All about kids · Mina tankar

Den viktiga sömnen

Jag fick en Polar flow av min pappa i födelsedagspresent, en aktivitetsklocka helt enkelt. Jag har aldrig haft något liknande tidigare, men jag är lite frälst ärligt talat. Jag visste inte att den var så omfattande! Jag har två favoritfunktioner, dels är det att klockan själv sätter mål för hur mycket jag ska röra på mig varje dag och att jag kan följa hur jag kommer närmare och närmare målet. Plus också för inaktivitetsvarningen som kommer när man suttit i 55 minuter, då vet man att man behöver gå upp och röra på sig ett tag. Men framförallt gillar jag att den känner av hur mycket jag sover varje natt!

Sömnen har varit en ständig plåga ända sedan Emilia föddes för drygt fyra år sedan. Från början var jag så livrädd att något skulle hända henne att jag inte vågade sova. Grät mig själv till sömns av oro och vaknade sedan så fort hon rörde ett lillfinger i princip. Efter ett tag lade sig den värsta oron, men så länge hon var bebis så sov jag ändå väldigt dåligt och vaknade lätt. Det var som det är menat när man har en bebis helt enkelt. Tyvärr blev inte sömnen bättre för att hon fyllde ett år, utan hon fortsatte att vakna på nätterna, det var mycket omsövningar fortfarande när Stella föddes då Emilia var drygt 1,5 år. Och då började ju hela bebiskarusellen om igen, även om Stella alltid sovit bättre på natten än Em gjorde. När vi i vintras fasade över Stella från spjälsäng till vanliga sängen blev sömnen lite bättre, men när vi satte en bänk vid fotändan på vår säng blev det ännu bättre, för nu kan barnen komma och klättra upp i vår säng helt själva (vi har en hög kontinentalsäng med en extra madrass, så den är riktigt hög, inte ens Emilia kan klättra upp utan bänken) och det har gjort underverk för sömnen! För ett år sedan var jag helt utsjasad och jag minns hur jag sa till alla som ville lyssna att jag inte trodde på att man kan sova en hel natt utan uppvak, att det måste vara en myt. För jag kunde inte komma ihåg en enda gång sedan Emilia kom som det hänt. Började nästan tro att jag kanske aldrig i mitt liv sovit en hel natt. Och jag trodde det skulle ta tio år att lära mig sova.

Men, sedan jag fick klockan har jag blivit mer medveten om att jag faktiskt sover bra nu! Jag snittar på mellan 7-8 timmars sömn per natt vilket känns helt OTROLIGT. Det går ju faktiskt att sova hela nätter! I går kväll gick jag och la mig tidigt med Stella som var febrig och ledsen och somnade strax därefter. Och vaknade 6 imorse efter hela 9 timmars sömn!!! Känslan är SJUK, det känns så himla välgörande, sömnen är ju så viktig. Fyra år tog det, det gäller att ha tålamod 😄

All about kids · Stella <3

Nappen: ett omöjligt projekt

Kvistar som rök när jag beskärde våra äppelträd igår, fotade i det magiska morgonljuset i morse 😍

Ett omöjligt projekt här hemma är att försöka få Stella att inte ha nappen på dagtid, endast när hon ska sova. O-m-ö-j-l-i-g-t. Hon skriker, skriker, skriker tills hon blir alldeles trött, kastar sig i marken så hon gör illa sig för att visa att hon behöver nappen. Nu har vi hållit på med det här så mycket och det blir inte bättre, så nu testar vi Louise Hallins devis istället; låt ungen vara och låt henne själv bestämma när hon ska sluta med nappen. Man ska fråga ”jaha, och när tänkte du sluta med nappen då?” Och då tydligen få ett svar på det? Vi ska i alla fall låta henne vara nu, men vi kommer ändå att påminna om att lägga nappen i burken när hon vaknat från vila och så får hon ta ut den om hon vill. Hon springer annars runt med nappen exakt hela tiden, tar aldrig ut den. Men det här med att vara laid back var ju det som funkade bäst även på Emilia, både med napparna och med blöjan. Att uppmuntra och fråga men inte kräva. Man kan ju tro att de skulle ha blöja och napp för alltid då, men faktiskt så valde ju Emilia att sluta med blöja när hon var 2,5 år, helt utan rutinpottning, och med napp strax innan hon fyllde 3. Vi kör samma grej med Stella nu tänker jag, inga krav utan bara uppmuntran. Tänker att det kan vara mycket som pågår i hjärnans utveckling i den här åldern, som gör att det känns jobbigt och oroligt och därmed att napp behövs extra mycket? Bäst att lyssna in henne istället. Det kommer så småningom.

Nappen är alltid med.

All about kids

Rensa ut

En lunch på Wåffelmagasinet i Ljugarn på Gotland – helt otroligt gott!

Nu är vi hemma igen! Och vi lämnade tydligen sommaren på Gotland och kom hem till hösten. Såååå himla skönt ärligt talat, jag är så redo för kyla efter alla tropiska nätter där man legat och svettats loss, på att vara varm och trött hela dagarna pga värmen. Jag startade hösten direkt med att rensa ut i barnens garderober, en av mina favoritaktiviteter, på riktigt! Jag rensade ut allt i storlek 86 från Stellas garderob och det mesta i storlek 104 från Mias garderob. Behöver köpa nya kläder i storlek 98/104 och 110/116 nu, barnen har vuxit som ogräs över sommaren. Är sugen på att gå in på Newbie och gå loss, även Mini Rodinis och Pomp Delux:s nya kollektioner ser riktigt fina ut. Men vi får se vad det blir.

Imorgon är det dags för förskola och jobb igen. Det blir nog bra det med.

All about kids · Hem & inredning · Vårt hus

Lekstugan är på plats!

Titta, nu står lekstugan där! Det är modellen ”Sonja” från Polhus. Virket levererades i fredags, Johan, pappa, min bror och hans flickvän byggde ihop den i lördags (medan vi var på ett annat kalas, haha) och nu har jag och Johan stått och målat den två kvällar i rad. Den blir vit invändigt och utvändigt för enkelhetens (och ekonomins) skull. Men visst blir det fint! På den lilla altanen står mintgröna bord och stolar från Lekmers märke Jox som jag köpt på sommarrean 😊

Den är förstås inte riktigt klar än, det ska till lite plåtdetaljer på taket för att den ska bli helt tät, en förr och plexiglasfönster. Fönstret på framsidan tänkt vi dock skippa att sätta i och istället bygga en cafélucka så att de kan leka café/affär! Idag var första sommarlovsdagen för barnen och mig, så vi passade på att åka till Rusta och köpa lite småsaker till stugan, som en trasmatta bland annat, tycker det ska kännas som en lantlig sommarstuga i en lekstuga. Jag vill även sy små gardiner till fönstren! Vi behöver måla ett till lager färg ikväll, men sedan är det dags att piffa loss!

All about kids · Vårt hus

Imorgon blir vi med lekstuga!

Det pågår en hel del i vår trädgård just nu. Vi har beställt altanvirke som kommer om en vecka (hejdå skatteåterbäringen! Vi kanske ses nästa år istället!) så vi håller på och förbereder för det genom att gräva bort jord, lägga markduk och stenplattor så att det bara är att bygga altanen när virket kommer.

Dessutom har Johan grävt ut för lekstugan som levereras imorgon!! Japp, en riktig fin liten lekstuga ska vi få, som våra snälla familjer skramlat ihop till som 4-årspresent till Emilia (även om det kommer bli lika mycket Stellas förstås). Det ska bli sååå roligt att få måla den och inreda den, förhoppningsvis så att den hinner bli klar till Ems fölsis på tisdag!! Under tiden kommer den få bo under en presenning för att inte förstöra överraskningen för barnen 😊

Total lekstuge-inspo

All about kids · Ytligheter

Att klippa barns hår – ingen dans på rosor

Jag har aldrig varit med om att någons hår kan växa så snabbt som Emilias gör! Nu hade hennes hår blivit så långt att det nådde henne till midjan, jag vet inte om det syns på första bilden i och med att hon har en handduk runt sig, men helt otroligt långt var det. Det börjar bli lite för dyrt att gå till frisören varje gång också, hon var där senast i januari/februari och det kostar ju 300 kr varje gång vi går dit…. så jag köpte en billig frisörsax på Ica Maxi och tänkte att jag får lära mig att klippa henne själv istället. Man vet ju ungefär hur det går till, man delar upp håret i sektioner och klipper innan man släpper ner nästa sektion och ser som en mall var man ska klippa. Låter lätt? Mm, inte när det gäller en 4-åring. Hon fick sånt KRYP i kroppen, antagligen eftersom det tog mycket längre tid för mig än en professionell frisör, för där brukar det gå fint. Så hon satt hela tiden och ryckte till, kliade sig på armarna, ålade runt på stolen och allmänt rörde på sig hela tiden. Efter att jag gjort hela proceduren upptäckte jag dock att jag hade råkat klippa helt snett haha, så det var bara att köra på 😂 till slut blev det mer än en decimeter som försvann från håret, men det syns knappt? Det ser lika långt ut, med lite rakare klippning bara, haha. Emilia är dock glad för det, hon är noga med sitt långa hår 😊

All about kids

Oron förvandlades till trygghet

Emilia/Madicken tycker inte om att fotas (tror för att hon är blyg) och måste alltid göra miner eller göra nåt med armarna för att det ska gå, vet inte ens vad hon gör här (bild 1). Stella/Pippi däremot är bara trött och gav Madicken en knuff så att Madicken röt tillbaka på skarpen till Pippi (bild 2) 😂

Härom dagen var det förskolans dag, vilket vår förskola alltid firar genom att också fira Astrid Lindgrens dag – så alla barn som vill får klä ut sig till figurer från böcker/filmer, även personalen klär ut sig. Tycker det är en så himla rolig grej de hittat på, hela dagen går då i Astrids tecken, de får besök av en häst – ”lilla gubben”, de har ett sockerdricksträd, en i personalen gjorde ballongdjur och så fanns massa andra roliga aktiviteter för barnen. Älskar att de går all in!

Vi har också haft utvecklingssamtal för Emilia och Stella med respektive pedagoger de senaste veckorna och det är så himla roligt att få sitta ner och höra så mycket fint om sina barns utveckling, om vilka fina kompisar de är och hur trygga de är där. Världens bästa förskola! Jag minns hur rädd jag var när Em skulle börja på förskolan 2016, det enda jag hade att gå på då var löpsedlar från tidningarna om barn som satte i halsen, som tappades bort med mera. Nu några år senare har de där rädslorna vuxit bort, visst finns alltid en liten oro för att något ska hända, men eftersom jag fått bevis efter bevis på hur väl förskolan har koll på våra barn och hur bra de tar hand om dem så blossar den där oron nästan aldrig upp längre. Det har tagit lång tid, nästan löjligt lång tid faktiskt, eftersom jag är en oroligt lagd person, men nu är förskolan det tryggaste, trygga för dem (bortsett från mig, Johan och deras närmaste släkt förstås). Underbart!