All about kids · Stella <3

Nappen: ett omöjligt projekt

Kvistar som rök när jag beskärde våra äppelträd igår, fotade i det magiska morgonljuset i morse 😍

Ett omöjligt projekt här hemma är att försöka få Stella att inte ha nappen på dagtid, endast när hon ska sova. O-m-ö-j-l-i-g-t. Hon skriker, skriker, skriker tills hon blir alldeles trött, kastar sig i marken så hon gör illa sig för att visa att hon behöver nappen. Nu har vi hållit på med det här så mycket och det blir inte bättre, så nu testar vi Louise Hallins devis istället; låt ungen vara och låt henne själv bestämma när hon ska sluta med nappen. Man ska fråga ”jaha, och när tänkte du sluta med nappen då?” Och då tydligen få ett svar på det? Vi ska i alla fall låta henne vara nu, men vi kommer ändå att påminna om att lägga nappen i burken när hon vaknat från vila och så får hon ta ut den om hon vill. Hon springer annars runt med nappen exakt hela tiden, tar aldrig ut den. Men det här med att vara laid back var ju det som funkade bäst även på Emilia, både med napparna och med blöjan. Att uppmuntra och fråga men inte kräva. Man kan ju tro att de skulle ha blöja och napp för alltid då, men faktiskt så valde ju Emilia att sluta med blöja när hon var 2,5 år, helt utan rutinpottning, och med napp strax innan hon fyllde 3. Vi kör samma grej med Stella nu tänker jag, inga krav utan bara uppmuntran. Tänker att det kan vara mycket som pågår i hjärnans utveckling i den här åldern, som gör att det känns jobbigt och oroligt och därmed att napp behövs extra mycket? Bäst att lyssna in henne istället. Det kommer så småningom.

Nappen är alltid med.

Stella <3

Terrible twos

Tjurig tvååring, på rimlig nivå. Hysteriutbrotten ser annorlunda ut…

Den här sommaren har jag haft semester i fyra veckor själv med barnen, Johan som började nytt jobb har bara två veckors semester, som han påbörjade idag. Det innebär en hel massa egentid med barnen, och det är så dubbla känslor kring det just nu. Det är underbart på många sätt, och Em är väldigt enkel att vara med just nu, det är inte mycket bråk och trots utan hon hjälper mig otroligt mycket med allt möjligt. Men. Den lilla tvååringen vi har hemma… tar all energi jag har dagligen. Hon är verkligen inne i ”the terrible twos” som det heter, och är lynnig så in i bängen. Allt som inte går precis som hon vill exakt hela tiden gör henne helt otroligt frustrerad, och då blir hon hysterisk direkt. Och hon har svårt att släppa det hysteriska, det hjälper inte ens om man ger efter för det hon vill, tex att få nappen, har hon jobbat upp en hysteri så tar det ett bra tag innan hon lugnat sig till en nivå där hon kan börja leka som vanligt igen. Allt är ”kan själv”, och hon får göra så mycket som möjligt själv, men att tex sätta fast henne i bilen är ju inte direkt något jag kan överlåta till henne, så de utbrotten går inte att komma ifrån. Det går inte heller alltid att förutsäga vad som ska göra henne tokig. Jag tycker lite synd om Emilia som får stå tillbaka mycket eftersom jag hela tiden måste hantera och parera lillsyrrans humör. Dock! Var ju Emilia the original jobbiga tvååring hemma hos oss, så allt Stella gör har Em redan gått igenom. Det gör också att jag inte alls känner samma frustration och hopplöshet som förra gången, för jag vet att det går över. Från att E blev 3 år blev hon from som ett litet lamm i jämförelse, så jag har goda förhoppningar denna gång också, haha. Däremot hade vi verkligen behövt vara två här hemma för att det skulle känts som en riktig semester. Det har det inte riktigt gjort, det har mest varit ett hårt jobb och inte så mycket njut. Tur att min mamma haft semester och hängt så mycket med oss! Det har underlättat massor.

Emilia <3 · Stella <3

Emilia och Stella – just nu

Emilia just nu (4 år om en vecka):

– Hon är en blandning mellan lillgammal och busunge. Hon kan vara en riktig storasyster som hjälper sina föräldrar och sin lillsyrra med allt möjligt, hon kan också föra rätt avancerade resonemang och förstå hyfsat svåra saker. Samtidigt som hon är världens busigaste unge som (ibland) gör tvärtemot vad vi säger, hoppar från ryggstödet på soffan ner på golvet och klättrar på bord och köksskåp. Samtidigt som hon har full koll exakt på vad man får göra och inte och kan förmana sin lillasyster på ett sätt som är som kopierat av mig och Johan, haha. En go blandning helt enkelt!

– Hon pratar hela tiden. Alltså EXAKT. HELA. TIDEN. En annan kan ju tycka att det är skönt att bara sitta och lyssna på musik och filosofera lite när vi åker bil tex, men det går inte eftersom Em kräver ständigt engagemang, hon berättar många historier, ställer massa ”varför-frågor”, sjunger och chillar inte för fem öre i bilen. Hon kräver också att jag ska sjunga samma låtar om och om igen. Nu senast har vi gått igenom tex Bockarna bruse, Let it go, Vaiana-låtarna, Kalle Teodor, Pippi Långstrump och Idas sommarvisa. 10000000 gånger. Tur att jag älskar att sjunga och ändå sjunger hela tiden i princip 😄

– När vi är i sociala sammanhang är hon dock blyg och säger inte ett pip, möjligtvis kan hon nicka eller skaka på huvudet när hon får frågor. Mest ser hon bara arg ut (fast hon inte är det) när någon hon inte känner väldigt väl pratar med henne. Jag var exakt likadan som liten, så jag försöker att sakta pusha henne framåt lite, på ett milt sätt, helt utan krav. Men tror det är bra att öva på att våga säga hej till sina kompisar tex. Fast på förskolan har hon inga problem att prata tydligen, inte ens på samlingarna. Så blyg ibland, alltså.

– Hon har också så smått börjat prata om döden. Eller ”att komma till himlen” som hon säger. Mycket obehagligt samtalsämne tycker jag, som har duckat så mycket jag kunnat hittills, men inser att jag kommer behöva ta tjuren vid hornen och se min dödsångest i vitögat någon gång. Vill ju att hon ska få prata och fråga om exakt allt i hela världen, inga tabun. Hur fan gör man?

– Hennes tal har utvecklats enormt det senaste året, nu är det noll problem att höra vad hon säger. Tänk att vi var hos logoped så sent som i höstas! Hon har spurtat i utvecklingen, kan man säga. Hon pratar fortfarande en del på K, tex säger hon ”Skella” istället för ”Stella” och ”skluta” istället för ”sluta”. Men hon har också gått över till att säga ”kan fälv” istället för ”kan käll” som hon sa tills alldeles nyligen. Jag minns när hon brukade säga ”Klelka” om ”Elsa” liksom…. lite lätt obegripligt 😄 De få ord hon uttalar ”fel” nu tycker jag bara är gulliga, jag tycker att hon alltid ska säga ”titatis” istället för ”potatis”!!!

– Hon är otroligt kärleksfull, och vill helst kramas och pussas hela tiden, älsk på det! Jag får tex inte stänga bildörren efter att ha satt fast henne utan att få en puss och en kram. Sötnos!

Stella, 2 år och 2 månader:

– Stella är en riktig lillasyster. Tänk att rollerna blir så tydliga så tidigt? Hon vill gärna bli buren mesta tiden och får hon inte som hon vill så är hon inte främmande för att kasta sig ner på golvet, vrålandes, och åla runt i ren ilska. Det blir en del ”buhu, det är synd om mig, Emilia är dum” för att försöka få sin vilja igenom… tråkigt nog har hon en mamma och pappa som båda är storasyskon och alltså per definition nog har mer förståelse för Emilia, hehe… men man får försöka vara hyfsat rättvis ändå 😄

– Hon är också en go blandning, men av andra egenskaper. Hon ääälskar tex fordon, alla sorter, och utropar förtjust ”BÅTEN!!!!” eller valfritt annat fordon om och om igen tills ALLA har sagt ”Ja, titta båten!” ett antal gånger. Igår kikade vi på båtar med mina föräldrar som funderar på att köpa en, och Stella bara vägrade gå av när vi skulle gå iväg. ”Köja båten” sa hon bara helt bestämt. Fick locka iväg henne med glass, haha. MEN, hon älskar också klänningar, rosa och dockor och dockvagnar. Även om fordon nog är hennes bästa.

– hon är en härmapa! Hon härmar allt man säger, även på beställning. När vi ska dricka kaffe säger hon ”inte baffe!”, hon vill inte ha kaffe alltså, haha. Så varje gång vi ska dricka kaffe säger vi nu ”ska du ha lite kaffe, Stella?” Bara för att få höra henne gasta ”nej, INTE BAFFE!” Haha. Baffe ❤️ i övrigt är hon uppe i 3-4 ordsmeningar nu och man förstår det mesta av det hon säger eftersom hon har så tydlig mimik, hon visar sina känslor tydligt helt enkelt. Mycket bra, man behöver aldrig gissa vad hon tycker, haha.

– För övrigt är hon en social tjej, hon älskar att vara på förskolan och hon älskar sina kompisar. SORGEN förra veckan när jag vabbade henne och vi lämnade Em på föris men hon fick följa med mig hem. Hon bara skrek sin avdelnings namn hela vägen hem i bilen, snuttan.

Stella <3

Tofflor till de små

Så nöjd med nya tofflorna! Jag kunde inte låta bli att slå till när jag såg dem på Kappahl, de är ju bara för söta!

Nu ligger jag nedbäddad i sängen, äntligen. Jag blev väckt redan 03.42 imorse av en viss marodör-unge, så jag har väl inte varit på topp idag direkt. Fönstret står på glänt, som alltid, mörkläggningsgardinen är neddragen och den nya megatjocka bäddmadrassen gör att jag ligger lika bekvämt som en prinsessa. Vår säng är mitt bästa och tryggaste ställe i hela världen, efter en lång händelserik dag med många möten är det underbart att krypa ned här och bara koppla av och koppla bort. Allra bäst är det när barnen kommit och krupit ned mitt i natten de med, då känns allt som bäst. Då är hönsmamman lugn!

Imorgon kommer en av mina kusiner hit (har ca 15 st) med sin lilla nyfödda son, det ska bli riktigt mysigt att få gosa bebis igen! Vi ska även försöka ta oss till Nacka forum i helgen, närmare bestämt till Sweef:s showroom och kika på soffor. Jag är så himla less på vår obekväma, söndertvättade soffa, och nu har jag siktat in mig på deras modell Valen XL som är i rätt storlek och mysighetsgrad PLUS rätt pris!

Stella <3

Stellas 2-årsdag

Ja, idag är det Stellas födelsedag! En löningsdags-unge, i alla fall om man inte jobbar kommunalt som jag gör 😄 Kl 07.46 föddes hon den 25 april 2016..

Vi gick upp redan 5 i morse för att göra i ordning allt, och väckte Stella med sång vid 20 över… så det blev en tidig morgon! Stella blev så glad för det hela och för presenterna – ett lek-våffeljärn från Kids Concept, eco bud-docka från Rubens barn och ett hemfixat dockskåp med Lundby-möbler. Det har lekts här hela morgonen med presenterna och nu tittar tjejerna på Lotta på Bråkmakargatan – Stellas tvillingsjäl kan man säga 😄 Barnen är hemma med mormor på förmiddagen idag och själv flexar jag ut kl 12 och så kommer lite kompisar på eftermiddagen. Ikväll blir det våfflor med lite familj och vänner! Tror på en bra fölsis!

Stella <3

2-åringar…

Jag och Stella på restaurangen

Mängden JOBB när man varit borta i drygt en vecka från jobbet, den är inte att leka med… jag har jobbat över varje dag hittills denna vecka för att hinna ikapp. Inte är det lätt! Men idag kände jag att jag kunde gå när arbetsdagen var slut, skönt! Då åkte jag och mötte upp min älskade familj, vi gjorde några bankärenden och åt sedan middag ihop på O’Learys. Jättemysigt! Stella har på kort tid gått från att fortfarande vara lite bebisaktig till väldigt mycket 2-åring…. hon säger nej i princip hela tiden, ”vill du ha godis?” ”Nej!” Säger hon och tar en godis. Ungefär så, haha. Däremot charmade hon nog hela banken och O’Learys eftersom hon vinkade glatt och ropade hej till alla hon såg. Så har Emilia aldrig gjort, hon är vårt lilla blyga barn som helst bara pratar med de hon känner väldigt väl, resten får mest en sur min, haha. Så Stellas beteende känns nytt för oss, men himla kul också förstås 😊

Emilia <3 · Stella <3

Life of a trotsbarn

En vanlig morgon i vårt hus (Stella ligger och gallskriker) 🙂

Trots – vilken följetong genom livet ändå, haha. I vår familj har vi två olika sorters trotsbarn just nu. Vi har Stella, som är jobbigast på dagtid eftersom hon får såna hysteriska utbrott när hon inte får som hon vill, eller när något går henne emot så hon kastar hon sig ner på golvet och rullar runt medan hon illvrålar. Samtidigt som hon försöker slå, sparka och ta sönder det hon kan få tag i. Å ena sidan är det skitjobbigt eftersom det händer h-e-l-a t-i-d-e-n. Å andra sidan är det lätt avhjälpt eftersom hon lugnar sig på några sekunder om man tar upp henne i famnen och ger henne nappen (gör man inte det så slutar hon dock aldrig vråla. På riktigt). Emilia däremot, hon är mycket mer oberäknelig. Hon är ju drygt 3,5 år och är mestadels en superhjälpsam och snäll tjej, så länge man låter henne sköta sig själv, välja kläder själv, klä på sig själv och Stella, breda mackan själv osv. Vilket vi låter henne göra i så stor utsträckning som det går för hey, vi tackar och tar emot att hon är så självgående. Hon har dock också sina trotsiga sidor som får mig och Johan att slita våra hår. Man vet bara aldrig när det ska inträffa. Nattningarna går tex ofta jättebra, vi läser en bok eller två, sedan släcker vi och tänder nattlampan som ger ett sken av stjärnor i taket. Ibland vill hon att man sjunger en vaggvisa. Och så somnar hon. Men ibland är hon helt jäkla omöjlig! Hon (och Stella) är ju troligtvis världens absolut viljestarkaste unge, har hon satt sig något i sinnet så är det tamej tusan ingen som ska stoppa henne. Hon skriker, vrålar, sparkas och gör precis allt för att få sin vilja igenom. Det kan tex handla om att hon inte vill släcka sänglampan för att sova (hon somnar inte om den är tänd), eller att hon minsann inte ska sova alls, eller att jag ska natta henne fastän det är Stellas tur. Då kör hon på ändå in i kaklet och skriker och fäktas för sitt liv i princip. Till skillnad mot Stella så håller den här fighten i sig tills hon vinner. Hon ger sig inte. Hon håller på i timmar, tills både jag och Johan blivit galna. Så himla svårt att hantera, tycker jag. Man vill ju inte bråka, men samtidigt kan hon faktiskt inte bestämma över exakt allt….. näe, så svårt. Har liksom inga svar här.