Emilia <3

Att lära sig skriva

Emilias bästa grej just nu. Bokstäver!

Emilia och jag delar flera intressen, trots att hon bara är 4,5 år. Vi älskar att shoppa till exempel, hon och jag går gärna runt i butiker hand i hand och pekar på saker vi skulle vilja köpa. Hon blir inte ens arg när jag säger nej till saker, utan då går vi vidare bara, lika glada ändå. Fika gillar vi också, Em kan man verkligen sitta ner med på ett café med lite gofika och prata en lång stund. Så mysigt!

Ett annat gemensamt intresse är också att skriva! Hon började intressera sig för bokstäver när hon var runt 2 år, först lärde hon sig sin egen bokstav; E. Sedan har det utökats och utökats eftersom hon vill veta vilken som är tex min, Stellas, mormors, farfars och förskolekompisarnas bokstäver. Grym koll har hon nu! Hon har också alfabets- och siffertavlor i sitt rum, så nu vill hon sitta vid sitt skrivbord och skriva av alla bokstäver, hon undrar hur man skriver olika ord och då får jag bokstavera och ibland visa hur man skriver någon bokstav. Men oftast kan hon själv, speciellt sedan jag förklarade att bokstäverna måste komma i rätt ordning för att det ska bli rätt ord. ”Emilia” och ”hej” kan hon skriva helt på egen hand nu. Hon vill också veta vad det står när hon ser ett ord eller text, så nu har jag börjat med att be henne att själv ljuda vad det står. Bokstäverna kan hon ljuda, men hon har inte knäckt ”läskoden” än, men hon är så himla nyfiken på det här, så det skulle inte förvåna mig om hon gör det snart. Hennes ömma moder tycker ju förstås att det är väldigt roligt, eftersom jag själv älskat att skriva och läsa hela mitt liv, när journalistdrömmar och nyligen har bytt jobb bl.a. för att få chansen att skriva mer. Hoppas att även Emilias intresse fortsätter när hon blir äldre! Stella har också börjat visa intresse för bokstäver, blir kul att se hur det blir för henne 😊

Allt och inget

När en viktoperation inte längre behövs

Det har säkert märkts att jag de senaste månaderna inte varit lika aktiv här på bloggen, och det beror helt enkelt på att jag varit inne i ett projekt som tagit upp det mesta av min ork och tankeförmåga. Jag hintade lite om det i detta inlägg som jag skrev i augusti, där jag även berättade att jag hade avbokat min överviktsoperation som egentligen skulle skett i september. Nu när det gått drygt 3 månader tänkte jag uppdatera om vad som egentligen hänt sedan dess. Som situationen är nu finns det i alla fall inget behov av viktoperation, jag har helt enkelt gått ner den stora övervikt som gjorde att operationen var ett alternativ. Närmare 20 kilo har jag tappat på den här tiden, och jag har ca 10 kilo kvar tills jag är normalviktig! Från storlek 46 till storlek 38! Det känns SÅ OTROLIGT SKÖNT att ha lämnat behovet av operation bakom mig, det är en sån jäkla WIN för mig att jag knappt kan förstå det. Det här har jag gjort helt och hållet för min egen hälsas skull, och skillnaden från då till nu är som natt och dag.

DÅ: kunde jag inte ligga raklång på rygg och läsa saga för barnen, för jag kunde knappt andas när jag låg ner, jag fick ta ett andetag, prata, ta ett nytt andetag, prata osv. Otroligt jobbigt. Att ta mig upp från liggande position, att sätta mig på golvet och sedan ta mig upp, att hänga med i barnens tempo – allt var mer än vad jag orkade med.

NU: Jag kan ligga ner bredvid barnen i sängen och berätta en saga – OCH andas!!! Jag är tacksam för det varje gång jag gör det, eftersom det var så nyligen det inte gick. Jag har inga problem att skutta upp och ner för trappan, att springa runt och busa med barnen, att träna… jag orkar allt! Och för det är jag så otroligt tacksam.

Vad har jag gjort för att nå hit då? Jo, jag följer ett program hos Itrim, där jag även har coachhjälp av bästa Elin som hjälper mig när jag fastnar i fel tänk. För om det är något jag lärt mig det här året, så är det att hela mitt viktproblem sitter i min hjärna. Exakt allt, faktiskt. Jag har ätit alla möjliga olika sorters kost tidigare, som LCHF (i ca 2 år), periodisk fasta, anti-inflammatorisk kost m.m. Och det är bra grejer, men jag har aldrig kunnat hålla mig från att överäta, även fast jag varit mätt. Det är en mekanism i min hjärna som jag jobbar med ständigt, och jag är fortfarande inte ”klar”, jag måste jobba med de tankarna hela tiden för att inte låta sug ta över. Ibland klarar jag det, ibland inte. De viktigaste verktygen jag använder är det jag läst om i boken Brain over binge som jag skrev om för ett år sedan här i bloggen, den boken finns även som podcast och även fast det handlar om hetsätning så är det samma mekanism i hjärnan som överätare måste jobba med, så det rekommenderar jag varmt att läsa/lyssna på. Det har varit som en revolution i mitt tänk. Om man vill kan man följa min resa på mitt nya instakonto @becomingjosefinast, jag kommer inte att skriva så mycket om det här i bloggen 😊

Före

Efter (egentligen ”under tiden”, har som sagt 10 kg kvar):

Allt och inget

Okända nördkunskaper

Precis som resten av Sverige/världen har jag nu sett A star is born!!! Jag var på VIP-bion Mall of Scandinavia med vännerna My och Towe, verkligen så mysigt. Och filmen…. ja, det var ju gråtfest deluxe förstås. Och nu går den här pärlan till låt på repeat här hemma. Eller det gjorde den redan innan faktiskt, har väntat länge på att få se filmen. så jag kan texten till den. Har ju lite dille på sånt, vill kunna låttexterna till alla låtar jag och barnen gillar, inklusive introlåtar till deras favoritbarnprogram, alla visor i Krakel Spektakel etc. på något sätt fastnar sånt lätt i mitt huvud? Ungefär som årtal, om någon berättar en historia så måste jag få veta vilket år det hände och hur gammal personen var då, för då kan jag få upp en korrekt vision av det hela i huvudet. Därför lägger jag också lätt exakta årtal på minnet, tex specifika händelser, filmer, sånger och allt möjligt. (Förutom om det rör sportevenemang, det är så långt ifrån mina intressen så där har jag noll koll). Det är dessutom något som jag tror att de flesta inte vet om mig, förutom min familj…. eftersom jag sjunger dygnet runt, haha. Nördighet på hög nivå, yes. Jag älskar speciellt att lära mig sångtexter till långa/krångliga låtar, det blir som en sport att kunna varenda ord och ton. Exempel: Queens Bohemian Rhapsody. Bästa låten att sjunga loss till! Och nu Shallow, alltså. Trots att den är kort och enkel 😉

All about kids

När mamman glömde bort halloween

Det roliga med den här enhörningsdräkten är att man ser ut att bli uppäten av enhörningen 😄

I onsdags var det ju då Halloween. Men inte för mina barn, för jag var HELT övertygad om att det var tisdag, och alltså inte halloween. Emilia sa ändå flera gånger ”men mamma det är onsdag, det är halloween idag!” Och jag bara ”nääääeeej gumman, det är bara tisdag!” helt självsäkert. Det var inte förrän jag lämnat barnen på föris och var på väg till jobbet som jag kom på att det ju fasen visst var onsdag! Haha, alltså demensen har börjat!? Så jag fick gottgöra dem genom att klä ut barnen och även göra ansiktsmålning i torsdags istället. Tur att de är så små att det funkar fortfarande, en 2- och 4-åring bryr sig ju knappast om ifall de är utklädda på rätt dag 😄

För övrigt måste jag ge ett tips på några fantastiskt bra barnfilmer om ni inte redan sett dem: först och främst KRAKEL SPEKTAKEL! Vår familjs stora favorit just nu, vi är alla helt besatta av den och har lärt oss alla sånger/ramsor utantill vid det här laget (musiken från filmen/Lennart Hellsings låtar finns på Spotify vilket vi lyssnar på varje dag i bilen). Dessutom, om ni inte redan sett Disneyfilmen Zootropolis så MÅSTE ni göra det. Den är fantastisk, har ett otroligt djup och budskap samtidigt som den är både rolig och spännande. Vi har sett den ett okänt antal gånger. Helgtips!

Familj & vänner

Halloween på Gröna Lund

Precis när jag börjar längta som mest efter julen varje år så kommer alltid halloween… lite så där i vägen. En högtid men ändå inte, ganska oklart alltihop. Men det är ju roligt att hitta på något, framförallt för barnens skull. I år testade vi på halloween-firande på Gröna Lund! Vi åkte dit i den bitande kylan (alldeles för dåligt klädda eftersom iskylan kom lite som en chock – idag har jag köpt både en ordentlig vinterjacka + vinterskor som svar på hur mycket jag frös då…) i lördags tillsammans med våra härliga vänner. Jag måste säga att upplevelsen var över förväntan bra! Dekorationerna i form av tusentals pumpor, höbalar, fågelskrämmor och häxkittlar var fantastiska och attraktionerna var också utspökade, flygande elefanterna var tex mumieelefanter, tekopparna var häxkittlar osv. Detta var alltså på småbarnslandet där vi ju hängde mest, men vi var även tvungna att gå över till den andra sidan och där var det mycket läskigare fågelskrämmor, majsfält (hur många skräckfilmsscener utspelar sig inte på just majsfält?), spöken som vandrade runt och diverse gamla och nya spökhus. Tyvärr var köerna väldigt långa till alla attraktioner (och jag är en mes), annars hade det varit spännande att gå in på Skeppet, Olustiga huset, Motel Hell eller någon av de andra attraktionerna…..

Rekommenderar Halloween-Grönan starkt hur som helst, barnen tyckte det var otroligt roligt, klär man bara på sig själv och barnen ordentligt med kläder så är det en perfekt halloween-aktivitet 😊

Emilia <3

Ingen vanlig tisdag

Igår strax efter lunch fick jag det där hemska samtalet från förskolan som man aldrig vill få. Rektorn på förskolan ringde och sa att Emilia lekt med några kompisar och då ramlat och slagit upp ett jack i huvudet som såg djupt ut och troligtvis behövde sys. Pulsen då! Jag gick in till mina kollegor för att säga att jag behövde åka och bröt ihop lite när jag skulle förklara vad som hänt, det är så läskigt innan man själv sett hur det faktiskt är fatt med barnet tycker jag. Jag fick goa kramar och stöd och sen skärpte jag till mig och åkte till Em på föris. Hon satt med en pedagog som höll ett tryckförband på såret och rektorn som också tog hand om henne, och så fort E såg mig så bröt hon ihop totalt och bara klamrade sig fast vid mig, jag fick inte ens titta på såret förrän efter en lång stund. Jag satte mig med henne och pratade lugnt om att vi måste låta doktorn titta på såret och att hon sen skulle få välja något kul på leksaksaffären och fika, vilket hjälpte lite så att vi kunde åka iväg.

Väl på sjukhuset klamrade hon sig fast vid mig igen och ville inte låta någon titta på henne, så vi fick köra det gamla tricket med att jag fick ligga på britsen med henne på mig medan Johan höll fram telefonen som hon kunde titta på samtidigt som distraktion, haha. Skönt nog tyckte läkaren att såret var så fint placerat i hårbotten (man kan se litegrann på bilden nedan) att det inte behövde sys eller limmas, utan det sköter sig tydligen bäst själv när det sitter där det gör. Emilia, som var livrädd att hon skulle behöva stygn innan, slappnade av ordentligt när läkaren sa så, och sen hoppsade hon ut därifrån. Härlig syn när man precis varit så orolig!

Därefter blev det såklart en tur i gallerian med ett nytt pussel som Em valde själv och sedan fika på Espresso House. Min lilla skrutta, vilken tisdag!

Så tacksam för att det gick så bra som det faktiskt gick för min lilla loppa ❤️

Allt och inget

Belönar mig själv

I veckan fick jag ett jättehärligt besked – jag har fått ett nytt jobb! Jag började ju på mitt nuvarande jobb för 1,5 år sedan, men jag har verkligen blivit intresserad av att fördjupa mig inom mitt område (jobbar med nyanlända), så det är vad min nya tjänst handlar om. Det blir en helt ny utmaning men jag säger som Pippi att ”det har jag aldrig gjort tidigare, så det klarar jag helt säkert!”. För att fira det glada beskedet så belönade jag mig med en adventskalender från Skincity. Den ser så himla härlig ut! Ser ännu mer fram emot december nu. Och i januari börjar nya jobbet 😊