Mina tankar

Svar på tal

Du som skrev en kommentar i mitt förra inlägg om att barn drabbas av covid-19 i lika hög grad som vuxna… nej, det gör det inte. Som synes i statistiken (tagen från Folkhälsomyndigheten) gällande hur många sjukdomsfall som bekräftats. Det betyder inte att det är en allomfattande rapport, för ingen vet ju hur stort mörkertalet är, men det ger troligen en bra fingervisning. Det betyder inte heller att de är immuna, de kan också drabbas men det är en mindre risk för dem jämfört med vuxna. Varför vet man inte ännu, det finns bara olika teorier. Jag följer rapporteringen kring detta, då det är så viktigt.
De klarar också av viruset generellt mycket bättre än äldre personer. Det här är statistik på hur många som avlidit av covid-19 i olika åldersgrupper. Denna statistik är också tagen direkt från Folkhälsomyndighetens statistiksida. Det är ju alltså tydligt att risken att drabbas av viruset, och att få allvarliga symptom/avlida, stiger med ålder. Rekommenderar helt enkelt att hålla koll på statistik och forskning på området mer än skrämselrapporter.
Mina tankar

Jag är lyckligare nu

Det är helt sjukt hur mycket som har skett i mitt liv de senaste månaderna ändå. Jag som innan tyckte att mitt liv var så trist och bara samma, samma hela tiden – jag fick vad jag önskade. Mer drama i livet. Bara det att det inte alls var av den sorten jag hade önskat mig. Draman som istället har kommit sig av att en del personer i min omgivning inte är vana vid att jag sätter ner foten och står upp för mig själv – och inte lägger mig platt som jag annars brukat göra i hela mitt liv (just den grejen var något jag bestämde mig för att börja med när jag fyllde 30. No more dörrmatta! Det är finito med det! Jag är trött på maktspel och härskartekniker och ställer inte upp på sånt mer). Men också för att det för en del verkar vara svårt att förstå och acceptera när man sätter upp gränser. De som inte är vana vid detta reagerar starkt på det, helt klart. Men jag känner att det finns ingen återvändo. Nu när jag börjat säga stopp och vågat ställa frågor/konfrontera när jag känner att något är off så har jag fått smak för det. Det är detta jag längtat efter att våga göra i 20 jäkla år! Jag har varit så rädd att förlora människor eller hamna i konflikt att jag inte ens reflekterat över att om personer reagerar så när man sakligt säger ifrån eller sätter stopp – så kanske de inte hör hemma i mitt liv trots allt. Och där är jag nu. Jag har kommit ut på andra sidan som en så mycket modigare och starkare person, just för att jag inte väjer för jobbiga saker längre. Jag är otroligt stolt över mig själv för det, det är ett sånt skönt steg att ta. Att veta vem jag är och vad jag står för. Jag är så mycket mer bekväm i mig själv nu. Äntligen! Och samtidigt är det fint att se vilka som står kvar, som inte bara godtar utan välkomnar att man står upp för sig själv. Världens bästa vänner och familj ❤️

En låt som jag älskar och som passar rätt bra in just nu är Linnea Henrikssons ”jag vet nåt som inte du vet”. Så skön fuck off-låt! 😄

Jag är lyckligare nu ❤️
Mina tankar

God jul

Vad skönt det är att inte vara ovän med den man skiljer sig från ändå. Vi kör julen ihop hos mina föräldrar precis som vi hade planerat, och nästa vecka kör vi nyårsafton ihop med våra grannar. Så skönt att vi kan ha en bra relation trots att vi inte är ett par längre. Tänk vilken dröm det vore att kunna fortsätta fira högtider och barnens födelsedagar ihop utan att det känns konstigt. Vi får hoppas och aldrig sluta jobba på att ha en bra relation som vänner och föräldrar till våra barn. Är inte så orolig för det faktiskt, det ligger inte för någon av oss att gå runt och känna agg mot varandra. Visst har vi haft en hel del diskussioner senaste veckorna, visst har det varit irriterat ibland. Men diskussionerna har alltid lett till att vi förstår varandra ännu bättre och kommer överens om hur vi vill att allt ska bli. Otroligt tacksam för det! I början av januari sker separationen och då sätter vi igång att ansöka om skilsmässa, lägga ut huset till försäljning och så vidare. Bodelningsavtal gick snabbt att komma överens om i alla fall, skönt nog.

Just nu längtar jag så mycket efter min egen lägenhet. Tänker varje dag på det och hur jag ska inreda den och bara känslan av att få klara mig själv. Ta ansvar för mig och barnen SJÄLV. Lovely!

Men först ska vi ha en härlig jul och nyår! God jul allihop! ❤️

Mina tankar

Skilsmässa och att gå vidare i livet

Det har varit väldigt tyst från mig här ett tag, inser jag. Det har sina goda anledningar. Till att börja med – jag ska skilja mig. Japp, så ser det ut. Det finns anledningar till det som jag inte kommer gå in på här eftersom det är en högst privat sak mellan mig och Johan. Det viktiga att veta är att vi är väldigt goda vänner, det finns inga hard feelings mellan oss utan vi är fast beslutna om att fortsätta ha en bra relation, framförallt för våra barns skull, men även för vår egen skull. Vi är bästa vänner och vi vill aldrig tappa bort det. Vi funkar bara inte ihop som par och vi är på det klara med det båda två. Barnen är införstådda med vad som kommer att ske, och att ge dem beskedet att mamma och pappa ska skilja sig är något av det jobbigaste jag har gjort, faktiskt. De är lite förvirrade, lite ledsna och lite nyfikna på det här med mamma- och pappaveckor som flera av deras närmaste vänner lever med. Fördelen med att skilja sig när barnen är små fortfarande, kanske. Det blev inget långt äktenskap mellan mig och Johan, 2,5 år har vi varit gifta nu. Men vi har ju däremot varit tillsammans i hela 10 år, vi har hängt ihop sedan jag var nyfyllda 20 och han 22 och nu är vi ju då som ni förstår 30 och 32 år. Vi har gått igenom massor av saker ihop som jag värdesätter något enormt. Att få två barn ihop står förstås högst upp på listan, det är det viktigaste och mest speciella vi någonsin varit med om. Vi har haft ett härligt bröllop, bott i ett antal lägenheter och vårt fina, fina hus som vi kommer behöva sälja nästa år. Hur som helst så är jag grymt tacksam för de här åren jag fått med honom och att vi kan se fram emot många år ihop som goda vänner och föräldrar till våra fantastiska barn.

Jag är verkligen inte oberörd inför det här även om jag är väldigt säker på beslutet vi tagit. Jag är tvärtom helt hjärtekrossad, det är fruktansvärt att bryta upp en hel familj, ta våra barn från deras hem osv. På grund av stressen kring det, plus stressen på jobbet och andra saker så har jag blivit sjukskriven. Jag har i två veckor haft konstant yrsel, hjärndimma, hjärtklappning och darrningar. Jag känner mig jagad och är i fly/fäkta-mode dygnet runt. Min läkare sjukskrev mig därför med stränga order om att inte göra något som jag inte absolut måste göra mer än att ta hand om mig själv och barnen. Allt annat måste skalas bort för att jag ska slippa ramla ner från den väldigt tunna tråden jag balanserar på ner i en utmattningsdepression. Så det är bara att lyssna på henne, det sista jag vill är att bli utmattad i åratal. Så jag är hemma och vilar upp mig, promenerar på dagarna och gör inte så mycket. Struntar i glöggmingel och allt onödigt socialt. Det går liksom inte. Jag märker när jag har ansträngt mig för mycket, typ när jag kört bil, eller har pratat koncentrerat med någon länge. Då blir symptomen extra starka. Men även om det är jobbigt just nu så ser jag väldigt ljust på framtiden. Jag kommer att köpa en liten lägenhet till mig och barnen och ser fram emot att inreda den och göra den till vår helt egen. Jag ser fram emot att känna mig fri och vara ensam ansvarig för min och kidsens situation. Jag behöver det! Så det kommer bli bra. 2020 är då det händer. Nytt årtionde, nytt liv ❤️

Före/efterbilder · Hem & inredning · Mina tankar

Goda nyheter och ett tufft år

En minifixgrej jag gjort är renoveringen av lilla köket som jag köpte när Emilia var runt 1 år gammal. Jag gjorde en makeover då, men den hade hunnit bli sliten som sjutton, så det var dags igen. Tycker det blev bra!

Jag måste säga att detta att en tidning ska komma och fotografera hemma hos oss är toppen med tanke på allt småfix vi tänkt göra länge men inte fått tummen ur med tidigare. Pga lathet. Det duger inte nu och därför är det bara att fixa! Svårt att se framför mig om det blir bra i en tidning dock, men oavsett så är det ju så här det ser ut hemma hos oss. Jag är ju ingen proffsig inredare, bara en glad amatör med ett inredningsintresse. Stor skillnad! Förhoppningsvis får vi bra hjälp av fotografen, med att se vad som funkar och inte på bild. Väldigt spännande hur som helst, och det ska ske om drygt en vecka!

En annan väldigt positiv sak som kommer att ske, fast nästa år, är att jag ska bli faster! Min bror och hans flickvän ska få sitt första barn och jag är så OTROLIGT lycklig över det! Jag har verkligen sett fram emot att få syskonbarn, barn är ju livet, det bästa jag vet är att hänga med kids. Och gärna bebisar, det är det mysigaste ❤️ Hur kul som helst kommer det att bli, jag kan knappt vänta! Typiskt att det ska ta ett tag att baka bebis 😄

Det känns toppen att de här positiva sakerna ska ske, för att väga upp ett ganska jobbigt år med mycket ångest och oro på grund av olika anledningar. Nu har jag tagit hjälp för att få bukt med det, men det är ett jäkla jobb att gå igenom. Det går framåt hela tiden, tur nog. Jag har också lärt mig saker om mig själv, om att säga ifrån, stå upp för mig själv och att säga nej till sånt som inte ger någon energi utan bara tar. Jag håller liksom på att gå igenom mitt liv och ser över vad och vilka det ska innehålla. Vilket är en både spännande och asjobbig process. Jag vill liksom lämna det dåliga från 20-årsåldern bakom mig och ta med mig det bra in i 30-årsåldern och framåt. Det låter säkert kryptiskt, men jag menar på alla olika områden. Processen är inte färdig än, den pågår fortfarande. Men jag hoppas den är klar snart 😄

Mina tankar

Att börja läsa igen och boktips

Ett av mina nyårslöften inför detta år var att läsa fler böcker. Jag har alltid varit en läslus egentligen, men ända sedan Emilia kom för 5 år sedan har jag haft svårt att uppbåda tillräckligt med koncentration för att orka läsa en bok… jag skyller dels på att det är svårt att tända sänglampan när sängen är full med barn (tänk om de vaknar!), men jag tror verkligen också att allt snabbt scrollande i olika appar gjort att jag vant mig av vid att läsa långa texter. När jag nu försökte ta tag i läsandet igen i början av året så orkade jag oftast bara läsa någon sida då och då innan jag tappade fokus och scrollade på telefonen en stund istället. Det känns osunt på något sätt, som att hjärnan tappat en viktig funktion. Mitt forna jag hade blivit chockad, jag har alltid tyckt att ju längre en bok är desto bättre! Var så nöjd när Harry Potter och fenixorden kom ut och den var 1000 sidor lång! Sen plöjde jag ändå den på 3 dagar, men det var lite att bita i.

Hur som helst, i år var jag fast besluten om att ta tillbaka min förmåga att bli försjunken i en bok – och jag började med att göra upp en lista på böcker som jag ville läsa. Det var inte det enklaste, jag har nämligen lite olika regler som jag förhåller mig till för att inte orsaka onödig ångest. Tex går alla böcker som handlar på något vis om barn som far illa eller blir sjuka fetbort, jag vill inte heller läsa om vuxna människor som dör eller får sjukdomar, eftersom det är fruktansvärt ångestskapande för mig. Dessutom har jag aldrig varit något fan av deckare, så där går en hel del böcker bort. Jag började försöka googla fram feelgood-böcker. Problemet är dock att jag nog inte har samma uppfattning om vad som är feelgood som resten av världen… otroligt många ”feelgood”-böcker verkar handla om att en kvinna eller hennes man blir sjuk eller dör och därför förändrar sitt liv på olika sätt genom att flytta, byta karriär, resa eller liknande (jag tittar på er, Jojo Moyes och Cecelia Ahern!). Det är INTE feelgood för mig, det är bara ångest. Jag har därför testat att läsa olika böcker i år, vissa har varit toppen och andra mindre bra – men jag har verkligen uppnått målet att börja gilla att läsa igen! Från början gick det trögt, men nu under semestern har jag faktiskt snittat på 2-3 böcker i veckan igen. Och det trots att barnen varit lediga på heltid med mig! Är så himla glad över att jag äntligen är mitt gamla vanliga läslus-jag igen!

Här är några av de böcker jag läst hittills i år, hoppas ni hittar något tips:

Crazy rich asians, China rich girlfriend och Rich people problems av Kevin Kwan

Det är alltså en trilogi av böcker, den första i serien finns på svenska men de andra två verkar inte vara översatta ännu och därför läste jag dem på engelska. De handlar om en värld som jag inte visste existerade innan jag läste dessa böcker, nämligen om asiatiska miljardärer och deras liv och leverne. Det var otroligt spännande att läsa om en värld man aldrig har haft eller kommer att få tillgång till, och den överdådiga lyx som omger dem samt en hel del intriger. Jag älskade alla karaktärerna i boken och ville bara ha mer, mer, mer av dem! Det gick alldeles för fort att läsa hela trilogin. Första boken kom även som film förra året, den såg jag också nu i samma veva, men den är inte i närheten lika bra som böckerna är. Framförallt för att det är så mycket detaljer som det inte finns plats för, men som totalt gör hela böckerna. Läs!!!

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Den allra första boken jag läste i år, som jag fastnade för totalt på det där härliga sättet där man inte vill göra annat än vara ifred med sin bok. Otroligt spännande och intressant om Alex mormors livsöde. Rekommenderar förstås också Alex andra självbiografiska böcker ”Skynda att älska” och ”Glöm mig”, men den här är hans bästa hittills!

Idioten av Elif Batuman

På beskrivningen lät det som en bok för mig, det handlar om Selin som går på college i USA 1995 och inleder en romans mailledes med en kille på samma college. Det är bara det att den är totalt osammanhängande och mest anekdotisk, det finns inga intressanta vändpunkter i denna bok, inga toppar eller dalar, ingenting leder någon vart. Det är mest av allt som ett medvetandeflöde av olika tankeströmningar i Selins hjärna, känns det som. Det tog lång tid för mig att ta mig igenom boken eftersom jag aldrig fastnade för den, men jag läste ändå klart den eftersom jag tänkte att den måste ta sig någon gång, någon gång måste det HÄNDA något. Och eftersom den fått så mycket uppmärksamhet i media. Men nej. Genom denna bok fick jag lärdomen att jag faktiskt vill att det händer NÅGOT i böckerna jag läser, även om det inte ska vara ond bråd död.

Rachels holiday / en oväntad semester av Marian Keyes

Jag är verkligen inget fan av alla Marians böcker, men den här är helt otrolig. Jag har läst den många, många gånger, minst en gång om året läser jag den, så pass bra är den. Det handlar om Rachel som åker till ett behandlingshem då hon är drogberoende. Hon tror förstås inte själv på att hon har problem, men hon åker ändå till behandlingshemmet i hopp om att få träffa kändisar och leva spa-liv – vilket inte riktigt blir fallet… Marians sätt att beskriva alla karaktärer och händelseförloppet är helt enkelt outstanding, den inger inte ångest utan är bara väldigt intressant, rolig och spännande. En riktig bladvändare. Dessutom vet Marian verkligen vad hon pratar om eftersom hon själv var djupt alkoholberoende och vistades på behandlingshem bara några år innan hon skrev denna bok. Vilket ger trovärdighet, tycker jag. Har man inte läst denna bok så måste man göra det! Jag har den på engelska och tycker det är det självklara valet, men den är säkert bra på svenska också.

Shopaholic-serien (hittills 8 böcker) av Sophie Kinsella

Bear with me nu, jag vet att många säkert tycker detta är höjden av girlygirl-chicklit. Men jag tycker det här är mil ifrån de fjompiga och klyschiga chicklit-böcker jag läst. Jag klarar tex inte av Denise Rudbergs böcker, som är alldeles för mycket av allt. Men de här böckerna gillar jag mycket, eftersom jag verkligen gillar karaktärerna (Becky Bloomwood FTW!). De har jag också läst många gånger, men läste om samtliga i år. Framförallt så är det här böcker jag plockar fram när ångesten är för jobbig och jag vill fokusera på en annan, lättsammare värld än världen i mitt eget huvud. Jag relaterar också väldigt mycket till Beckys shoppingproblem, jag är precis likadan när det gäller förmågan att rättfärdiga inköp och förneka problem som hon, heh. Det ska tydligen komma ut en ny bok till hösten – den måste jag bara komplettera min samling med!

Det bästa av allt av Rona Jaffe

Älskar en bok som är skriven under den tid då handlingen faktiskt utspelar sig! Den är skriven på 1950-talet, författaren skrev om den värld hon själv arbetade inom, nämligen förlagsvärlden. Misstänker att konceptet liknar Mad Men, men med en touch av Sex and the city eftersom huvudpersonerna är 4 kvinnor som upptäcker kärlek och sex på olika sätt. Samtidigt ger den en intressant inblick i förlags- och kontorsvärlden vid denna tid. Precis sånt nörderi som jag älskar. Fantastiskt bra!

I övrigt har jag försökt läsa ”Folk med ångest” av Fredrik Backman – men slutade eftersom jag fick… ångest. Haha. Om någon vill ha den så varsågod och hämta! Jag har också påbörjat men inte tagit mig igenom ”Ormen i Essex” av Sarah Perry och ”Educated” av Tara Westover. Ska fortsätta försöka med dem dock och se om de tar sig.

Kvar på årets läslista är: ”Dear mrs Bird” av A J Pearce, ”Pojke slukar universum” av Trent Dalton, ”Laura & Emma” av Kate Greathead, ”Normal people” av Sally Rooney och ”Mad, bad, dangerous to know” av Colm Toibin. Får se vilken jag väljer härnäst, men tipsa mig gärna om fler böcker!

 

Mina tankar · Vikt & träning

Att ändra livsstil från grunden

Det här med att skapa en ny livsstil, det är verkligen inte gjort i en handvändning måste jag säga. Jag tänkte på det när jag tittade på första avsnittet av nya Biggest Loser igår, jag känner igen tugget och tankarna man tänker dag 1 av en förändring. Kommentarerna ”aldrig mer” när de såg sin vikt vid invägningen, känslan av att ”nu jävlar blir det andra bullar”. Det är så lätt att tro där och då att det är nu man kommer börja göra helt perfekta val hela tiden. Man målar upp en bild av vilken person man kommer bli, man kommer typ inte ens vara sugen på godis nånsin mer? Man bara blir en sån där hälsosam människa som älskar att träna och att käka grönkål automatiskt. Eller så tänker man att man får stå ut under själva viktminskningen, för när man gått i mål med vikten så kommer man automatiskt att äta normala mängder godis/pizza/whatever, så det kommer aldrig att bli ett problem igen. För det är lite för jobbigt dag 1 att tänka att hela ens liv behöver genomgå en förändring, och att det kommer vara jobbigt. Antingen vill man helt enkelt tänka att man automatiskt blir hälsosam, eller att man nog kommer kunna leva på samma sätt som tidigare även sen. Jag har pendlat mellan de här två tankarna.

För vissa kanske det blir så, men jag tror att för de flesta som lagt grunden till sina dåliga vanor i många, många år så är det en lång period av omlärning som väntar. Så har det varit för mig, min förändring är inte något som gått på ett par månader, det har tagit åratal av att vända på olika stenar (test av olika dieter, LCHF, periodisk fasta, Itrimprogram, funderingar på överviktsoperation, osv) och ta itu med mig själv och mina egna tankar för att se vad som funkar för just mig. För man tror gärna på tankarna om att ”jag är den jag är, jag bara ÄR en gottegris som hatar att träna”. Och ju mer man tänker den tanken, desto mer befästs den och man agerar enligt den. Man tackar aldrig nej till fika och sötsaker, för man är ju en gottegris. Eller man tröstar sig alltid med mat, för man bara är sån. Eller så tänker man att man aldrig kommer bli någon träningsmänniska. Jag tror att för att kunna göra en bestående förändring av sitt liv så måste man börja göra upp med de där ”sanningarna” som man själv och andra i ens närhet intalar sig stämmer. Jag vet tex att några av mina närmaste fortfarande inte ser mig som någon som tränar regelbundet, utan hela tiden tycker att jag behöver komma igång och träna. Men sanningen är att jag har tränat regelbundet i 8 månader nu, och även innan dess har jag tränat varje höst och vår – tex gått i PT-grupper under 12 veckor, gått yogakurser eller bara gymmat regelbundet. Det var ett antal år sedan jag var den där soffpotatisen som jag fortfarande tror att jag är. Den ”sanningen” har jag gjort mig av med, och nu ser jag mig för den jag är – en glad motionär som vill träna det som faller mig i smaken i olika perioder.

Jag har tjatat en del om min bibel ”Brain over binge”, men den ÄR otrolig eftersom den har befriat mig från mina tankar och sanningar. Den har lärt mig att förstå min hjärna på djupet och lärt mig att skilja på vem jag är från vad som är mina tankar, och även skilja på olika sorters tankar. Jag har tex lärt mig att sug efter choklad kl 15 varje dag, eller tankar om att man förtjänar att få tröstäta, eller om att man måste få unna sig, egentligen bara är nervbanor i hjärnan som blir starkare ju mer man utövar ovanan, men som försvagas om man slutar göra det. Jag har nu kunnat släppa taget om tanken på att jag kommer få gå runt och kämpa emot ett ständigt sug efter onyttig mat för resten av mitt liv – det kommer inte vara så, för hjärnan rensar bort det som inte används. Dvs, fikar jag inte kl 15 (och inte heller förstärker suget genom att tänka ”BUHUUU vad synd det är om mig, jag är såååå sugen!” Utan försöker förhålla sig lite neutral till de tankarna), så kommer man snart sluta vara sugen på gofika kl 15. Jag är befriad!!! Det har jag börjat leva efter, jag väljer vilka vanor som jag vill att min hjärna ska påminna mig om, och det dåliga förhåller jag mig neutral till, och sitter på händerna, tills de försvinner. Man kan också förstärka hjärnans beroende av de goda vanorna genom att bli exalterad när man gjort något bra. Som att gå ut och springa, dels får jag en endorfinkick som heter duga av det, men dessutom så förstärker jag känslan efteråt och verkligen klappar mig själv på axeln för att jag varit duktig. Och nu har jag skapat ett ”sug” i hjärnan efter att springa mer. Efter bara några veckor, det tar verkligen inte längre tid!

Jag har även skapat nya nervbanor gällande vad jag tycker om för mat. Det går! Jag har det senaste året lärt mig gilla koriander tex, som jag tidigare tyckte smakade schampo. Nu tycker jag det är såhåhå gott! Jag har börjat välja vad jag vill bli sugen på, och sen helt enkelt välja att äta det ofta för att förstärka suget. Annat jag börjat gillar på det sättet: dadlar, fikon, lönnsirap, halloumi, linser/linssoppa, , rawbollar, ärtdryck, oumph, grönt te… listan kan göras lång. Nu väljer jag den maten för att jag vill, inte för att vara nyttig. Och det hade jag aldrig trott för några år sedan. ALDRIG! Men det har varit, och är, en jäkla resa i mitt psyke för att börja leva så som jag vill.

Mitt godaste fredagsmysrecept som jag skulle välja framför både ostbågar, marabou och smågodis nuförtiden:

Dadlar mixade länge med kokosolja och havssalt, och doppade i mörk choklad. För ett par år sedan hade jag rynkat på näsan åt själva tanken, och nu är det mitt allra godaste. Det är aldrig för sent!