Stella <3

Potträning med andra barnet

Julpynta lekstugan – check!

Så har det blivit dags för S att sluta med blöja! Det känns som att det var NYSS vi höll på med potträning för E… och det var det ju eftersom det var förra året, när E var 2,5 år 😊 S är lika gammal nu, och under hösten har vi allt mer uppmuntrat henne till att gå på pottan, fast hon haft blöja på oftast, och det har gått superbra. Alltså, hon har fenomenal koll på det här med att hålla sig tills hon kommer till pottan, och det är ju A och O i potträning. Därför kände vi i lördags att det kanske var dags att ”riva av plåstret” så att säga, och tog helt sonika på henne trosor och gömde alla blöjor, och meddelade S att de är slut. Hon accepterade det på en gång, och sedan dess har hon både varit blöjfri på dagarna och nätterna. Och det går superbra! Hon är helt med på det här, och frågar inte ens efter en blöja som hon kunde göra förut, utan vill bestämt ha trosor på sig. Någon liten ”olycka” har det ju blivit, men inte alls mycket faktiskt. Det som egentligen blir något att öva på för S är nummer 2, något som verkar sitta långt inne för typ alla barn som slutar med blöja. Men det är inte mycket mer att göra än att hålla koll och sätta henne på pottan när man ser att det är dags. Det kommer hon fixa snart, det med ❤️

Emilia <3 · Stella <3

Höstfotografering

Foto: Mathilda Landén – @Fotobymathilda på Instagram

I lördags var jag och min vän Mathilda ute på stranden här på Värmdö där vi bor och fotograferade barnen lite. Eller ja, hon fotograferade och jag assisterade. Sjukt svettigt att försöka hålla fyra barn nöjda och glada nog för att det ska bli fina bilder… men vi gjorde vårt bästa, och se så fina bilder hon tog! Jag fick muta mina tjejer med godis, ett varsitt kinderägg väntade hemma, och då gick det superbra att sitta stilla och göra som vi sa, haha. Gosungar. Jag lade in en av bilderna som en ny header också, det kändes som att det var dags för lite förnyelse här inne!

Ikväll har jag varit på ute och käkat på Pinchos med mina goa vän Towe som fyller 27 år idag. Så himla trevligt att komma iväg ibland och kunna prata ordentligt om allt möjligt. Bra tisdag!

Stella <3

Trots – this too shall pass

Det blev en enda lång vabbhelg, detta! I torsdags ringde förskolan (får alltid panik innan jag fått höra vad det gäller) och sa att Stella var trött, varm och inte hade ätit på hela dagen. Vårt lilla matvrak liksom, det händer aldrig. Så det var bara att åka och plocka upp henne från föris och bädda ner oss hemma. Mot kvällen blev det feber så även på fredagen var vi hemma. I lördags kändes hon mycket piggare och gladare skönt nog – men då blev jag febrig istället. Och på natten fick Em hög feber, vilket jag kände när hon stapplade in mitt i natten och la sig på min arm. På morgonen vaknade jag av att hon kräktes över min arm – det är ett himla snabbt uppvaknande kan man säga, från 0-100 på en sekund, haha. Det var alltså inte kräksjukan utan snarare kräktes hon för att hon hade så hög feber, stackars lilla. Så söndagen spenderade vi också mest i soffan (förutom Stella som fick åka iväg och hänga med mormor och morfar), och så fortsatte vabben igår. Idag var första dagen tillbaka för oss alla tre igen, både tråkigt och skönt. Jag njuter verkligen av att hänga med mina små tjejer, samtidigt som de kan driva mig till vansinne…

… vilket tex Stella gör varje morgon då hon tvärvägrar att gå från bilen till förskolan, som jag skrev om för några veckor sedan. Sedan dess har jag varje dag försökt få henne att gå, men det händer inte. Hon tycker ofantligt synd om sig själv om jag försöker tvinga henne att gå och blir liksom förolämpad och förtvivlad på samma gång?? Har en sån himla rolig video som Em filmat på oss där S gör allt för att inte sätta ner fötterna i marken, haha. Jag har försökt vänta ut henne ett antal gånger men det går inte. Och då blir jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, fräser åt henne att stora tjejer faktiskt går själva ich frågar om hon är en bebis… not my proudest moments. Men efter att ha pratat ut med Johan idag så bestämde vi att vi kör tvärtom-metoden även där, precis som med napparna. Vi kör all in på att bära istället, fast på ett sätt som funkar för oss. Att bära på höften är för tungt, men hon kan ju faktiskt få rida på min rygg. Även hemma vill hon ju bli buren helst hela tiden, så varför inte köpa någon slags rygg-sele så kan hon få sitta där hur mycket hon vill? Det blir bra mycket enklare än att laga mat med henne på höften och gallskrikandes när man ibland måste sätta ner henne.

Jag tänker helt enkelt att det här måste vara en fas för henne, hon är ju precis i utvecklingen att förstå att hon inte är jordens mittpunkt, att hon inte kan bestämma allt och det är skitjobbigt för henne. Emilia hade en lika envis och jobbig fas fast med en helt annan sak – från att hon var 1,5 år tills hon var närmare 3 så kunde hon inte sätta sig i bilen utan att först klättra runt i den en lång, LÅNG stund. Det var OMÖJLIGT att helt enkelt placera henne i bilstolen och sätta fast henne, hon kämpade emot för liv och lem och försökte man hålla fast henne så gjorde man illa henne. Det enda man kunde göra var att vänta ut henne. Så det är väl samma sak nu, det här är Stellas envishets-trots-grej. Jag tänker att jag besparar mig själv och henne mycket huvudvärk genom att gå med henne istället. This too shall pass. Rygg-sele it is!

All about kids · Stella <3

Nappen: ett omöjligt projekt

Kvistar som rök när jag beskärde våra äppelträd igår, fotade i det magiska morgonljuset i morse 😍

Ett omöjligt projekt här hemma är att försöka få Stella att inte ha nappen på dagtid, endast när hon ska sova. O-m-ö-j-l-i-g-t. Hon skriker, skriker, skriker tills hon blir alldeles trött, kastar sig i marken så hon gör illa sig för att visa att hon behöver nappen. Nu har vi hållit på med det här så mycket och det blir inte bättre, så nu testar vi Louise Hallins devis istället; låt ungen vara och låt henne själv bestämma när hon ska sluta med nappen. Man ska fråga ”jaha, och när tänkte du sluta med nappen då?” Och då tydligen få ett svar på det? Vi ska i alla fall låta henne vara nu, men vi kommer ändå att påminna om att lägga nappen i burken när hon vaknat från vila och så får hon ta ut den om hon vill. Hon springer annars runt med nappen exakt hela tiden, tar aldrig ut den. Men det här med att vara laid back var ju det som funkade bäst även på Emilia, både med napparna och med blöjan. Att uppmuntra och fråga men inte kräva. Man kan ju tro att de skulle ha blöja och napp för alltid då, men faktiskt så valde ju Emilia att sluta med blöja när hon var 2,5 år, helt utan rutinpottning, och med napp strax innan hon fyllde 3. Vi kör samma grej med Stella nu tänker jag, inga krav utan bara uppmuntran. Tänker att det kan vara mycket som pågår i hjärnans utveckling i den här åldern, som gör att det känns jobbigt och oroligt och därmed att napp behövs extra mycket? Bäst att lyssna in henne istället. Det kommer så småningom.

Nappen är alltid med.

Stella <3

Terrible twos

Tjurig tvååring, på rimlig nivå. Hysteriutbrotten ser annorlunda ut…

Den här sommaren har jag haft semester i fyra veckor själv med barnen, Johan som började nytt jobb har bara två veckors semester, som han påbörjade idag. Det innebär en hel massa egentid med barnen, och det är så dubbla känslor kring det just nu. Det är underbart på många sätt, och Em är väldigt enkel att vara med just nu, det är inte mycket bråk och trots utan hon hjälper mig otroligt mycket med allt möjligt. Men. Den lilla tvååringen vi har hemma… tar all energi jag har dagligen. Hon är verkligen inne i ”the terrible twos” som det heter, och är lynnig så in i bängen. Allt som inte går precis som hon vill exakt hela tiden gör henne helt otroligt frustrerad, och då blir hon hysterisk direkt. Och hon har svårt att släppa det hysteriska, det hjälper inte ens om man ger efter för det hon vill, tex att få nappen, har hon jobbat upp en hysteri så tar det ett bra tag innan hon lugnat sig till en nivå där hon kan börja leka som vanligt igen. Allt är ”kan själv”, och hon får göra så mycket som möjligt själv, men att tex sätta fast henne i bilen är ju inte direkt något jag kan överlåta till henne, så de utbrotten går inte att komma ifrån. Det går inte heller alltid att förutsäga vad som ska göra henne tokig. Jag tycker lite synd om Emilia som får stå tillbaka mycket eftersom jag hela tiden måste hantera och parera lillsyrrans humör. Dock! Var ju Emilia the original jobbiga tvååring hemma hos oss, så allt Stella gör har Em redan gått igenom. Det gör också att jag inte alls känner samma frustration och hopplöshet som förra gången, för jag vet att det går över. Från att E blev 3 år blev hon from som ett litet lamm i jämförelse, så jag har goda förhoppningar denna gång också, haha. Däremot hade vi verkligen behövt vara två här hemma för att det skulle känts som en riktig semester. Det har det inte riktigt gjort, det har mest varit ett hårt jobb och inte så mycket njut. Tur att min mamma haft semester och hängt så mycket med oss! Det har underlättat massor.

Emilia <3 · Stella <3

Emilia och Stella – just nu

Emilia just nu (4 år om en vecka):

– Hon är en blandning mellan lillgammal och busunge. Hon kan vara en riktig storasyster som hjälper sina föräldrar och sin lillsyrra med allt möjligt, hon kan också föra rätt avancerade resonemang och förstå hyfsat svåra saker. Samtidigt som hon är världens busigaste unge som (ibland) gör tvärtemot vad vi säger, hoppar från ryggstödet på soffan ner på golvet och klättrar på bord och köksskåp. Samtidigt som hon har full koll exakt på vad man får göra och inte och kan förmana sin lillasyster på ett sätt som är som kopierat av mig och Johan, haha. En go blandning helt enkelt!

– Hon pratar hela tiden. Alltså EXAKT. HELA. TIDEN. En annan kan ju tycka att det är skönt att bara sitta och lyssna på musik och filosofera lite när vi åker bil tex, men det går inte eftersom Em kräver ständigt engagemang, hon berättar många historier, ställer massa ”varför-frågor”, sjunger och chillar inte för fem öre i bilen. Hon kräver också att jag ska sjunga samma låtar om och om igen. Nu senast har vi gått igenom tex Bockarna bruse, Let it go, Vaiana-låtarna, Kalle Teodor, Pippi Långstrump och Idas sommarvisa. 10000000 gånger. Tur att jag älskar att sjunga och ändå sjunger hela tiden i princip 😄

– När vi är i sociala sammanhang är hon dock blyg och säger inte ett pip, möjligtvis kan hon nicka eller skaka på huvudet när hon får frågor. Mest ser hon bara arg ut (fast hon inte är det) när någon hon inte känner väldigt väl pratar med henne. Jag var exakt likadan som liten, så jag försöker att sakta pusha henne framåt lite, på ett milt sätt, helt utan krav. Men tror det är bra att öva på att våga säga hej till sina kompisar tex. Fast på förskolan har hon inga problem att prata tydligen, inte ens på samlingarna. Så blyg ibland, alltså.

– Hon har också så smått börjat prata om döden. Eller ”att komma till himlen” som hon säger. Mycket obehagligt samtalsämne tycker jag, som har duckat så mycket jag kunnat hittills, men inser att jag kommer behöva ta tjuren vid hornen och se min dödsångest i vitögat någon gång. Vill ju att hon ska få prata och fråga om exakt allt i hela världen, inga tabun. Hur fan gör man?

– Hennes tal har utvecklats enormt det senaste året, nu är det noll problem att höra vad hon säger. Tänk att vi var hos logoped så sent som i höstas! Hon har spurtat i utvecklingen, kan man säga. Hon pratar fortfarande en del på K, tex säger hon ”Skella” istället för ”Stella” och ”skluta” istället för ”sluta”. Men hon har också gått över till att säga ”kan fälv” istället för ”kan käll” som hon sa tills alldeles nyligen. Jag minns när hon brukade säga ”Klelka” om ”Elsa” liksom…. lite lätt obegripligt 😄 De få ord hon uttalar ”fel” nu tycker jag bara är gulliga, jag tycker att hon alltid ska säga ”titatis” istället för ”potatis”!!!

– Hon är otroligt kärleksfull, och vill helst kramas och pussas hela tiden, älsk på det! Jag får tex inte stänga bildörren efter att ha satt fast henne utan att få en puss och en kram. Sötnos!

Stella, 2 år och 2 månader:

– Stella är en riktig lillasyster. Tänk att rollerna blir så tydliga så tidigt? Hon vill gärna bli buren mesta tiden och får hon inte som hon vill så är hon inte främmande för att kasta sig ner på golvet, vrålandes, och åla runt i ren ilska. Det blir en del ”buhu, det är synd om mig, Emilia är dum” för att försöka få sin vilja igenom… tråkigt nog har hon en mamma och pappa som båda är storasyskon och alltså per definition nog har mer förståelse för Emilia, hehe… men man får försöka vara hyfsat rättvis ändå 😄

– Hon är också en go blandning, men av andra egenskaper. Hon ääälskar tex fordon, alla sorter, och utropar förtjust ”BÅTEN!!!!” eller valfritt annat fordon om och om igen tills ALLA har sagt ”Ja, titta båten!” ett antal gånger. Igår kikade vi på båtar med mina föräldrar som funderar på att köpa en, och Stella bara vägrade gå av när vi skulle gå iväg. ”Köja båten” sa hon bara helt bestämt. Fick locka iväg henne med glass, haha. MEN, hon älskar också klänningar, rosa och dockor och dockvagnar. Även om fordon nog är hennes bästa.

– hon är en härmapa! Hon härmar allt man säger, även på beställning. När vi ska dricka kaffe säger hon ”inte baffe!”, hon vill inte ha kaffe alltså, haha. Så varje gång vi ska dricka kaffe säger vi nu ”ska du ha lite kaffe, Stella?” Bara för att få höra henne gasta ”nej, INTE BAFFE!” Haha. Baffe ❤️ i övrigt är hon uppe i 3-4 ordsmeningar nu och man förstår det mesta av det hon säger eftersom hon har så tydlig mimik, hon visar sina känslor tydligt helt enkelt. Mycket bra, man behöver aldrig gissa vad hon tycker, haha.

– För övrigt är hon en social tjej, hon älskar att vara på förskolan och hon älskar sina kompisar. SORGEN förra veckan när jag vabbade henne och vi lämnade Em på föris men hon fick följa med mig hem. Hon bara skrek sin avdelnings namn hela vägen hem i bilen, snuttan.

Stella <3

Tofflor till de små

Så nöjd med nya tofflorna! Jag kunde inte låta bli att slå till när jag såg dem på Kappahl, de är ju bara för söta!

Nu ligger jag nedbäddad i sängen, äntligen. Jag blev väckt redan 03.42 imorse av en viss marodör-unge, så jag har väl inte varit på topp idag direkt. Fönstret står på glänt, som alltid, mörkläggningsgardinen är neddragen och den nya megatjocka bäddmadrassen gör att jag ligger lika bekvämt som en prinsessa. Vår säng är mitt bästa och tryggaste ställe i hela världen, efter en lång händelserik dag med många möten är det underbart att krypa ned här och bara koppla av och koppla bort. Allra bäst är det när barnen kommit och krupit ned mitt i natten de med, då känns allt som bäst. Då är hönsmamman lugn!

Imorgon kommer en av mina kusiner hit (har ca 15 st) med sin lilla nyfödda son, det ska bli riktigt mysigt att få gosa bebis igen! Vi ska även försöka ta oss till Nacka forum i helgen, närmare bestämt till Sweef:s showroom och kika på soffor. Jag är så himla less på vår obekväma, söndertvättade soffa, och nu har jag siktat in mig på deras modell Valen XL som är i rätt storlek och mysighetsgrad PLUS rätt pris!