All about kids

5 år på en sekund

Idag kom vår närmsta granne hem från BB med en alldeles nyfödd liten flicka, otroligt liten och söt. Det är en sån himla kontrast gentemot mina barn som jag fortfarande ser som små, min hjärna hänger inte med? Det är så sjukt för jag minns så otroligt väl känslan när vi skulle åka hem med vår lilla nyfödda Emilia för snart 5 år sedan, det skulle lika gärna kunnat vara igår.

Jag minns hur vi satte ner henne i babyskyddet för allra första gången och tyckte det var svårt att veta hur bältet skulle sitta, vi fick inte till det hur vi än gjorde, hennes lilla huvud bara ramlade fram så jag fick stötta upp huvudet med min hand (efter någon dag kom vi på felet som tur är 😅). När vi sedan satt i bilen på väg hem HATADE jag alla andra bilförare på vägen, jag tyckte alla körde så fruktansvärt fort, allt var ett hot mot det dyrbara vi åkte runt med i vår bil och jag grät av rädsla (och hormoner…?) hela vägen hem. Jag tänkte då att vi kommer aldrig åka bil igen, no way, never. Jag höll fast vid det i någon vecka innan mina föräldrar ville bjuda hem oss på grillmiddag och jag fick stålsätta mig, en jävla pärs. Jag minns också första kvällen hemma från BB, hur jag grät för att jag skulle bli tvungen att sova och då inte kunde hålla koll på Emilia varje sekund – att hon andades och verkligen levde. Livrädd för PSD. det var fruktansvärt att behöva ge upp kontrollen och sova. Och fastän jag var så livrädd för allt som kunde drabba min lilla skatt så är det en tid som jag verkligen kan se tillbaka på med mycket glädje och kärlek. Trots att det var en stor omställning i mitt psyke att bli förälder så är det samtidigt det finaste, mest fantastiska jag har varit med om.

Jag minns också den där promenaden jag tog med Em i barnvagn när hon var 3 veckor gammal. Hon hatade redan då sin vagn så hon gallskrek så hjärtskärande som bara nyfödda bebisar kan, så jag gick och vaggade henne i famnen samtidigt som jag försökte styra vagnen framåt. Vi passerade då en pappa med sin son som kanske var 3-4 år, och han sa ”titta, så där liten har du också varit en gång!” till sonen. Det är ju ingenting egentligen, men av någon anledning gjorde det där intryck på mig, och jag tänker på det rätt ofta. Jag tror att det var för att jag fick en uppenbarelse där och då om att tiden kommer gå fort och att snart är det jag som säger samma sak till Emilia. Och SWISCH så är Emilia strax 5 år och ja, jag säger exakt så till henne när vi ser en liten bebis. Och pojken som vi passerade måste nu vara 8-9 år…. ja, sånt tänker jag på.

Till exempel idag, när vi tog med oss barnen till Polarn och Pyret för att inhandla nya skalbyxor och regnkläder till Em, eftersom hon växer så det knakar och har vuxit ur allt sedan förra säsongen med råge. Förra säsongens regnkläder är i stl 110, det är bara att glömma nu, de kan Stella ha istället. Em drar nu oftast stl 122. När hon fick pröva skalbyxor tog vi först stl 128 för att hon ska ha nåt att växa i, men de satt otroligt bra, nästan lite för bra… så då fick hon testa stl 134 (stl 8-9 år), och de är aningen stora, men inte mycket…. alltså va!? När hände detta? När blev min lilla minibebis en sån stor tjej?

När grannen sedan kom hem med sin nyföding så ville jag ropa till dem att våra tjejer faktiskt också nyss var sådär små och att snart är deras barn också 5 år!! Man tror ju inte det när man kliver över tröskeln med sitt första nyfödda lilla barn att det ska gå så fort. Men det gör det.

NYSS så här liten ❤

4-dagars Em i ett sällsynt lugnt ögonblick i vagnen.

Nu så här stor! För alltid mitt hjärta!

All about kids

Påsk!

Vilken härlig påsk vi har haft! Fina Gotlands-Hanna kom till oss i torsdags och firade påsk med oss. Vi har gjort så mysiga saker, bland annat picknickat på Gärdet, varit på Sjöhistoriska museet (och lekt i lekparken utanför Polismuseet som var stängt), varit på olika släktmiddagar, lunchat ute på Bullandö… härliga saker! Dessutom byggde Johan ett snyggt insynsskydd in mot grannens altan igår:

Dessutom köpte vi utestolar äntligen, vi har inte haft några tidigare. Det tar sig helt enkelt! Idag tänkte vi ta tag i rensning av förrådet – men det gick inte… barnen gick bananas av att vi ägnade oss åt förrådet, annars brukar alltid en av oss få ta barnen för att det är ett jobb i sig liksom. Nu tänkte vi att de kan leka vid lekstugan en stund helt enkelt, men så fort vi vände bort hela uppmärksamheten från dom så började se härja, och bråka, och skrika medan vi hyschade eftersom klockan bara var 9 på morgonen. Sista utvägen var att ge dem iPaden, men inte ens det funkade. Jag blev SÅ ARG. till slut var det bara att avbryta och lägga in allt igen, det gick bara inte. Vad gör man?? Nu har de i alla fall åkt iväg med Johan hem till farmor och farfar och jag passar på att slipa och måla vårt matbord. Nu ska det nog gå bra…..

All about kids

Mammigheten

En bok och en sovande Stella i famnen ❤️

Det har alltid varit mammigt hemma hos oss. Emilia är en liten mammagris, och har i princip suttit fast vid mig sedan hon föddes. Vi har alltid sovit nära, nära. För både hennes och min skull, vi vill vara nära varandra liksom. Em har helst suttit i mitt knä; förutom då hon klättrat på köksbänkar och bord då, haha. Det har ofta varit att ”mamma ska natta mig”, ”mamma ska bära mig” osv. Pappan är liksom bra han med, men framförallt i lek och bus. Vi är vana vid det, helt enkelt. Sedan kom Stella. Hon har accepterat att vara hos sin pappa mer än vad Em gjort, Stella är ju lite mer som sin pappa till utseende och personlighet medan Em är en kopia av mig. Men! Nu runt 2,5 års ålder hände någonting och nu är hon mammigheten personifierad. Det finns ingen gång då hon föredrar Johan, mamma är aaalltid bäst. Bara mamma får trösta, bära, mysa, kramas. För några veckor sedan stramade hon åt ännu mer – nu är det enbart jag som får natta henne dessutom, vi brukar nästan alltid turas om varannan kväll för rättvisans skull nämligen. Nu deklarerar hon redan efter middagen: ”mamma natta mig”. Är det då Ems tur att nattas av mig så försöker Johan på alla sätt och vis att engagera Stella i att välja en saga, napp och gosedjur, mysa upp sig i hennes säng osv. Ingenting hjälper, för Stella får PANIK så fort han bara nämner ordet ”saga”, och rusar grinandes in till mig i Emilias rum, kastar sig i min famn och vägrar lämna mig. Från början försökte vi med att Johan skulle gå in med henne i rummet och försöka natta igen, men det gav bara samma resultat. Så numera nattar jag endast Stella varannan dag och båda barnen varannan. Em är ju nämligen lika mammig hon och vill helst också att jag nattar men är så stor att hon fattar att vi måste turas om. Det är lite utmanande, det finns inte så många pauser eftersom de vill vara var jag än är, titta på det jag tittar på, göra vad jag gör, sova så nära mig det bara går osv. Samtidigt så fattar man ju att det här inte kommer att vara för alltid, och jag tar verkligen vara på tiden, jag njuter av att få vara så nära de här två små flickorna som jag älskar mest av allt på jorden. Att få höra Emilia säga ”vad fin du är mamma, vilken fin tröja du har, jag har saknat dig mamma, jag älskar dig till månen och tillbaka” mm – och vilja sitta i mitt knä, alltid hålla en hand i min, eller Stella som liksom tankar kärlek och närhet genom att lägga sitt huvud mot min mage…. jag älskar det. För jag har som sagt samma behov. Vill inget hellre än att ligga i en hög med dem och snosa på deras hår jämt egentligen. Bästa jag vet. Så trots att det kan vara påfrestande så uppskattar jag det otroligt mycket samtidigt, det kommer ändå en tid då de inte vill sitta i mammas knä, så tills dess njuter jag järnet ❤️

All about kids

Guldkorn i småbarns-vardagen

Sista dagen på jobbet-selfie

Jahapp, så har man börjat nytt jobb nu då. I tisdags blev jag avtackad på ett jättefint sätt med citronmarängpaj, blommor, presenter och tal av min chef, min kollega/vän Batol och mig själv. Jag grät även en skvätt över att behöva lämna de underbara människor jag lärt känna på jobbet. Det har verkligen känts som att ha fått hänga med ett gäng kompisar varje dag, underbart nog, och jag hoppas verkligen få uppleva det igen.

I onsdags var det sedan dags att börja på mitt nya jobb, och det är ju alltid himla jobbigt. Att vara ny på jobbet alltså, herregud vilken stress. Stress över att man inte fattar någonting, känner någon eller kan några rutiner. Man vet ju dock att det kommer gå över med tiden, men usch och fy för att vara ny. Jag längtar tills jag känner mig van och självsäker i min nya arbetsroll! Till dess sitter jag ner i båten och försöker lära mig hela mitt nya och otroligt omfattande jobb.

På fredagar slutar jag numera kl 13 (loooovely!) och jag firade denna första fredag med att plocka upp tjejerna för en fredagsfika på ett café. Efter att vi köpt fika och satt oss vid ett bord blev Stella skitsur för att hon inte fick min macka istället för sin kaka (jag hade inte ätit lunch än!), så hon slängde sig naturligtvis ner på golvet under bordet, började slänga av sig skor och strumpor, sparkade ut stolarna så folk inte kunde gå förbi och bara ”uuhuuuuuh-ade” på sitt vanliga vis. Samtidigt sitter Emilia på min andra sida mumsandes på sin semla, helt och hållet obrydd över vad lillsyrran pysslar med och kommenterar gulligt ”vad trevligt det är att sitta här och fika tillsammans, mamma”. Kunde ju inte låta bli att skratta då. Alltså mina barn. Underbara på sina helt egna sätt 😄

Vi brukar kalla henne för den lilla skurken när hon får sina otroliga vredesutbrott. Med mycket kärlek, såklart 😄

All about kids

Julen har flyttat in

En härlig sak med vårt hus är våra stora fönster. Utsikten mot hästhagen är också mysig, speciellt på sommaren när hästarna faktiskt är där 😉 barnen tycker att det är mysigt att krypa upp i fönsterkarmarna och titta ut. Jag drömmer om att göra en inbyggd bänk framför, med dyna och kuddar, så att det blir mysigt att sitta där även för oss vuxna.

Idag flyttade nissarna in hos oss igen! De hade ställt fram en mini-julgran till barnen och lite mini-julkulor att pynta den med. Väldigt roligt, tyckte barnen! De har varit framme mycket vid dörren idag, knackat på dörren, ropat till dem att komma ut och bara småpratat lite med dem. Som Stella här på bilden 😊 dessutom tog Nissarna fram adventskalendern, i första påsen låg en varsin påse lördagsgodis till barnen. Mycket uppskattat! Berättade historier om hur nissar i alla tider bott hos barn vid jul och om hur jag smög på dem när jag var liten och en gång fick syn på en av dem mitt i natten. Allt för att de ska få fantisera och tro på tomten och tomtenissar, det är så magiskt och härligt.

All about kids · Familj & vänner

Julförberedelser

Det var helt ljuvligt att ha Rebecca här på besök i helgen! Precis som jag visste att det skulle bli. Vi var och såg Lyrro på bio i lördags, faktiskt över förväntan bra (hade inte jättehöga förväntningar pga Yrrol var så överbra), och därefter shoppade vi och gick sedan till Downtown Camper vid Brunkebergs Torg och åt middag. Vi beställde in en flaska prosecco och sen pratade vi bort tiden, SOM jag har längtat efter det! Efteråt kände vi för att gå vidare och ta en drink, och då passade det ju perfekt att gå tvärs över torget till Tak och åka upp till takbaren. Där beställde vi en varsin varm cider bestående av äppelmust, konjak och citron, såååå god! Otroligt trevligt att sitta med en varm dryck på ett tak utomhus och titta ut över hela Stockholm. Därefter kände vi oss färdiga och åkte hem. Så skönt att vara på samma nivå där, som småbarnsmammor 😄

Denna vecka håller jag på att förbereda inför första december, det ska fixas nissedörr och adventskalender bland annat, så idag gick jag och shoppade lite på lunchen. Hoppas att barnen ska tycka att det är lika magiskt i år igen!

Bilder från förra året:

Älskar vår adventskalender som jag köpte hos Mininook.se för två år sedan. När man tömt en påse vänder man ut och in på den och så blir det ett vinterdjur! Mys!

Grejer som ska ner i kalendern 😊

All about kids

När mamman glömde bort halloween

Det roliga med den här enhörningsdräkten är att man ser ut att bli uppäten av enhörningen 😄

I onsdags var det ju då Halloween. Men inte för mina barn, för jag var HELT övertygad om att det var tisdag, och alltså inte halloween. Emilia sa ändå flera gånger ”men mamma det är onsdag, det är halloween idag!” Och jag bara ”nääääeeej gumman, det är bara tisdag!” helt självsäkert. Det var inte förrän jag lämnat barnen på föris och var på väg till jobbet som jag kom på att det ju fasen visst var onsdag! Haha, alltså demensen har börjat!? Så jag fick gottgöra dem genom att klä ut barnen och även göra ansiktsmålning i torsdags istället. Tur att de är så små att det funkar fortfarande, en 2- och 4-åring bryr sig ju knappast om ifall de är utklädda på rätt dag 😄

För övrigt måste jag ge ett tips på några fantastiskt bra barnfilmer om ni inte redan sett dem: först och främst KRAKEL SPEKTAKEL! Vår familjs stora favorit just nu, vi är alla helt besatta av den och har lärt oss alla sånger/ramsor utantill vid det här laget (musiken från filmen/Lennart Hellsings låtar finns på Spotify vilket vi lyssnar på varje dag i bilen). Dessutom, om ni inte redan sett Disneyfilmen Zootropolis så MÅSTE ni göra det. Den är fantastisk, har ett otroligt djup och budskap samtidigt som den är både rolig och spännande. Vi har sett den ett okänt antal gånger. Helgtips!