Allt och inget

Bästa jobbet

Glad mama på väg till julbord tidigare ikväll

Har haft en så mysig kväll, med julbord på Nyckelvikens herrgård tillsammans med mitt jobb. Eftersom herrgården är från 1700-talet så var temat också 1700-tal, Fredman gick omkring och sjöng sina epistlar och värdinnan var en dam i riktigt utställd klänning och hög peruk. Himla roligt! Maten var fantastiskt god också, och sällskapet var ju såklart toppen. Jag är så otroligt nöjd med att ha brutit mig loss från mitt gamla jobb det här året, att jag vågade söka mig vidare och pröva något annat. För jag kom ju till världens bästa grupp (jobbar med bla etablering inom kommunen) som är så otroligt rolig att träffa varje dag! Det där när alla i gruppen har samma ironiska humor, det älskar jag. Så kul!

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det här året varit, som ju är brukligt i bloggvärlden, men inte att beskriva månad för månad utan kanske snarare i termerna av det bästa och det sämsta under året? Och också återkoppla till listan jag skrev för ett år sedan, om mina mål för det här året. Jag ska också skriva en ny lista med mål för 2018 såklart!

Emilia <3 · Familj & vänner · Shopping

Julklappar och separationsångest

Kvällens projekt: slå in julklappar! Detta är barnens alla julklappar i år. Rimligt tycker jag. Två tröjor, två klänningar och en varsin leksak (en teservis till Stella och en verktygslåda till Emilia). Ända sedan barnen kom till världen har det svämmat över av presenter från alla håll och kanter vid alla högtider (och annars också…), jag fick liksom lite nog förra julen när det blev så mycket paket att ingen hade tid eller ork att uppskatta alla paket. Till slut ville man bara att det skulle vara klart någon gång, då är det aaaalldeles för mycket. Det här känns mycket bättre!

Den här helgen har verkligen varit lugn och skön, med fokus på julbakning och mys hos barnens farmor och farfar igår. Emilia hade också bestämt sig för att hon skulle sova över hos dem vilket hon gjort förut och det har gått jättebra. Men jag undrar om hon kommit in i någon ny fas med extra mycket separationsångest, för när jag, Johan och Stella skulle åka hem så bröt hon ihop i min famn när vi skulle kramas hejdå. Hon kom fram alldeles glad, gav mig en kram och mitt i kramen kom det ett högt ”UUUUUUUHHHUUUUUHH!”, och så hulkade hon fram ”jag vill bara vara med min mamma och pappaaaa”, lillgumman! Så hon fick såklart hänga med oss hem istället. Det första hon sa när hon vaknade imorse var dock att hon ville sova över hos farmor och farfar…. haha. Så vi gjorde ett nytt försök nu ikväll, hon var så bestämd med att hon absolut skulle sova över. Och det verkade gå bra, vi åt middag där, hon stannade kvar och vi andra åkte hem, att säga hejdå var inga problem. Hemma fixade vi med julklappar och upphängning av tavlor, nattade Stella och myste ner oss i soffan. Då, vid 20.30, ringde farfar och sa att Emilia hade brutit ihop igen, och så hörde vi i bakgrunden ”ja-ha-hag vill ba-ha-hara vara med min mamma och pappaaaa!!”. Så det var bara för Johan att slänga sig i bilen och hämta henne. Det är inte lätt att vara 3 år alltid! Man vill mycket och känner sig så stor i vissa lägen, men när man blir trött och ledsen så är man fortfarande ett litet skrutt som vill ha sina föräldrar. Och jag njuter, för nu har jag henne här, sovandes på min arm, istället för i en säng flera mil bort. Win!

Före/efterbilder · Hem & inredning · Vårt nya hus

Förvandligen i sovrummet

Så var sänggaveln klar! Johan har verkligen gjort en insats i veckan, vi köpte ju själva sänggaveln på IKEA förra lördagen och sedan dess har han pysslat med den. Min idé om IKEA-hack var att montera på en slät träskiva i fronten på gaveln för att det inte skulle bli så tydligt IKEA-utseende på den utan lite mer stilren. Så han köpte en MDF-skiva som de kapade till direkt på byggvaruhuset i rätt mått, tog hem den och skruvade fast den i sänggaveln, spacklade skarvar och skruvhål och målade den i samma färg som sovrummet (Tant Johannas gröna). Klart! Enkelt nog! (eh kanske speciellt eftersom det inte ens var jag som gjorde det, haha). Men det blev faktiskt riktigt bra. Det som är så bra med gaveln är ju nämligen att den är utbyggd från väggen så att den har plats för hyllfack på varsin sida om sängen. Eftersom vi har det mellanstora sovrummet där det inte finns plats för nattduksbord blev man ju tvungen att hitta på något för att kunna förvara böcker och diverse annat. Så nu har vi det alltså i våra egna hyllor på varsin sida, samt att ovanpå sänggaveln finns det plats för en fin mässingsfärgad lampa (från TGR, väntar på att få en glödlampa), väckarklockor och tavlor. Just nu står vårt bröllopsfoto där, men jag är sugen på att sätta upp en rätt stor tavelvägg på väggen ovanför, det finns ju väldigt mycket vägg där…. Jag är helt enkelt väldigt nöjd, det är så himla roligt att få göra egna inredningslösningar!

Så här såg sovrummet ut före makeovern. Rätt stor skillnad!?

Allt och inget

Nissedörren gjorde succé!

Visst får man lite vuxenpoäng när man går med i bostadsrättsföreningens styrelse va? Det är jag nämligen nu, och så här trött var jag igår efter att vårt första möte hållit på mellan 21-23.30…. hej trött mama! (Jag brukar gå och lägga mig kl 21…) Men den här dagen har faktiskt gått i ett ändå, trots tröttheten, vilket det i och för sig brukar göra på mitt jobb. Dagarna bara rinner iväg och plötsligt tittar jag på klockan och inser att det är dags att gå hem. Jag minns på mitt tidigare jobb, då kunde jag sitta och verkligen stirra på klockan, och räkna ner timmar och minuter tills jag skulle få gå hem, dels pga tristess och dels pga att det inte alltid fanns något att göra. Så himla skönt att inte ha det så längre!

Barnen ÄLSKADE för övrigt nissedörren! När de kom ner på morgonen igår förstod de fest ingenting, vad var det för en dörr och vadå för nisse? Jag fick förklara allt om tomtenissar som hjälper tomten, men Emilia var ändå skeptisk – tills jag visade henne klippet på nissen som kikar ut genom dörren! Det tyckte hon var jätteroligt, och sen sa hon ”mamma, först trodde jag att det var på låtsas men det var ju på riktigt!” Haha, smart tjej ändå! Jag trodde hon skulle köpa det rakt av! Men nu tar hon väldigt väl hand om nissen, ritar små teckningar som hon lägger i brevlådan, ställer fram gröt i en äggkopp till nissen och ser till så att Stella inte går bananas på dörren och prylarna, haha… för som jag förstod så tyckte Stella att det var jätteroligt hon med – och vill därför slita loss det hela från väggen. Det är tydligen så det funkar när man är 1,5 år gammal, haha!

Imorgon ska barnen få ett brev från nissen, då är det ju första december, ÄNTLIGEN! jag tänkte hitta på små uppdrag till dem varje dag, som en form av julkalender (de har även en pixibok-kalender som de fick av mormor). Måste bara komma på själva uppdragen också😄

https://elinjosefina.files.wordpress.com/2017/11/img_1224.mov

Första nissefilmen, den som övertygade Em om att det var på riktigt. IMORGON ska jag in till stan och byta glaset på min kamera, vet att jag tjatat om att den är trasig ett tag…

Allt och inget

En egen nissedörr

Det är roligt att det kommer små minitrender inom sociala medier ibland, någon pryl, leksak eller klädesplagg tex. just nu inför jul verkar trenden vara en så kallad ”nissedörr”! Jag har följt med lite halvt i förbifarten när vänner och bekanta har pysslat ihop miniatyrdörrar, stegar och brevlådor som de lagt upp på Instagram. Men jag har inte förstått vad anledningen varit riktigt… det är tur att Google finns när man blir nyfiken! Efter lite googlande har jag förstått att det handlar om att man berättar för barnen att en nisse flyttat in under natten och ska bo hemma hos en under december för att hålla koll så barnen är snälla och rapportera vad de gör till tomten? Nissen kan också göra lite bus, söker man på ”elf on the shelf” får man mycket (bra och dåliga) tips 😊 Dessutom kan man använda sig av appen ”santa spy cam” där man kan visa barnen filmer på hur en liten nisse kilar ut från just ens egen nissedörr, när den gör små bus med mera.

Som med många trender tar det ett tag för mig innan jag fattar grejen haha, men nu i natt när jag vaknade hade jag plötsligt bestämt mig för att ordna en egen nissedörr hem till oss, varför jag kom på det just då vet jag inte, men så fick det bli! Efter en snabb googling kunde jag se att Panduro har de absolut finaste nissedörrarna, så jag gick helt enkelt dit på lunchen idag och inhandlade allt jag behöver. Nu i kväll har jag suttit och målat allt med hobbylack och nu sitter det uppe på väggen i hallen, så det är det första de kommer se när de går ner för trappan imorgon!

Jag har filmat ett klipp med Santa spy cam som jag ska visa tjejerna imorgon. Undrar vad de kommer tycka? Och undrar hur lång tid det kommer ta innan Stella river ner det hela, hehe.

Hem & inredning · Vårt nya hus

Ett steg närmare idealet

Min bästa inspobild för sovrummet

Vad skönt det känns att få ut sina rädslor i skrift ibland, apropå inlägget jag skrev igår alltså. På ett sätt känns det dock helt sjukt att jag ens vågar skriva ut det nuförtiden, tidigare har jag ju mest hanterat det genom tankesättet ”om jag inte låtsas om det så finns det inte, pratar jag om det/ tänker på det så kommer det hända”. Så dumt! Det är ju faktiskt inte så det funkar.

Den här helgen handlade verkligen om inredningsshopping i vår familj, vi vigde lördagen åt IKEA och söndagen åt diverse inredningsbutiker i Nacka Forum och införskaffade då massor med saker på listan. Listan? Yes, jag har en detaljerad lista på allt som ska köpas och göras i vårt lille hus och när. Jag är verkligen en listperson, är inte mina listor i ordning så funkar jag inte, haha. Så den här helgen inhandlades sänggaveln som nu ska ”hackas” (IKEA-hack alltså), massvis med ramar till alla bilder vi haft liggande utan ram, gardinskenor, gardiner och lite annat smått och gott. Så himla tillfredsställande att få bocka av saker på listan och se hur hemmet förvandlas allt närmare till min vision av det!! Hemmet som det ser ut i mitt huvud och hur det ser ut i verkligheten är nämligen två helt olika saker, jag har så tydliga planer och ser precis framför mig hur allt ska se ut. Och varje månad kommer vi ett steg närmare idealet (enligt mig). Man (jag) får ha tålamod!

Mina tankar

Den känslomässiga bergochdalbanan

Mina egna gryn, kärleken vet inga gränser.

Nu ska jag slå in lite öppna dörrar här: att få barn alltså – vilken jäkla omställning det är på alla sätt och vis i livet. Har aldrig förstått de som säger att det inte förändrat dem att få barn, liksom huuur är det ens möjligt? Visst, jag är jag och så vidare (såklart), men jag har ju varit med om upplevelser som gett otroliga dimensioner till mig och mitt liv. En av de största förändringarna är det känslomässiga, herregud vilken bergochdalbana av känslor det är att få barn. Jag hade på riktigt ALDRIG kunnat förberett mig på detta innan, det är helt omöjligt. All dödsångest jag har, har jag fått sedan jag blev gravid med Emilia. Jag minns tydligt att jag före det inte kunde förstå hur man kunde vara rädd för döden, tex när jag lyssnade på Alex Schulmans dödsrädslor i podden. Varför liksom? Dör jag så dör jag, so what? Klipp till nu. Herregud vilken dödsångest jag har vissa dagar. Och av så många dimensioner! Tänk om jag dör, tänk om de dör, tänk om Johan dör, mina föräldrar, min bror, med mera, med mera.

En annan del är hur stort hjärtat har blivit, framförallt när det gäller barn. Jag känner så starkt för alla barn i hela världen, hjärtat brister bara av tanken på en liten bebis som skriker men inte blir upplockad och tröstad av sina föräldrar. På den nivån är det. En återkommande ångesttanke jag har är alla utsatta barn i världen, alla som råkar ut för sexuella övergrepp, trafficking, fysiskt och psykiskt våld, mord osv. Och det gäller inte bara barn nuförtiden, vi tittade på ”Det sitter i väggarna” härom veckan där de går igenom historien kring folks hus. Och så berättade de om en mamma på 1700-talet som fått ett ”oäkta” barn och hur hon dödade det när det var alldeles nyfött för att slippa skammen. Alltså jag bröt fullständigt ihop, jag bara grät, bytte kanal men det hjälpte inte. Gick och lade mig gråtandes. Så ni förstår att jag inte kan titta på deckare av typen Gåsmamman eller någonting liknande…. inget där det finns minsta antydan till barn som far illa. Jag fattar inte att jag kunnat läsa böcker av typen ”Pojken som kallades det” förr!?!?

Hur länge ska det vara så här? Det var ju rimligt att det var så här så länge man hade små bebisar och var full med hormoner, men nu?? Jag vill liksom dedikera mitt liv till att ta hand om alla barn i hela världen som far illa…