Emilia <3 · Familj & vänner · Stella <3

Sommarlov

Hej vänner! Nu var det ett tag sedan jag kikade in här, och det finns goda anledningar till det. Jag har haft det lite tungt ett tag och helt enkelt gått upp i det. Nu kämpar jag mig tillbaka och det går bättre och bättre för varje dag, skönt nog.

Under denna månad har vi dock hunnit med en hel del – framförallt har vår älskade Emilia fyllt hela 5 år! Det känns verkligen stort, i höst är hon liksom äldst på föris och nästa år väntar skolan…. sinnes verkligen, hon som nyss var mitt lilla knyte? Vi har också hunnit med ett hejdundrande 5-årskalas för föriskompisarna för allra första gången, vi körde stenhårt på Sommarskuggan-tema eftersom det är THE SHIT här hemma just nu. Bland annat hade johan gjort en fiffig skattjakt med ganska mycket skuggslem involverat… mycket uppskattat! På själva födelsedagen var vi på Kolmården, där Stella valde att ge bort sina nappar i Bamses hus! Så vi kämpar just nu med napp-avvänjning, hon har inte återhämtat sig helt än.. 😄 Vi har ju också firat midsommar förstås, Em har tappat en tand och har en till på gång, jag har sprungit Color Obstacle Rush med My…. ja, en hel del roligt!

Stella sminkad till sommarskuggan på Ems kalas. Syns ju tydligt!? 😄

För övrigt har vi gått på semester nu, jag och tjejerna. Imorgon tar jag och min mamma med dom till Astrid Lindgrens värld i två dagar innan vi åker ner mot Malmö för att vara med på inspelningen av Sommarlov – och förhoppningsvis få se sommarskuggan på riktigt! Det skulle göra barnens dag – eller hela sommar!? – helt klart! Vi kommer åka tåg, så bara det blir ett äventyr.

Jag lovar att titta in här oftare nu! Saknar min lille blogg ❤️

Stella <3

Fira födelsedag

Hurra! Idag är det Stellas 3-årsdag! Emilia har verkligen peppat för detta och var vaken längre igår kväll för att hjälpa till med preppandet inför Stellas fölsis. Imorse vid 05.40 var det också hon som hoppsade upp ur sängen för att väcka oss så att vi kunde smyga ner till köket och ordna med frukostbrickan. Dock fattade ju inte Stella detta, så hon släppte som vanligt inte taget om mig i sängen, hon sover ju i princip på mig. Så Em och Johan fick gå ner och fixa det sista innan de kom insjungandes med paket, ballonger och bricka. Det blev ju mysigt ändå förstås!

Idag har vi tagit ledigt dessutom, för att hitta på något extra roligt idag. Vi andra tre i familjen är ju liksom sommarbarn, födda mellan 3 juli-5 augusti, så vi har alltid varit lediga på våra födelsedagar – tycker det känns konstigt att hon liksom ska vara på förskolan/skolan när hon fyller år i framtiden!? Nej, det är knäppt 😄 vi ska försöka ta ledigt även när hon fyller år förstås. Så idag ska vi åka till Junibacken och leka loss, har sett att de har en ny utställning just nu som vi vill kika på. Och åka sagotåget förstås! Ikväll kommer släkten på lite födelsedagsfirande då vi ska bjuda på våfflor med goda tillbehör. Blir nog en härlig dag!

Stella <3

Potträning med andra barnet

Julpynta lekstugan – check!

Så har det blivit dags för S att sluta med blöja! Det känns som att det var NYSS vi höll på med potträning för E… och det var det ju eftersom det var förra året, när E var 2,5 år 😊 S är lika gammal nu, och under hösten har vi allt mer uppmuntrat henne till att gå på pottan, fast hon haft blöja på oftast, och det har gått superbra. Alltså, hon har fenomenal koll på det här med att hålla sig tills hon kommer till pottan, och det är ju A och O i potträning. Därför kände vi i lördags att det kanske var dags att ”riva av plåstret” så att säga, och tog helt sonika på henne trosor och gömde alla blöjor, och meddelade S att de är slut. Hon accepterade det på en gång, och sedan dess har hon både varit blöjfri på dagarna och nätterna. Och det går superbra! Hon är helt med på det här, och frågar inte ens efter en blöja som hon kunde göra förut, utan vill bestämt ha trosor på sig. Någon liten ”olycka” har det ju blivit, men inte alls mycket faktiskt. Det som egentligen blir något att öva på för S är nummer 2, något som verkar sitta långt inne för typ alla barn som slutar med blöja. Men det är inte mycket mer att göra än att hålla koll och sätta henne på pottan när man ser att det är dags. Det kommer hon fixa snart, det med ❤️

Emilia <3 · Stella <3

Höstfotografering

Foto: Mathilda Landén – @Fotobymathilda på Instagram

I lördags var jag och min vän Mathilda ute på stranden här på Värmdö där vi bor och fotograferade barnen lite. Eller ja, hon fotograferade och jag assisterade. Sjukt svettigt att försöka hålla fyra barn nöjda och glada nog för att det ska bli fina bilder… men vi gjorde vårt bästa, och se så fina bilder hon tog! Jag fick muta mina tjejer med godis, ett varsitt kinderägg väntade hemma, och då gick det superbra att sitta stilla och göra som vi sa, haha. Gosungar. Jag lade in en av bilderna som en ny header också, det kändes som att det var dags för lite förnyelse här inne!

Ikväll har jag varit på ute och käkat på Pinchos med mina goa vän Towe som fyller 27 år idag. Så himla trevligt att komma iväg ibland och kunna prata ordentligt om allt möjligt. Bra tisdag!

Stella <3

Trots – this too shall pass

Det blev en enda lång vabbhelg, detta! I torsdags ringde förskolan (får alltid panik innan jag fått höra vad det gäller) och sa att Stella var trött, varm och inte hade ätit på hela dagen. Vårt lilla matvrak liksom, det händer aldrig. Så det var bara att åka och plocka upp henne från föris och bädda ner oss hemma. Mot kvällen blev det feber så även på fredagen var vi hemma. I lördags kändes hon mycket piggare och gladare skönt nog – men då blev jag febrig istället. Och på natten fick Em hög feber, vilket jag kände när hon stapplade in mitt i natten och la sig på min arm. På morgonen vaknade jag av att hon kräktes över min arm – det är ett himla snabbt uppvaknande kan man säga, från 0-100 på en sekund, haha. Det var alltså inte kräksjukan utan snarare kräktes hon för att hon hade så hög feber, stackars lilla. Så söndagen spenderade vi också mest i soffan (förutom Stella som fick åka iväg och hänga med mormor och morfar), och så fortsatte vabben igår. Idag var första dagen tillbaka för oss alla tre igen, både tråkigt och skönt. Jag njuter verkligen av att hänga med mina små tjejer, samtidigt som de kan driva mig till vansinne…

… vilket tex Stella gör varje morgon då hon tvärvägrar att gå från bilen till förskolan, som jag skrev om för några veckor sedan. Sedan dess har jag varje dag försökt få henne att gå, men det händer inte. Hon tycker ofantligt synd om sig själv om jag försöker tvinga henne att gå och blir liksom förolämpad och förtvivlad på samma gång?? Har en sån himla rolig video som Em filmat på oss där S gör allt för att inte sätta ner fötterna i marken, haha. Jag har försökt vänta ut henne ett antal gånger men det går inte. Och då blir jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, fräser åt henne att stora tjejer faktiskt går själva ich frågar om hon är en bebis… not my proudest moments. Men efter att ha pratat ut med Johan idag så bestämde vi att vi kör tvärtom-metoden även där, precis som med napparna. Vi kör all in på att bära istället, fast på ett sätt som funkar för oss. Att bära på höften är för tungt, men hon kan ju faktiskt få rida på min rygg. Även hemma vill hon ju bli buren helst hela tiden, så varför inte köpa någon slags rygg-sele så kan hon få sitta där hur mycket hon vill? Det blir bra mycket enklare än att laga mat med henne på höften och gallskrikandes när man ibland måste sätta ner henne.

Jag tänker helt enkelt att det här måste vara en fas för henne, hon är ju precis i utvecklingen att förstå att hon inte är jordens mittpunkt, att hon inte kan bestämma allt och det är skitjobbigt för henne. Emilia hade en lika envis och jobbig fas fast med en helt annan sak – från att hon var 1,5 år tills hon var närmare 3 så kunde hon inte sätta sig i bilen utan att först klättra runt i den en lång, LÅNG stund. Det var OMÖJLIGT att helt enkelt placera henne i bilstolen och sätta fast henne, hon kämpade emot för liv och lem och försökte man hålla fast henne så gjorde man illa henne. Det enda man kunde göra var att vänta ut henne. Så det är väl samma sak nu, det här är Stellas envishets-trots-grej. Jag tänker att jag besparar mig själv och henne mycket huvudvärk genom att gå med henne istället. This too shall pass. Rygg-sele it is!

All about kids · Stella <3

Nappen: ett omöjligt projekt

Kvistar som rök när jag beskärde våra äppelträd igår, fotade i det magiska morgonljuset i morse 😍

Ett omöjligt projekt här hemma är att försöka få Stella att inte ha nappen på dagtid, endast när hon ska sova. O-m-ö-j-l-i-g-t. Hon skriker, skriker, skriker tills hon blir alldeles trött, kastar sig i marken så hon gör illa sig för att visa att hon behöver nappen. Nu har vi hållit på med det här så mycket och det blir inte bättre, så nu testar vi Louise Hallins devis istället; låt ungen vara och låt henne själv bestämma när hon ska sluta med nappen. Man ska fråga ”jaha, och när tänkte du sluta med nappen då?” Och då tydligen få ett svar på det? Vi ska i alla fall låta henne vara nu, men vi kommer ändå att påminna om att lägga nappen i burken när hon vaknat från vila och så får hon ta ut den om hon vill. Hon springer annars runt med nappen exakt hela tiden, tar aldrig ut den. Men det här med att vara laid back var ju det som funkade bäst även på Emilia, både med napparna och med blöjan. Att uppmuntra och fråga men inte kräva. Man kan ju tro att de skulle ha blöja och napp för alltid då, men faktiskt så valde ju Emilia att sluta med blöja när hon var 2,5 år, helt utan rutinpottning, och med napp strax innan hon fyllde 3. Vi kör samma grej med Stella nu tänker jag, inga krav utan bara uppmuntran. Tänker att det kan vara mycket som pågår i hjärnans utveckling i den här åldern, som gör att det känns jobbigt och oroligt och därmed att napp behövs extra mycket? Bäst att lyssna in henne istället. Det kommer så småningom.

Nappen är alltid med.

Stella <3

Terrible twos

Tjurig tvååring, på rimlig nivå. Hysteriutbrotten ser annorlunda ut…

Den här sommaren har jag haft semester i fyra veckor själv med barnen, Johan som började nytt jobb har bara två veckors semester, som han påbörjade idag. Det innebär en hel massa egentid med barnen, och det är så dubbla känslor kring det just nu. Det är underbart på många sätt, och Em är väldigt enkel att vara med just nu, det är inte mycket bråk och trots utan hon hjälper mig otroligt mycket med allt möjligt. Men. Den lilla tvååringen vi har hemma… tar all energi jag har dagligen. Hon är verkligen inne i ”the terrible twos” som det heter, och är lynnig så in i bängen. Allt som inte går precis som hon vill exakt hela tiden gör henne helt otroligt frustrerad, och då blir hon hysterisk direkt. Och hon har svårt att släppa det hysteriska, det hjälper inte ens om man ger efter för det hon vill, tex att få nappen, har hon jobbat upp en hysteri så tar det ett bra tag innan hon lugnat sig till en nivå där hon kan börja leka som vanligt igen. Allt är ”kan själv”, och hon får göra så mycket som möjligt själv, men att tex sätta fast henne i bilen är ju inte direkt något jag kan överlåta till henne, så de utbrotten går inte att komma ifrån. Det går inte heller alltid att förutsäga vad som ska göra henne tokig. Jag tycker lite synd om Emilia som får stå tillbaka mycket eftersom jag hela tiden måste hantera och parera lillsyrrans humör. Dock! Var ju Emilia the original jobbiga tvååring hemma hos oss, så allt Stella gör har Em redan gått igenom. Det gör också att jag inte alls känner samma frustration och hopplöshet som förra gången, för jag vet att det går över. Från att E blev 3 år blev hon from som ett litet lamm i jämförelse, så jag har goda förhoppningar denna gång också, haha. Däremot hade vi verkligen behövt vara två här hemma för att det skulle känts som en riktig semester. Det har det inte riktigt gjort, det har mest varit ett hårt jobb och inte så mycket njut. Tur att min mamma haft semester och hängt så mycket med oss! Det har underlättat massor.