All about kids · Ytligheter

Nya flätor

Jag prövade att göra en inbakad hjärtfläta i helgen, inspirerad av Emily som gjort en på sin dotter. Det blev inte helt som jag tänkt mig, behöver ju få hjärtat att gå ned och mer ihop där i mitten för att det ska likna ett hjärta mer. Men det blev okej för första gången ändå, tycker jag! Det var inte så svårt som det såg ut faktiskt och nästa gång vet jag hur jag ska göra den bättre. Detta var målbilden:

Shopping · Ytligheter

Längtan efter sommar…shopping

Jag har verkligen fått nog av vinter nu, det är så störigt att gå och vänta och längta efter vinter hela november, december och januari och sedan kommer den i februari…. too little too late! Nu ser jag bara fram emot vår och sommar, grillkvällar och barfotabarn i gräset. Ooooch….

… att fylla på med sommarkläder i barnens garderober! Jag har förälskat mig totalt i Newbies kommande baddräkter, de kommer jag inhandla så fort de når butikshyllorna. Längtar även efter gympaskor- och sandalväder, och Kavat är ju bäst som vanligt.

Zara och Lindex levererar ju också, verkar det som! Kom nu våren!!

Mina tankar · Vikt & träning · Ytligheter

Om kroppshets

Jag kommer nu att gå in på ett väldigt svårt ämne som rör de senaste dagarnas inlägg här på bloggen. Det känns som att gå på ett minfält, men jag väljer att ändå skriva ut hur jag känner här. Men jag vill flagga för att jag inte är idiotsäker på mina egna åsikter, utan gärna diskuterar dem! Varsågod för brasklapp 🙂

Såhär: Något av det svåraste med att bestämma sig för att (åtminstone undersöka möjligheterna att) göra en gastric bypass eller liknande är för mig att veta att jag egentligen inte ens får prata om det, att veta att många nu säkerligen tycker att jag bidrar till kroppshetsen. För reaktionen mot all kroppshets som flödar i samhället verkar ha blivit att tabubelägga ämnet totalt. Kropp och utseende får inte diskuteras överhuvudtaget. Framförallt i sociala medier är det tydligt, men även i diskussioner i verkligheten, faktiskt. Och jag kan förstå det till viss del, när det hetsas om tre kilon som måste bort hit och dit, eller en mage som borde vara muskulös. Eller något liknande. Men det blir så svårt när man faktiskt har stora viktproblem, när man kanske har 30-40 kilos övervikt eller ännu mer. Och känslan ändå är att man pratar inte om det och man får inte  sträva efter att vara smal. Att är man tjock så MÅSTE man vara stolt över det och får inte vilja gå ner i vikt. Och går man ner i vikt ska man åtminstone inte prata om det för att inte hetsa någon. Man ska helst trivas med sin kropp precis som den är och gärna visa upp den som sådan. Helt fine för mig, är man stolt så är det ju enbart bra! Men JAG känner inte så, jag känner mig inte hemma i den här kroppen. Och många andra större gör ju inte heller det. JAG vill vara normalsmal, sedan vad det är, vilken siffra det är eller hur det ser ut, det är en totalt individuell definitionsfråga, och det kan jag hålla med om är onödigt att ens prata om, just på grund av att det är så onödigt att jämföra när vi alla är olika. Själv har jag ärligt talat inte ens en målsiffra, jag började lägga på mig övervikt när jag var 17 år, så senast jag var normalviktig var då, helt enkelt. Och på den tiden vägde jag mig inte ens, jag hade ingen aning om vad jag vägde (förutom i mellanstadiet när klassen skulle väga sig hos skolsyster och alla sedan gick runt och jämförde sig med varandra, så totalt fel hanterat av skolsyster ändå, om det nu var så viktigt att väga oss kunde hon väl ha låtit bli att visa oss det och bara skrivit in det i journalen?) Badrumsvågen kom in i mitt liv först när jag var 17-18 år. Och oavsett så skulle jag inte kunna jämföra mig med vikten jag hade som 17-åring… jag måste hitta en ny vikt som passar mig.

Något jag kan nämna som ger mig en känsla av kroppshets, det är när människor hemlighåller vad de gör (och det är många!). När de först är i en större storlek för att några månader senare plötsligt vara mycket smalare. Helt okommenterat, eftersom man inte ska prata om viktminskningar. Men att de ändå säger att de minsann äter godis och inte tänker på vad de äter, utan låtsas som att vikten bara magiskt hoppat av dem. DÅ känner jag mig så misslyckad, som att det bara är mig i hela världen som det är något fel på; för när jag ”inte tänker på vad jag äter” så går jag uppenbarligen upp 17 kg på 4 månader.… När jag däremot vet att det ligger ett jäkla slit bakom den nya vikten, med livsstilsförändring, ändrade motionsvanor m.m, då har jag en helt annan förståelse och känner mig inte ett dugg vikthetsad, utan bara inspirerad och glad för deras skull. Men det kanske bara är jag?

Jag måste dock säga att jag aldrig någonsin visar mitt missnöje framför mina barn, inte på något sätt kommenterar jag mitt utseende, eller undviker att visa armarna i linnen, eller håller in magen eller liknande. Jag pratar aldrig om vikt så att barnen hör, jag väger mig aldrig när de är med heller. Det är jag jävligt noga med, men jag är medveten om att de kommer att märka av allt jag väljer att göra med mitt utseende, och där är jag inte helt klar över vad som känns rätt, hur öppen man ska vara. Jag vet bara att jag vill vara frisk och finnas vid deras sida så länge som möjligt, och då måste jag ta hand om min kropp.

Jag väljer också att skriva om det i bloggen då och då, för att jag vill visa vem jag verkligen är här inne, jag vill inte dölja något. Jag tycker inte om när det blir ”fult” att prata om saker, jag tycker det är bättre att vi riktar in oss på HUR vi pratar om det istället.

IMG_9876Allt jag gör, gör jag för er. Foto: Lisa Marie Chandler

Ytligheter

Mer skönhetsbehandlingar tack!

Bästa frisyren på sånt här halvutväxt bebishår enligt mig – en tofs i luggen som går ner i en eller två tofsar. Då får man bort luggen på ett effektivt sätt 😊

Nu är jag inne i en sådan där jobbperiod igen, det känns som att jag bara jobbar hela tiden, ekorrhjulet är i full gång liksom. Det är då det kan gå några dagar innan jag kommer på att ooops, bloggen! Haha. Men imorgon ska jag i alla fall få stressa ner lite med en 90-minuters lymfmassage! Något ska man ju använda friskvårdsbidraget till 😉 ser verkligen fram emot det, just lymfmassage har jag aldrig varit med om förut, men det lät himla spännande när jag läste om det. Kul att testa! Det är något jag verkligen tänkt göra i år, unna mig fler behandlingar. Det står på den oskrivna mållistan för i år 😉 Om jag hade råd skulle jag göra ansiktsbehandlingar en gång i månaden och fixa naglar och få massage varje vecka. Det hade varit något! Men jag tänker mig i alla fall någon ansiktsbehandling per säsong för att hålla ordning på hyn lite, har fått så himla dålig hy den senaste tiden… men vi startar som sagt med lymfmassage. Kanske kan det hjälpa något med det också?

Familj & vänner · Shopping

Reafynd och bästa julklappen

*Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Stor & Liten.

Jag har börjat använda adlinks så smått, det innebär att jag kan länka till saker jag själv köpt och gillar och samtidigt tjäna en liten peng. Du betalar ingenting när du klickar på en adlink. Detta är ett försök för att se lite hur det går, men det är viktigt att säga att jag kommer aldrig att länka till ett företag eller produkt jag inte själv gillar till 100%!

Det är kul att ha en bra hårdag ibland – idag har jag både tvättat, saltsprayat, fönat och plattat det med min nya plattång, det vara ”bara” det som krävdes, haha.

Min nya älskling! Fyndade den till ett riktigt bra pris på mellandagsrean.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen, medan Johan och barnen är lediga även denna vecka. Jag vet ju dock exakt vad de sysslar med hela dagarna:

De kör elbil, julklappen från morfar, hela dagarna! Den står parkerad i vårt vardagsrum (vår nya inredningsdetalj, haha. Finns för övrigt till reapris på Stor & Liten nu, adlink), och så fort de vaknar på morgonen så sätter de sig i bilen. Speciellt Stella som är mest bilintresserad skriker ”BLLL! BLLL!” och blir helt tokig av glädje. Emilia är rätt duktig på att köra den, man växlar framåt och bakåt med växelspak och när man släpper gasen så bromsar den. Dock finns det en fjärrkontroll till den också, så vi har den i handen hela tiden för säkerhets skull, för att hjälpa till att bromsa i tid, svänga osv. Men riktigt rolig julklapp! Därav det snapchatuppdateringarna ut så här:

😊

Ytligheter

Förändringar

När jag kommer upp till Umeå gillar jag att passa på att låta min kusin Becca fixa mitt hår, hon är frisör och otroligt duktig på vad hon gör, så såklart litar jag mest av allt på henne med mitt hår. Om vi bara bodde lite närmare varandra än 70 mil så skulle jag aldrig låta någon annan än hon röra mitt hår! 😄 hur som helst, jag nämnde för henne att jag tänkte boka tid på salongen hon jobbar på här i Umeå (hon är mammaledig med sitt andra barn som föddes i november, annars skulle jag ju frågat henne direkt), men då erbjöd hon sig att fixa det själv. Supersnällt verkligen!

Jag hade en väldigt tydlig bild av hur jag ville ha håret, nämligen i en page som knappt snuddar axlarna och blekt i en askig och kall ”sombre” (= soft ombre, jag trodde tills nyligen att det hette balayage, men det informerade mig Becca var helt fel, tekniken frisören använder heter balayage men själva färgskiftningen det skapar heter sombre. Så nu vet ni med! 😄). Så vi tog oss en kväll själva på salongen när den hade stängt, lilla Vilja som är 6 veckor gammal fick såklart hänga med och ligga i vagnen så länge. Det är alltid så nervöst när håret faller, men det blev bra tycker jag! Eller ovant känns det ju, och framförallt lite störigt att det inte ser exakt ut som Pinterest-bilderna jag hade i mitt huvud, haha. Men det beror på mig, inte på Becca 😄

Mina inspo-bilder:

Under tiden:

Resultatet:

Alla bilderna är redigerade, det var nämligen svårt att fånga färgen på bild. Men så här blev det! Framförallt snyggt när det är lite vågigt känner jag. Jag är jättenöjd!

Emilia <3 · Familj & vänner · Shopping

Julklappar och separationsångest

Kvällens projekt: slå in julklappar! Detta är barnens alla julklappar i år. Rimligt tycker jag. Två tröjor, två klänningar och en varsin leksak (en teservis till Stella och en verktygslåda till Emilia). Ända sedan barnen kom till världen har det svämmat över av presenter från alla håll och kanter vid alla högtider (och annars också…), jag fick liksom lite nog förra julen när det blev så mycket paket att ingen hade tid eller ork att uppskatta alla paket. Till slut ville man bara att det skulle vara klart någon gång, då är det aaaalldeles för mycket. Det här känns mycket bättre!

Den här helgen har verkligen varit lugn och skön, med fokus på julbakning och mys hos barnens farmor och farfar igår. Emilia hade också bestämt sig för att hon skulle sova över hos dem vilket hon gjort förut och det har gått jättebra. Men jag undrar om hon kommit in i någon ny fas med extra mycket separationsångest, för när jag, Johan och Stella skulle åka hem så bröt hon ihop i min famn när vi skulle kramas hejdå. Hon kom fram alldeles glad, gav mig en kram och mitt i kramen kom det ett högt ”UUUUUUUHHHUUUUUHH!”, och så hulkade hon fram ”jag vill bara vara med min mamma och pappaaaa”, lillgumman! Så hon fick såklart hänga med oss hem istället. Det första hon sa när hon vaknade imorse var dock att hon ville sova över hos farmor och farfar…. haha. Så vi gjorde ett nytt försök nu ikväll, hon var så bestämd med att hon absolut skulle sova över. Och det verkade gå bra, vi åt middag där, hon stannade kvar och vi andra åkte hem, att säga hejdå var inga problem. Hemma fixade vi med julklappar och upphängning av tavlor, nattade Stella och myste ner oss i soffan. Då, vid 20.30, ringde farfar och sa att Emilia hade brutit ihop igen, och så hörde vi i bakgrunden ”ja-ha-hag vill ba-ha-hara vara med min mamma och pappaaaa!!”. Så det var bara för Johan att slänga sig i bilen och hämta henne. Det är inte lätt att vara 3 år alltid! Man vill mycket och känner sig så stor i vissa lägen, men när man blir trött och ledsen så är man fortfarande ett litet skrutt som vill ha sina föräldrar. Och jag njuter, för nu har jag henne här, sovandes på min arm, istället för i en säng flera mil bort. Win!