varför jag ens trodde på de som gjort det där jävla kostschemat på world of shape. Nej, bort med bullshiten och in med den goda och braiga maten! Orkar dock inte vara hård mot mig själv och tvinga mig själv att träna varje dag och vara helt stenhård, just nu vill jag bara överleva utan att gå upp i vikt, helst gå ner om det går. så jag äter faktiskt mejeriprodukter, vilket man ju egentligen ska göra. Men bara de allra festaste och helst grädde. Jag ska bara göra ett absolut minimum nu, dvs försöka att inte äta socker eller kolhydrater (egentligen same shit) och bara äta när jag är hungrig. Vi börjar så.

Allt och inget

Träningsdilemma

Men fan vad svårt det skulle vara att komma upp i 85 % av maxpuls då! Kör crosstrainer/cykel/löpning så hårt jag orkar tills jag knappt klarar det längre på grund av mjölksyra i benen… och enligt de där handtagen man kan ta tag i på maskinerna (de kanske inte stämmer så bra?) så kommer jag bara upp i max 145 typ, och jag ska alltså upp till typ 160-170. Fattar inte, antingen är det jag som har låg smärttröskel vad det gäller att pressa mig själv eller så visar maskinen fel puls… hmmm…