Kategori: Ytligheter

Ytligheter

Ofrivillig Farrah Fawcett-lookalike

Elin JosefinaLämna en kommentar

Farrah Fawcett? Är det du?

Precis som förra gången jag hade gardinlugg så kom nu den stora insikten att det fan är svårt att styla skiten. Det tar tid, kunskap och jävligt mycket tålamod. Speciellt när man inte har en direkt känsla för det här med hårstyling, haha. Och gardinlugg MÅSTE man styla för annars ligger den rakt över ögonen, lite störigt sådär. Men jag har köpt på mig en texturspray som ska vara jäkligt bra i alla fall, plus en strong hold hårspray. Och nu står jag varje dag med antingen fön och rundborste eller med plattång och svär satan. Inget av tillvägagångssätten är nämligen enklare att hantera, med fön och borste måste man lyckas behålla håret på borsten medan man fönar, som dock bara glider av, och med plattången så är det mycket enkelt att få till rejäla Farrah Fawcett-böjar, men mindre enkelt att få till en minimalistisk böj som helt enkelt håller håret borta från ögonen. Puh, inte är det enkelt.

När man bara inte pallar fixa så är det ändå snyggt med en avslappnad hästsvans.

Men det är ändå kul att pyssla på med det ytliga tycker jag. Tycker som sagt att det är skönt att pausa från allt som händer på insidan och lägga den fokusen på utseendet under korta ögonblick. Sen är det ju tillbaka till grubblerier och oro igen liksom, så alla pauser är välkomna. Har även investerat i lite mer hudvård, såsom en peeling från Medik8 för att KANSKE NÅN JÄKLA GÅNG bli av med min jäkla vuxenacne som terroriserar mig, speciellt sedan min stress satte igång. Har som ett pärlband med finnar över kinder och haka. Gah. Har också både köpt och fått läppstift och läppennor (min vän och svägerska N jobbar på en inköpsavdelning för skönhetsprodukter så hon får hem olika tester som jag glatt tar emot haha). Mycket kul, tycker även mina kids som är väldigt intresserade av smink. Har börjat låta dom botanisera lite grann när vi är hemma, och att de får ta bort det efteråt. Det enda jag accepterar som smink utanför hemmet är då de ber mig sminka dem till något djur, oftast katter, haha.

Ytligheter

Glow up 2020

Elin JosefinaLämna en kommentar

När det känns som att tillfrisknandet från hjärndimma går jäkligt sakta så kan man ju ägna sig åt lite ytligare saker. Och när man är nybliven singel vill man ju SÅKLART göra en glow up. Jag bestämde mig för att köra igång redan denna vecka, så i onsdags gick jag och gjorde fotvård och sedan åkte jag till min vän Mathilda (@thildastillfix på insta) och gjorde ett lash lift. Idag var det dags för nästa grej – det blev en klippning hos min frisör Rebecca på Marielles huvudverk i Gustavsberg. Jag gjorde ingen stor förändring, jag klippte topparna, men så fick det även bli en gardinlugg – så att det händer litegrann frisyrmässigt i alla fall. Men det gjorde mycket för känslan ändå med fräscht hår! Listan på åtgärder är dock längre, så jag får uppdatera om hur det går 😊

Ytligheter

Personliga smycken

Elin Josefina2 kommentarer

Tog lite bilder på barnen i helgen, denna ljuvliga, soliga helg. Emilia hade klätt ut sig i mormors kläder och Stella sprang mestadels runt i t-shirt, utan jacka. Så varmt! Anledningen till bilderna, förutom att jag alltid vill fota mina vackra barn då, var att jag ville få bilder på dem i deras dophalsband som mammas barndomsvän Maria del Mar Conde skapat, hon är nämligen guldsmed och har både ritat och kreerat halsbanden. De består av en rund bricka med barnens första bokstäver i snirklig stil plus lite detaljer, på Stellas är det små stjärnor, plus deras månadsstenar – rubin i Ems och diamant i Stellas. Dessutom är de gjorda av nedsmält guld från min mammas gamla ringar.

Så glad för dessa personliga, fina smycken! Det är även Maria som skapat min ich Johans vigselringar, och jag har nyligen lagt en beställning på en halvalliansring som ska bli min 30-årspresent (från Johan… och mig själv 😁).

Foto: Lisa Marie Chandler

Före/efterbilder · Hem & inredning · Ytligheter

Ett litet ingrepp

Elin JosefinaLämna en kommentar

Well hello there nya soffan! Vi fick ju leveransen i måndags och sedan dess har vi NJUTIT av den. Den har allt som våra tidigare soffor (allt för många, är SÅ hånad av vänner och familj nu haha) inte hade; hög rygg så man kan luta huvudet på ryggkuddarna, den är djup, har ordentliga armstöd, är så SNYGG och dessutom är den ju då sinnessjukt bekväm. Michigan från Stalands alltså – tips!

Får jag påminna om hur det såg ut förut:

Ångrar mig inte!

Själv ligger jag nedbäddad i sängen efter ett väldigt sent styrelsemöte med BRF:en där jag är sekreterare. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska kunna somna eftersom jag har ett sår på halsen som kliar något fruktansvärt – jag var och gjorde ett litet ingrepp igår, det togs bort en liten knöl på halsen och jag fick då tre stygn som nu kliar något förbannat. Var tvungen att fota när jag bytte förbandet för att se hur det såg ut:

Detta för en liten, sketen knöl alltså. Nej nu får jag försöka meditera bort kliandet lite så att jag kan somna, nu är jag rätt trött….

All about kids · Ytligheter

Att klippa barns hår – ingen dans på rosor

Elin Josefina2 kommentarer

Jag har aldrig varit med om att någons hår kan växa så snabbt som Emilias gör! Nu hade hennes hår blivit så långt att det nådde henne till midjan, jag vet inte om det syns på första bilden i och med att hon har en handduk runt sig, men helt otroligt långt var det. Det börjar bli lite för dyrt att gå till frisören varje gång också, hon var där senast i januari/februari och det kostar ju 300 kr varje gång vi går dit…. så jag köpte en billig frisörsax på Ica Maxi och tänkte att jag får lära mig att klippa henne själv istället. Man vet ju ungefär hur det går till, man delar upp håret i sektioner och klipper innan man släpper ner nästa sektion och ser som en mall var man ska klippa. Låter lätt? Mm, inte när det gäller en 4-åring. Hon fick sånt KRYP i kroppen, antagligen eftersom det tog mycket längre tid för mig än en professionell frisör, för där brukar det gå fint. Så hon satt hela tiden och ryckte till, kliade sig på armarna, ålade runt på stolen och allmänt rörde på sig hela tiden. Efter att jag gjort hela proceduren upptäckte jag dock att jag hade råkat klippa helt snett haha, så det var bara att köra på 😂 till slut blev det mer än en decimeter som försvann från håret, men det syns knappt? Det ser lika långt ut, med lite rakare klippning bara, haha. Emilia är dock glad för det, hon är noga med sitt långa hår 😊

Ytligheter

Jag i 12 memes

Elin JosefinaLämna en kommentar

Jag älskar ju Pinterest, och har gjort det sedan jag började använda det för 6 år sedan. Använder det så mycket! Det är där jag slö-scrollar på kvällarna innan jag ska sova exempelvis, och såklart pinnar jag idéer när jag vill göra om hemma, ska ha kalas eller så. Bästa appen! Jag gillar också att förlora mig i roliga memes, och jag sparar dem som jag känner igen mig i. Min ”funny because it’s true”- tavla säger nog väldigt mycket om mig därav. Låt oss titta på NÅGRA av bilderna:

Ja, jag är en ängslig själ kan man ju säga. Hönsmamma, hypokondriker, flygrädd, you name it………

….. och det kan man ju hantera genom att äta eller nätshoppa tex…………..

En annan trevlig sida av mig 😄

Jag är kort. Helt enkelt. 1,58 lång var jag senast jag mätte mig, haha.

Något som tröstar när självförtroendet inte är på topp 😄

Får mycket feminist-memes i mitt flöde, jag gillart ju, eftersom jag naturligtvis är feminist.

Familj & vänner · Shopping

Irritation och gårdsloppis

Elin JosefinaLämna en kommentar

Nu har Hanna åkt hem efter att ha varit hos oss i 4 dagar. Det är alltid roligt när hon kommer och barnen älskar henne så mycket, så det är tråkigt när hon åker ❤️ Desto skönare för henne dock, det är rätt intensivt att hänga med småbarn när man inte är van (eh ja, även när man är det 😄)

Vilken skön helg vi har haft! Kalas, shopping och mys kan vi sammanfatta den med. Lite jobbigt bara att vi inte hade något planerat, jag är inte så bra på helt oplanerade dagar har jag märkt. Det absolut bästa är när vi har bestämda aktiviteter som kräver att man åker iväg, äter lunch ute och träffar folk, tycker jag. Då är jag som gladast! Jag skulle aldrig klara att glida runt hemma i pyjamasen hela helgerna, då kryper jag på väggarna. Kidsen också för den delen, de blir lika irriterade som jag 😄 Ibland leder dock detta till problem – igår uppstod lite irritation mellan mig och Johan när vi inte kunde enas om en aktivitet trots att jag gav flera förslag och var redo att sätta mig i bilen på en gång. Johan är dock mer eftertänksam och vill fundera, eller helst inte åka hemifrån alls tror jag. Vilket ger mig dåligt samvete för att jag vill jaga iväg alla ut på aktiviteter på grund av min egen rastlöshet… vi är otroligt lika som personer i övrigt, men på det planet är vi väldigt olika. Till slut tog vi oss iväg på lunch i vårt närmaste köpcentrum dock, så då släppte irritationen skönt nog.Därefter hade en av våra grannar öppnat upp sitt hus för en gårdsloppis hemma hos sig, de ville bli av med allt hemma inför en flytt! Jag och mamma blev lite lätt lyriska och fyndade en del, mamma hittade en megastor tavla med en dalahäst på och jag hittade en somrig tavla från Fotografiska och två bordslampor – för sammanlagt under hundringen! Så nöjd med mina fynd 😊 Jag är annars inte den som är så förtjust i loppisar och auktioner, men nu fick jag lite blodad tand! Det vore roligt att gå på några i sommar när vi reser runt lite i landet. Inte för att jag känner till några auktioner/loppisar, men det löser sig väl? 😄

All about kids · Ytligheter

Nya flätor

Elin JosefinaLämna en kommentar

Jag prövade att göra en inbakad hjärtfläta i helgen, inspirerad av Emily som gjort en på sin dotter. Det blev inte helt som jag tänkt mig, behöver ju få hjärtat att gå ned och mer ihop där i mitten för att det ska likna ett hjärta mer. Men det blev okej för första gången ändå, tycker jag! Det var inte så svårt som det såg ut faktiskt och nästa gång vet jag hur jag ska göra den bättre. Detta var målbilden:

Shopping · Ytligheter

Längtan efter sommar…shopping

Elin Josefina1 kommentar

Jag har verkligen fått nog av vinter nu, det är så störigt att gå och vänta och längta efter vinter hela november, december och januari och sedan kommer den i februari…. too little too late! Nu ser jag bara fram emot vår och sommar, grillkvällar och barfotabarn i gräset. Ooooch….

… att fylla på med sommarkläder i barnens garderober! Jag har förälskat mig totalt i Newbies kommande baddräkter, de kommer jag inhandla så fort de når butikshyllorna. Längtar även efter gympaskor- och sandalväder, och Kavat är ju bäst som vanligt.

Zara och Lindex levererar ju också, verkar det som! Kom nu våren!!

Mina tankar · Vikt & träning · Ytligheter

Om kroppshets

Elin Josefina2 kommentarer

Jag kommer nu att gå in på ett väldigt svårt ämne som rör de senaste dagarnas inlägg här på bloggen. Det känns som att gå på ett minfält, men jag väljer att ändå skriva ut hur jag känner här. Men jag vill flagga för att jag inte är idiotsäker på mina egna åsikter, utan gärna diskuterar dem! Varsågod för brasklapp 🙂

Såhär: Något av det svåraste med att bestämma sig för att (åtminstone undersöka möjligheterna att) göra en gastric bypass eller liknande är för mig att veta att jag egentligen inte ens får prata om det, att veta att många nu säkerligen tycker att jag bidrar till kroppshetsen. För reaktionen mot all kroppshets som flödar i samhället verkar ha blivit att tabubelägga ämnet totalt. Kropp och utseende får inte diskuteras överhuvudtaget. Framförallt i sociala medier är det tydligt, men även i diskussioner i verkligheten, faktiskt. Och jag kan förstå det till viss del, när det hetsas om tre kilon som måste bort hit och dit, eller en mage som borde vara muskulös. Eller något liknande. Men det blir så svårt när man faktiskt har stora viktproblem, när man kanske har 30-40 kilos övervikt eller ännu mer. Och känslan ändå är att man pratar inte om det och man får inte  sträva efter att vara smal. Att är man tjock så MÅSTE man vara stolt över det och får inte vilja gå ner i vikt. Och går man ner i vikt ska man åtminstone inte prata om det för att inte hetsa någon. Man ska helst trivas med sin kropp precis som den är och gärna visa upp den som sådan. Helt fine för mig, är man stolt så är det ju enbart bra! Men JAG känner inte så, jag känner mig inte hemma i den här kroppen. Och många andra större gör ju inte heller det. JAG vill vara normalsmal, sedan vad det är, vilken siffra det är eller hur det ser ut, det är en totalt individuell definitionsfråga, och det kan jag hålla med om är onödigt att ens prata om, just på grund av att det är så onödigt att jämföra när vi alla är olika. Själv har jag ärligt talat inte ens en målsiffra, jag började lägga på mig övervikt när jag var 17 år, så senast jag var normalviktig var då, helt enkelt. Och på den tiden vägde jag mig inte ens, jag hade ingen aning om vad jag vägde (förutom i mellanstadiet när klassen skulle väga sig hos skolsyster och alla sedan gick runt och jämförde sig med varandra, så totalt fel hanterat av skolsyster ändå, om det nu var så viktigt att väga oss kunde hon väl ha låtit bli att visa oss det och bara skrivit in det i journalen?) Badrumsvågen kom in i mitt liv först när jag var 17-18 år. Och oavsett så skulle jag inte kunna jämföra mig med vikten jag hade som 17-åring… jag måste hitta en ny vikt som passar mig.

Något jag kan nämna som ger mig en känsla av kroppshets, det är när människor hemlighåller vad de gör (och det är många!). När de först är i en större storlek för att några månader senare plötsligt vara mycket smalare. Helt okommenterat, eftersom man inte ska prata om viktminskningar. Men att de ändå säger att de minsann äter godis och inte tänker på vad de äter, utan låtsas som att vikten bara magiskt hoppat av dem. DÅ känner jag mig så misslyckad, som att det bara är mig i hela världen som det är något fel på; för när jag ”inte tänker på vad jag äter” så går jag uppenbarligen upp 17 kg på 4 månader.… När jag däremot vet att det ligger ett jäkla slit bakom den nya vikten, med livsstilsförändring, ändrade motionsvanor m.m, då har jag en helt annan förståelse och känner mig inte ett dugg vikthetsad, utan bara inspirerad och glad för deras skull. Men det kanske bara är jag?

Jag måste dock säga att jag aldrig någonsin visar mitt missnöje framför mina barn, inte på något sätt kommenterar jag mitt utseende, eller undviker att visa armarna i linnen, eller håller in magen eller liknande. Jag pratar aldrig om vikt så att barnen hör, jag väger mig aldrig när de är med heller. Det är jag jävligt noga med, men jag är medveten om att de kommer att märka av allt jag väljer att göra med mitt utseende, och där är jag inte helt klar över vad som känns rätt, hur öppen man ska vara. Jag vet bara att jag vill vara frisk och finnas vid deras sida så länge som möjligt, och då måste jag ta hand om min kropp.

Jag väljer också att skriva om det i bloggen då och då, för att jag vill visa vem jag verkligen är här inne, jag vill inte dölja något. Jag tycker inte om när det blir ”fult” att prata om saker, jag tycker det är bättre att vi riktar in oss på HUR vi pratar om det istället.

IMG_9876Allt jag gör, gör jag för er. Foto: Lisa Marie Chandler