Emilia <3

Min cheerleader

Kolla här, så stor mitt stora hjärta börjar bli. Hon fyller 6 år om några månader och börjar liksom SKOLAN i höst. Som sagt, det känns helt otroligt, var tog tiden vägen? Nu är det även dags för henne att börja med en sport. Vi har pratat under hösten om vad hon skulle vilja göra, man har ju fått massa reklam om att börja hockey, fotboll och annat. Jag har visat henne allt och frågat om hon vill testa, men efter att ha visat henne lite cheerleading-videor på Youtube var hon helt såld på det. Så jag satte henne i kö till Twisters cheer elite i Nacka, och fick mail efter nyår om att hon fått en plats och startar redan nästa vecka. Det ska bli väldigt intressant att se vad hon tycker om det! Själv är jag gammal truppgymnast, så sånt här är ju helt i min smak. Men det viktiga är att hon själv gillar det, hon får välja vilken sport hon vill. Idag var vi i alla fall därför och köpte träningskläder till henne. Och hon är peppad! Ska bli så spännande ❤️

Allt och inget

Influensa + Gilmore girls = sant

En julklapp jag gillade ❤️

Fint ändå att 2020 började med en rejäl släng av influensa, verkligen. Har varit helt sänkt sedan i torsdags. Igår var det värst, hade 39 graders feber och orkade inte ens gå upp ur sängen, så därför orkade jag inte gå ner för trappan och hämta värktabletter och vatten och nåt att äta. Orkade inte ha lampan tänd, kolla på telefonen eller nånting. Låg i sängen i mörkret hela dagen och dåsade bara, hu. Johan och kidsen var iväg hela dagen dessutom så jag låg och led tills de kom hem vid middagstid. Då fick jag äntligen mina värktabletter och kunde bli en människa igen. Min gulliga lilla Stella ville ändå bara hänga med mig så hon satt snällt i min famn i sängen länge och kollade på sin iPad. Hon vill ha mycket närhet, min lilla ❤️ som faktiskt inte är så liten längre, hon fyller ändå hela 4 i år! Och Emilia blir 6 och börjar skolan till hösten…. hur sjukt är inte det? Känns sjukt att jag snart har ett skolbarn. Är jag inte alldeles för ung för det? Sa den snart 31-åriga kvinnan haha. Oh well, jag kan väl få tro att jag är den unga mamman ett tag till i alla fall.

Idag hämtade mina föräldrar barnen tidigt för en heldag med Disney on ice och övernattning, väldigt bra timing. Har bara legat och vilat mig hela långa dagen och bränt av ett gäng avsnitt av Gilmore girls. Gjorde ett test via Facebook där man kunde kolla hur många av 10-talets hypade serier som man har sett. Tror jag scorade 6/80 eller nåt sånt, haha. Vilket inte betyder att jag inte tittar på serier, bara inte så ofta de hypade. Jo, såklart har jag sett Skam, Störst av allt och Riverdale (de var typ inte ens med på listan!?) men annars är jag ju som bekant en sån som gärna tittar på/läser samma grejer om och om igen. Gillar när jag vet exakt vad som ska hända. Det är obehagligt att se nåt för första gången och vara helt oförberedd. Googlar helst på exakt vad som kommer hända för minsta möjliga chockfaktor 😄 i alla fall, just nu kör jag igenom Gilmore girls (igen) och är inne på sjunde säsongen. Sen blir det förstås en repris av den åttonde säsongen som kom för bara några år sedan, blir kul att se hur även den står sig. Hur som helst, det är sånt man får roa sig med när man har influensa och knappt kan röra sig 😊

Familj & vänner

Dags för 2020!

God fortsättning! Hoppas ni alla haft ett härligt nyårsfirande. Själv hade jag det riktigt bra, vi firade ihop hela familjen och så kom min vän My och hennes dotter Ines hem till oss och på kvällen gick vi över till våra grannar, vi serverade en förrätt på lantchips, rom, gräddfil, rödlök och dill. Sedan fick vi en megagod huvudrätt i form av hummerrisotto, alltså mmmm! Sedan hade jag gjort en cheesecake på oreobotten, hemkokt saltkolasås och mjölkchokladmousse som var väldigt god. Till barnen hade vi gjort en typ av enhörningscupcakes som gick hem rätt bra. Vi körde spelkväll när barnen hade somnat och skålade i champagne vid tolvslaget. Mycket trevlig kväll!

Detta är nog första gången som jag faktiskt ser fram emot det nya året. 2019 var ett riktigt jävla skitår, största delen av den hade jag riktigt grav dödsångest som gjorde att jag var sjukskriven en period. Mot slutet av året lättade det upp, men då kom istället beslutet om skilsmässa, som gav mig starka stressymptom som jag fortfarande är sjukskriven för. Jag var så trött och less på 2019, och det var en fröjd att fira in 2020. Nytt år, nytt årtionde, och ett nytt liv som ensamstående. Känner mig lättad!

Mina tankar

God jul

Vad skönt det är att inte vara ovän med den man skiljer sig från ändå. Vi kör julen ihop hos mina föräldrar precis som vi hade planerat, och nästa vecka kör vi nyårsafton ihop med våra grannar. Så skönt att vi kan ha en bra relation trots att vi inte är ett par längre. Tänk vilken dröm det vore att kunna fortsätta fira högtider och barnens födelsedagar ihop utan att det känns konstigt. Vi får hoppas och aldrig sluta jobba på att ha en bra relation som vänner och föräldrar till våra barn. Är inte så orolig för det faktiskt, det ligger inte för någon av oss att gå runt och känna agg mot varandra. Visst har vi haft en hel del diskussioner senaste veckorna, visst har det varit irriterat ibland. Men diskussionerna har alltid lett till att vi förstår varandra ännu bättre och kommer överens om hur vi vill att allt ska bli. Otroligt tacksam för det! I början av januari sker separationen och då sätter vi igång att ansöka om skilsmässa, lägga ut huset till försäljning och så vidare. Bodelningsavtal gick snabbt att komma överens om i alla fall, skönt nog.

Just nu längtar jag så mycket efter min egen lägenhet. Tänker varje dag på det och hur jag ska inreda den och bara känslan av att få klara mig själv. Ta ansvar för mig och barnen SJÄLV. Lovely!

Men först ska vi ha en härlig jul och nyår! God jul allihop! ❤️

Mina tankar

Skilsmässa och att gå vidare i livet

Det har varit väldigt tyst från mig här ett tag, inser jag. Det har sina goda anledningar. Till att börja med – jag ska skilja mig. Japp, så ser det ut. Det finns anledningar till det som jag inte kommer gå in på här eftersom det är en högst privat sak mellan mig och Johan. Det viktiga att veta är att vi är väldigt goda vänner, det finns inga hard feelings mellan oss utan vi är fast beslutna om att fortsätta ha en bra relation, framförallt för våra barns skull, men även för vår egen skull. Vi är bästa vänner och vi vill aldrig tappa bort det. Vi funkar bara inte ihop som par och vi är på det klara med det båda två. Barnen är införstådda med vad som kommer att ske, och att ge dem beskedet att mamma och pappa ska skilja sig är något av det jobbigaste jag har gjort, faktiskt. De är lite förvirrade, lite ledsna och lite nyfikna på det här med mamma- och pappaveckor som flera av deras närmaste vänner lever med. Fördelen med att skilja sig när barnen är små fortfarande, kanske. Det blev inget långt äktenskap mellan mig och Johan, 2,5 år har vi varit gifta nu. Men vi har ju däremot varit tillsammans i hela 10 år, vi har hängt ihop sedan jag var nyfyllda 20 och han 22 och nu är vi ju då som ni förstår 30 och 32 år. Vi har gått igenom massor av saker ihop som jag värdesätter något enormt. Att få två barn ihop står förstås högst upp på listan, det är det viktigaste och mest speciella vi någonsin varit med om. Vi har haft ett härligt bröllop, bott i ett antal lägenheter och vårt fina, fina hus som vi kommer behöva sälja nästa år. Hur som helst så är jag grymt tacksam för de här åren jag fått med honom och att vi kan se fram emot många år ihop som goda vänner och föräldrar till våra fantastiska barn.

Jag är verkligen inte oberörd inför det här även om jag är väldigt säker på beslutet vi tagit. Jag är tvärtom helt hjärtekrossad, det är fruktansvärt att bryta upp en hel familj, ta våra barn från deras hem osv. På grund av stressen kring det, plus stressen på jobbet och andra saker så har jag blivit sjukskriven. Jag har i två veckor haft konstant yrsel, hjärndimma, hjärtklappning och darrningar. Jag känner mig jagad och är i fly/fäkta-mode dygnet runt. Min läkare sjukskrev mig därför med stränga order om att inte göra något som jag inte absolut måste göra mer än att ta hand om mig själv och barnen. Allt annat måste skalas bort för att jag ska slippa ramla ner från den väldigt tunna tråden jag balanserar på ner i en utmattningsdepression. Så det är bara att lyssna på henne, det sista jag vill är att bli utmattad i åratal. Så jag är hemma och vilar upp mig, promenerar på dagarna och gör inte så mycket. Struntar i glöggmingel och allt onödigt socialt. Det går liksom inte. Jag märker när jag har ansträngt mig för mycket, typ när jag kört bil, eller har pratat koncentrerat med någon länge. Då blir symptomen extra starka. Men även om det är jobbigt just nu så ser jag väldigt ljust på framtiden. Jag kommer att köpa en liten lägenhet till mig och barnen och ser fram emot att inreda den och göra den till vår helt egen. Jag ser fram emot att känna mig fri och vara ensam ansvarig för min och kidsens situation. Jag behöver det! Så det kommer bli bra. 2020 är då det händer. Nytt årtionde, nytt liv ❤️

Hem & inredning

Smygstartar julen med apelsiner

Längtar orimligt mycket till julen – så fort löven börjar gulna i princip. Sedan får jag hålla mig i skinnet ett tag, men i november går det inte längre att låta bli, då måste jag få börja med julen! Julmusik, julpyssel, julmust, you name it! Granen köper vi runt 1 december för att ha ordentligt med tid att njuta av den, med tanke på att den sen åker ut typ 28 december.

I alla fall, julpysslandet har officiellt startat, och jag började igår med att torka apelsinskivor. Det är supersimpelt, man bara skär dem i tunna skivor, lägger dem på ugnsgallret och torkar dem på 100 grader i 2 timmar innan man sänker värmen till 50 grader och torkar dem i 2 timmar till. Sedan tar man ut dem och då luktar det apelsinmarmelad i köket 😍 idén fick jag först från Sofia Wood som pratade om det i podcasten, men sen har jag också sett så fina bilder på Pinterest. Så nu testar jag själv! Min plan är att trä dem på tråd och hänga upp dem i fönstret, för se så fint ljuset lyser genom dem!

Se så fint!