Familj & vänner · Resor

Norrlandsbröllop

Halloj! Jag överlevde skotthålet (haha), det är till och med helt läkt nu. Nu har jag istället två stycken röda ärr på halsen, inväntar bara att de ska blekas och bli vita. det kan tydligen ta ett år eller så. Hur som helst, så skönt att det där gisslet till sår är väck.

Idag har vi varit och kikat på några av Smålandsvillans visningshus och sedan varit på födelsedagsmiddag hos min kusin, kändes skönt att ha lite lagom mycket att göra denna helg efter förra helgen som var FULLSPÄCKAD. Jag och Johan var nämligen på bröllop i Umeå då min kusin/bästis Rebecca gifte sig med sin Daniel.

Vi lämnade kidsen hos farmor och farfar på fredagen och tog tåget upp till Umeå. Jag hann både med att fika med min gamla kollega Helena och fixa naglarna hos en av mina andra kusiner (alltså jag har runt 15 kusiner, så det finns en del att referera till heh) när vi kom upp. På lördagen hjälpte vi till att passa brudparets små barn medan de själva hade fullt upp med att göra sig i ordning, ta bröllopsfoton osv.

Sedan drog bröllopet igång och jag storgrät förstås i kyrkan, de var ju så jäkla fina! Efteråt tog brudparet en varsin skoter till festlokalen där vi hälsade dem välkomna genom att skåla i hot cider, fantastiskt trevligt och gott. Riktigt norrländsk känsla 😄 vid middagen var jag den första att få hålla tal, det var viktigt för mig att få göra det för att få berätta hur mycket de båda betyder för mig. Riktigt nervöst, men jag är glad att jag gjorde det!

De sjöng också en jättefin och rolig låt tillsammans, väldigt uppskattat!

Därefter blev det fest heeeela natten lång, vi hade fått strikta regler om att inte gå hem före 4 på morgonen, och så blev det. De hade ett band som spelade ett par timmar och sedan körde vi vidare på Spotify fram till 4 när vi inte orkade mer och gick hem till Becca och Daniel för att sova ett par timmar innan det var dags att ta tåget tillbaka till Stockholm. Fy fan så dåligt jag mådde dagen efter!? Jag var helt yr i skallen och illamående. Sov i taxin på väg till tåget, på tågstationen där vi väntade i 45 minuter och sedan på själva tågresan då jag kunde lägga mig i Johans knä. Helt slut var jag. Är ju inte direkt van vid att dricka så pass mycket alkohol och vara ute så länge nuförtiden, minns inte hur många år det var sedan sist…. men jag har levt på lyckan från bröllopet hela veckan, det var så förbannat roligt, helt klart värt! Man kanske borde gå ut lite oftare än vart 10:e år? 😄

Mycket oklar bild, men inte så konstigt att det såg ut så här dagen efter:

Mina tankar

Skotthål i halsen

Jag bjuder på den här bilden….. Hur det går med såret? Ungefär så här. Fortfarande omplåstrad och får fortfarande inte bli blöt på halsen pga risk för infektion igen. Hur smart det var att tejpa halsen med plastfolie för att kunna duscha efter allt för lång tid? Näej men inte ett dugg. Fick klippa upp den efter och hälla ut vattnet ur den innan jag snabbt spritade av mig och plåstrade om mig igen. Får såna äckelkänslor av att titta på såret, det ser ut som att jag blivit skjuten i halsen?? Eller som att nån fimpat mig på halsen med en cigarr??? Sjukt ser det ut, och jag kan ju återigen konstatera att det är bra att jag inte valde en karriär inom vården, jag är alldeles för lättäcklad och känslig för det, haha. Hur som helst så går det framåt, det har bildats skorpa osv. Och det ska tydligen gå ihop, trots allt. Någon gång.

Jag ser så mycket fram emot kvällen, båda rummen är nämligen färdigmålade nu, så vi ska pyssla med att möblera framförallt Ems rum, sätta upp tavlor osv. Jag är peppad och hon är GRYMT peppad! Imorse sa hon att hon idag på föris skulle göra en ritning över hur det ska se ut i rummet. Det är mamma upp i dagen det, jag älskade att göra ritningar över mina rum som liten, testa olika möbleringar, planera inköp genom att lusläsa IKEA-katalogen osv, haha. Ska såklart visa resultatet sen!

Hem & inredning

Tapeten ryker

Fortfarande infekterat sår, fortfarande stickningar under naglar och i fingrar. Men skit i det, idag river vi tapet i Emilias rum!!! Så otroligt tråkigt eftersom jag fortfarande ÄLSKAR den, fantastiskt fin. Det är enbart den som gjort att det tagit så lång tid som 1,5 år att byta rum med Emilia, annars hade vi bytt mycket tidigare. Men nu var det dags. Och jag ska som sagt tillverka en stor tavla av överblivna tapetbitar som vi sätter upp i Emilias nya rum istället, tror det räcker faktiskt till den fina färgen Silky pink från Jotun som Em valde (hon sa att hon ville ha rosa färg i nya rummet, jag tog fram 4-5 färgprover och av dem valde hon alltså Silky pink. Att hennes vän Liara har den färgen på väggarna KAN ha bidragit lite också 😄).

Idag har vi därför rivit ner tapeten och jag har spacklat alla väggar. Sedan blir väggen grå och då kan vi flytta in alla våra sovrumsmöbler där = förvandlingen av Ems rum kan börja! Det är det jag verkligen ser fram emot. Barnrum är verkligen det roligaste!

Mina tankar

Trött men gladare

Silky pink – Jotun.

Idag var det bara att gå till jobbet igen. Vi började dock morgonen med frukost hemma hos mina föräldrar som var lediga med barnen denna fredag. Himla härligt! Och skönt också, att få komma hem och berätta om det som hände igår för sin mami och pappi. De är fortfarande en otrolig trygghet när jag mår dåligt, även fast jag snart fyller 30 år. Gissar att alla år av att bli omhändertagen av dem sitter i ❤️

Jag var otroligt trött idag, hade svårt att fokusera på jobbet. Kom hem och stöp ner i soffan och sov. Himla skönt. Sedan kom Johan hem och då var det skönt att börja rodda med målningen av vårt och Emilias rum. Det kommer bli så FINT! Jag ska visa så fort det är klart!

Mina tankar

En sämre dag

Nyklippt och glad på utsidan värre ställt är det med insidan.

Idag var jag hos en läkare och kollade upp sårets status. Det är fortfarande infekterat, fortfarande har det inte gått ihop och penicillinet har gett noll inverkan. Han tog i alla fall bort stygnen, gav mig antibiotikakräm som ska verka lokalt och sa åt mig att byta förband varje dag, så ska det här snart vara borta. Var även tvungen att fråga om det här är farligt. ”Nej, bara bökigt”, svarade han då. Helt rätt svar för en sån som mig. Tyvärr hjälpte det inte ändå, för efter en härlig fika med min vän Johanna och hennes lilla Boel kom jag hem och stupade rakt ner i en panikångestattack.

Jag gick runt och hyperventilerade. Och började plötsligt lägga ihop ett och annat, som att jag igår hade yrsel vid flera tillfällen, så där så det snurrade till ordentligt medan jag körde bil. Att jag blivit tillfälligt glömsk och har förlagt saker och glömt bort tider på ett sätt som jag inte brukar. Och att jag har gått runt med hjärtklappning och axlarna uppe vid öronen i en vecka, trots att jag hela tiden tänker på att försöka andas djupt och lugnt och sänka axlarna. Samt att jag har domningar i armar och händer till och från, som värst var det ju i lördags, men fortfarande är det inte helt borta. Efter lite googlingar på panikångest så visade det sig att allt kunde vara tecken på just en sån attack. Och då blev jag rädd för själva attacken eftersom det är så otroligt obehagligt – och så bröt den ut. Attacken. Som jag tydligen väntat på i en vecka. Jag bara grät och skakade med ett hjärta som i princip bankade utanpå kroppen och tänkte att allt är kört, jag kan dö när som helst.

Jag KAN verkligen inte hantera rädsla för hälsoproblem. Kan inte! Kan inte härbärgera den oron! Det var samma anledning förra gången nämligen, det är när det känns som att allvarliga sjukdomar plötsligt kommer för nära och att jag inte kan värja mig mot det. Något som drabbar någon i ens närhet, eller någon i samma ålder som mig, eller någons barn. En fobi, kanske det är rent av? Jag vet inte. Jag vet bara att det här var så obehagligt att jag ska börja gå i terapi igen. På riktigt, inte bara i KBT, det tyckte jag inte hjälpte mig ordentligt förra gången, den var lite för ytlig och med för lite fokus på att gå på djupet med rädslor. Jag ger mig själv i uppgift att prioritera min psykiska hälsa nu, för det här fungerar inte. Jag vill må bra.

Till slut kunde jag sopa ihop mig tillräckligt för att åka och klippa mig (tycker det funkar att fokusera på ytliga saker till viss del), sedan kom Johan och barnen och så åkte vi och handlade färg, vi ska ju nämligen byta rum med Emilia, så vårt gröna rum ska bli dovt rosa! Riktigt fin färg blev det, vi valde Silky pink från Jotun. Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas få sova hela långa natten och vakna utvilad och glad imorgon. Orkar inte det här.

Mina tankar

Ett litet sår och en infektion

Jag var och tog bort ett till aterom, som det heter, på halsen i måndags, precis som jag alltså gjorde i höstas också. Det börjar med att jag får en finne på halsen, sen vet jag inte om det är att jag klämmer på finnarna, men sen har de liksom kapslats in och blivit permanenta inombordare, som ibland blir inflammerade. Så nu har jag tagit bort ett andra aterom. Det görs under lokalbedövning på vårdcentralen och jag har fått tre stygn vid såret. Förra gången hände inget mer, det gick en vecka, stygnen togs bort och allt var bra. Nu däremot, har såret blivit infekterat, störigt nog.

Jag märkte det rätt tidigt eftersom svullnaden över halsen gjorde att det såg ut som jag hade en dubbelt så stor dubbelhaka! I torsdags kände jag mig tvungen att gå och kolla upp det, då kändes det också varmt runt såret, rött och jag kände mig lite sjuk. På vårdcentralen blev det lite förvirrat, eftersom läkaren jag träffade sa att det var infekterat och skrev ut penicillin, och sedan bad mig gå till sköterskeexpeditionen för omläggning av såret. Sjuksköterskan sa då rätt irriterat att det såg hon på en gång att det inte alls var infekterat, hon verkade tycka att läkaren var dum i huvudet. Till slut kom distriktssköterskan och sa att hon ändå kunde lägga om såret, men infekterat var det ju inte.

Klipp till i fredags när såret började bli ordentligt varigt och det både kom blod och massa äckligt guck ur såret. Har fått byta förband både morgon och kväll eftersom plåstren varit så grisiga (varsågod för info!), igår träffade vi mina föräldrar och min pappa sa då att man ska låta såret vara öppet utan plåster, för det sa alltid farmor som jobbade i många år som sjuksköterska på Karolinska. Okej, sagt och gjort, jag tog bort allt och tvättade rent. Tyvärr har det inte slutat gucka sig än, i morse hade det bildats en stor kocka över såret, men det vätskade fortfarande… barnen är ju upp i mig hela tiden också, så tänkte att det är nog ändå bättre att täcka såret med antibakteriellt plåster. Så nu får det sitta där tills jag ska tillbaka till vårdcentralen på onsdag och ta bort stygnen.

Igår kväll kom också världens konstigaste grej, jag började få smärtor i fingertopparna?? Till slut var det så jobbigt att jag var tvungen att gå och lägga mig. Tyvärr var det väldigt svårt att sova på grund av smärtan, det känns som jag har ödem i fingrarna? Som att de är vätskefyllda och stumma? Google föreslog diverse olika trevliga saker som cancer, så ångesten är på TOPP, kan jag säga. Speciellt eftersom jag ringde Kry och läkaren där sa att hon inte kunde se hur det skulle kunna ha med mitt infekterade sår att göra. Tyvärr var jag så orolig för fingrarna att jag glömde fråga om hur jag ska sköta såret, så jag är tillbaka på ruta 1 kan man säga. Ångestfylld, orolig, med varigt sår och smärta i fingrarna.

Längtar till om en vecka, då borde allt ha lagt sig!!!! Så gör jag alltid när jag är orolig, tänker att om en vecka borde allt vara okej igen. Tiden läker alla sår?

Besparar er bilder på det variga såret, här är från i torsdags ur en vinkel där det knappt syntes 🧐

Före/efterbilder · Hem & inredning

Husdrömmar

New in! Så att säga, haha. Vi fick en oplanerad egen dag i lördags, jag och Johan, då barnen bad om att få hänga med mormor och morfar. Och vad gjorde vi då? Åkte och shoppade förstås! Först tog vi Mall of Scandinavia då jag behövde titta efter klänning till min kusins bröllop i mars. Därefter åkte vi till Ikea och kärade ner oss i den här köksön! Jag har ju planerat länge att det ska in en köksö där, egentligen hade jag tänkt att vi skulle bygga en, men eftersom denna var så perfekt i storlek och pris så körde vi på den istället. Enklare att bara bygga ihop en sats istället för att skapa något nytt, även om det också hade varit kul (….. för Johan, jag står för idéerna 😄). Kanske att vi byter ut själva bänkskivan mot en i marmor dock, så det blir mer enhetligt med köket. Men det åker upp på projektslistan, det finns andra projekt som står före i kö nästa gång.

Samtidigt har vi blivit väldigt sugna på att köpa ett ”riktigt” hus, dvs ett med äganderätt, faktiskt gärna ett renoveringsobjekt där vi kan få renovera rubbet precis så som vi vill ha det. Även om vi inte själva hade valt kanske just det här köket som vi har nu, så kommer vi ju inte att slita ut det för det, det är ju helt nytt. Men det hade ju varit roligt att få skapa ett helt nytt kök från grunden! Vi börjar också fundera nu på var vi vill bo i förhållande till skolor, skulle också gärna bo i ett riktigt villaområde, det känns trevligt och tryggt. Vi håller på att kika på ett hus just nu faktiskt, men i denna marknad skulle man nog behöva sälja innan man köper, så vi kanske får börja i den ändan i sådana fall. Inget bud är lagt än, men vi är otroligt förtjusta i huset, som ligger helt perfekt till…