Familj & vänner

Förberedelser för Lucia

Hur jag sover varje natt, alla dagar i veckan – Emilia på vänster arm (”ligga armi” som hon kräver), och Stella propellandes runt med huvudet på min mage, sparkande på Johan. Haha! Det här är säkerligen inte för alla men jag stortrivs med det – älskar att få ha mina fina barn så nära det bara går!

Nu är jag nyss hemkommen från en temys-kväll med Towe och My, som vi har som tradition en gång i månaden. Jag hoppas vi aldrig slutar med det, att vi håller på med det tills vi dör! Älskar att få gå totalt upp i snack om allt möjligt, högt och lågt. När jag kom hem förberedde jag lite inför lucia imorgon, gjorde ett nisse-bus (la ut ett spår av pwpparkakssmulor, klart de festat på peppisar i natt!), städade upp i vardagsrummet, la fram barnens luciakläder (Emilia ska vara lucia) och dukade fram inför frukosten imorgon. Johan kokade risgrynsgröt under kvällen, så självklart blir det luciamysfrulle framför TV:n imorgon innan det är dags för barnens luciatåg på föris! Stella är ännu för liten för att få vara med, men i år är första året Emilia är med! Förra året var även hon för liten. Jag ser så mycket fram emot detta!! Så pepp, luciatåg kan ju vara det finaste som finns!

Bröllop 2017 · Familj & vänner

Att leva med honom

Fotograf: Lisa Marie Chandler

Den 27 november firade jag och Johan 6 månader som gifta! Eller firade gjorde vi väl inte riktigt, haha, men vi kom ihåg det i alla fall, och det är ju alltid något. Nästa år firar vi vår första bröllopsdag i New York, men vi kommer också fira att vi då varit tillsammans i 8 år. 8 år! Det är länge! Speciellt när man inte ens fyllt 30…

Tiden flyger iväg när man har roligt, så känns det att leva med Johan. Både före och efter bröllopet. Visst har vi våra svackor vi med, speciellt i början av vårt förhållande, när vi hade varit ihop i 1-2 år. Då var det som svajigast och det kändes inte alls tydligt att vi hörde ihop. Jag var då 22-23 år, så det är ju inte konstigt att jag funderade på vad jag ville med mitt liv. Men så flyttade vi ju isär när vi hade varit tillsammans i 2 år, jag flyttade 50 mil uppåt landet och han stannade kvar i Stockholm. Vi sågs bara varannan helg, ett stort steg från att bo ihop. Och det var då jag förstod att det verkligen är vi två, jag slutade liksom aldrig att längta efter honom. Varje gång han kom upp så var jag sprängfylld av lycka och så grät jag när han åkte hem igen. Det där året var det bästa vi gjort för vårt förhållande! Efter ett år i Norrland flyttade jag hem igen och sedan dess har allt känts självklart. Det går upp och det går ner, ibland tjafsar vi, ibland bråkar jag med honom (det är sällan han bråkar tillbaka), ibland är vi tysta och irriterade på varandra. Men mestadels har vi så fruktansvärt roligt ihop. Vi har en gemensam humor som är rätt grov, och vi skämtar och retas med varandra med glimten i ögat mest hela tiden.

Att vara med Johan är för mig att komma hem. Han är den tryggaste, mysigaste, snällaste, roligaste jag vet. När barnen härjar som värst så hjälps vi oftast åt, men vi känner också automatiskt av vem som orkar med kaoset och vem som inte gör det, då får den gå ifrån och vila. Vi känner ju varandra utan och innan vid det här laget. Vi försöker båda ligga på plus hos varandra, dvs att erbjuda sig ta disken, ta hänsyn till varandras önskemål och hjälpa till när den andre ber om hjälp.Visst, vår tillvaro är inte direkt romantisk just nu, med två små barn som kräver mycket av oss. Men ärligt talat så är det här drömmen för oss båda, två små otroligt kärleksfulla barn som är roliga, galna och fantastiska små individer. Det fattar man nog inte innan man får barn – hur fruktansvärt roliga de är! Så även om det vore kul att hänga för oss själva ibland, så har vi så roligt tillsammans som familj alla fyra, oavsett antal sömnlösa nätter. Vi är bra på att se varandra mitt i kaoset också tycker jag, att ge varandra en puss, en kram, att stänga av lite och prata om något eget en stund medan barnen härjar runt oss.

Jag är så fruktansvärt lycklig och tacksam för Johan och våra barn. Nyp-mig-i-armen-lycklig 😊

Emilia <3 · Familj & vänner · Shopping

Julklappar och separationsångest

Kvällens projekt: slå in julklappar! Detta är barnens alla julklappar i år. Rimligt tycker jag. Två tröjor, två klänningar och en varsin leksak (en teservis till Stella och en verktygslåda till Emilia). Ända sedan barnen kom till världen har det svämmat över av presenter från alla håll och kanter vid alla högtider (och annars också…), jag fick liksom lite nog förra julen när det blev så mycket paket att ingen hade tid eller ork att uppskatta alla paket. Till slut ville man bara att det skulle vara klart någon gång, då är det aaaalldeles för mycket. Det här känns mycket bättre!

Den här helgen har verkligen varit lugn och skön, med fokus på julbakning och mys hos barnens farmor och farfar igår. Emilia hade också bestämt sig för att hon skulle sova över hos dem vilket hon gjort förut och det har gått jättebra. Men jag undrar om hon kommit in i någon ny fas med extra mycket separationsångest, för när jag, Johan och Stella skulle åka hem så bröt hon ihop i min famn när vi skulle kramas hejdå. Hon kom fram alldeles glad, gav mig en kram och mitt i kramen kom det ett högt ”UUUUUUUHHHUUUUUHH!”, och så hulkade hon fram ”jag vill bara vara med min mamma och pappaaaa”, lillgumman! Så hon fick såklart hänga med oss hem istället. Det första hon sa när hon vaknade imorse var dock att hon ville sova över hos farmor och farfar…. haha. Så vi gjorde ett nytt försök nu ikväll, hon var så bestämd med att hon absolut skulle sova över. Och det verkade gå bra, vi åt middag där, hon stannade kvar och vi andra åkte hem, att säga hejdå var inga problem. Hemma fixade vi med julklappar och upphängning av tavlor, nattade Stella och myste ner oss i soffan. Då, vid 20.30, ringde farfar och sa att Emilia hade brutit ihop igen, och så hörde vi i bakgrunden ”ja-ha-hag vill ba-ha-hara vara med min mamma och pappaaaa!!”. Så det var bara för Johan att slänga sig i bilen och hämta henne. Det är inte lätt att vara 3 år alltid! Man vill mycket och känner sig så stor i vissa lägen, men när man blir trött och ledsen så är man fortfarande ett litet skrutt som vill ha sina föräldrar. Och jag njuter, för nu har jag henne här, sovandes på min arm, istället för i en säng flera mil bort. Win!

Familj & vänner

En lillebrors dop

Min iphonekamera är ju trasig (suck, ska laga den på måndag), så därför blir det mest selfies just nu av naturliga skäl hehe. Äntligen mår jag bra igen, Johan har dock jobbigt med ögat, så jag och tjejerna åkte själva på dop idag. Lite rött på läppen fick det bli för att det kändes så härligt att vara frisk och åka på mysigt dop!

Huvudpersonen var denna gullis – Leonel! Bilden är lånad från bästa Isabell 😊

Som alltid när Isabell ordnar kalas så blir det fantastiskt mysigt och fint! …. but first let me take a selfie 😉

Kella EFTER fikastund. Helt otroligt ren för att vara hon, haha.

Bilden är lånad av fina Tess, som Stella fattade tycke för direkt då hon med öppna armar hoppade upp och gosade med Tess så fort vi kom in genom dörren! 😍 Presentöpppningen på dopen är ju för övrigt smått kaosartad numera när barnen blivit så många och stora (dvs, inte bebisar)… Emilia (till höger) hjälpte förstås till hon med 😊

Det blev verkligen ett toppenfint dop! Efteråt åkte vi hem till oss där vi hade fått besök från barnens farmor och farfar med vänner från Sollefteå, de hade tagit med en smörgåstårta och så firade vi att farfarn alldeles snart fyller 50 år. Barnen busade som sjutton med de roliga gästerna och somnade bums vid 19. En superlördag helt enkelt!

Familj & vänner

Julfotografering coming up

Läget är under kontroll här nu, febern gick över redan till nästa morgon då jag kände mig precis som vanligt (så knäppt?) och Johan är hemma med sitt onda öga, vilket han kommer vara i 5 veckor framöver. Det tar tid att läka ihop det där ordentligt! Själv försöker jag navigera genom en ångestdipp just nu, men det går ganska bra faktiskt, jag försöker lära mig hantera ångest på andra sätt än med mat. För jag är liksom inte sugen på mat direkt, men min hjärna säger ändå åt mig att äta så mycket det bara går för att den är rädd att fastna i ångesten för alltid annars (har blivit rätt bra nu på att analysera mig själv och mina tankar kopplat till ätande!). En sak jag gör är att jag försöker lära mig själv att gilla att bada badkar nu till exempel (det är annars det värsta som finns för en rastlös själ som jag) och så hjälper julmusik till att lugna mig och få mig att känna trygghet, tur att vi är inne i den årstiden nu. Det finns ingen tryggare musik än julmusik för mig, och då menar jag klassiker som Frank Sinatra och det gamla gardet. Älskar det! Framförallt för att julen är så underbar, min bästa högtid. Jag och Mathilda planerar att snart ta oss ut och julfotografera alla barnen igen, ni minns väl förra årets bilder? Är fortfarande så grymt nöjd med dem!

Jag vet att Mathilda gärna tar fotouppdrag, så kontakta henne om ni vill ha fina bilder på barnen/familjen!

Familj & vänner

Haft bättre dagar

Imorse gjorde Johan alltså sin ögonoperation och sedan bedövningen avtog har han så fruktansvärt ont, trots morfinet. Stackarn. Han sover inne i Stellas rum nu för att få vara ifred och sova ordentligt så han förhoppningsvis kan vakna och må bättre imorgon. Själv har jag också sett bättre dagar, på eftermiddagen kände jag nämligen att jag fick feber, hemsk huvudvärk och bihålevärk. Så jobbigt då att inte ha avlastning med barnen, men jag ska inte klaga – vi är ju i alla fall två om dom alla andra dagar på året. Nu har jag till slut fått våra små vilddjur att somna, Emilia var lätt men Stella ville bara inte slappna av och somna, hon skulle bara hoppa runt. Men nu så! Jag ska också sova strax och hoppas jag också känner mig bättre imorgon.

Stella och Johan i lördags, en annan, bättre dag.

Familj & vänner · Före/efterbilder · Hem & inredning

Sneak peek genom trasig kamera

Yes, här är en snickepicke på sovrummet som utlovat, fast jag skäms nästan för att lägga ut den här bilden eftersom den är så dålig…. glaset på min Iphonekamera är totaltrasigt, så alla bilder blir jättesuddiga och konstiga. Har försökt rädda bilden så gott det går med redigering, men hur som helst, så här blev det! Färgen blev bra, kanske lite gråare än vad jag hade trott, men ändå fin. Någon dag ska vi orka åka till IKEA och handla sänggaveln också så vi kan bli färdiga med rummet. Jag har även kommit på ett IKEA-hack som vi ska göra med sänggaveln för att den inte ska se så uppenbart ”Ikea” ut. Så pepp!! Lovar att visa bilder sedan, BRA bilder med en ordentlig kamera, haha.

Imorgon ska Johan operera sitt ena öga, tidigare i år fick vi nämligen veta att han har en ögonsjukdom som heter keratokonus som gör att hornhinnan släpper från ögat vilket gör att man ser sämre och sämre utan att man kan korrigera det med glasögon. Förr i tiden ledde det till att man blev kraftigt synskadad, men numera finns det som tur är behandlingsmetoder! De kommer att hyvla bort översta skiktet av hornhinnan så de kan göra själva behandlingen och därför kommer Johan ha väldigt ont i ögat i flera dagar efter, i pappren står ordagrant att han kommer att ha en INTENSIV SMÄRTA(!), så ja, det blir jag och tjejerna i veckan helt enkelt. Jag får lämna och hämta på föris (med lite hjälp av mormor och morfar), laga mat osv så att Johan får återhämta sig. Men det blir bra i slutändan, han kommer inte bli helt återställd, men synen kommer i alla fall sluta bli sämre. Skönt att han slipper bli mer synskadad ❤️