All about kids

5 år på en sekund

Idag kom vår närmsta granne hem från BB med en alldeles nyfödd liten flicka, otroligt liten och söt. Det är en sån himla kontrast gentemot mina barn som jag fortfarande ser som små, min hjärna hänger inte med? Det är så sjukt för jag minns så otroligt väl känslan när vi skulle åka hem med vår lilla nyfödda Emilia för snart 5 år sedan, det skulle lika gärna kunnat vara igår.

Jag minns hur vi satte ner henne i babyskyddet för allra första gången och tyckte det var svårt att veta hur bältet skulle sitta, vi fick inte till det hur vi än gjorde, hennes lilla huvud bara ramlade fram så jag fick stötta upp huvudet med min hand (efter någon dag kom vi på felet som tur är 😅). När vi sedan satt i bilen på väg hem HATADE jag alla andra bilförare på vägen, jag tyckte alla körde så fruktansvärt fort, allt var ett hot mot det dyrbara vi åkte runt med i vår bil och jag grät av rädsla (och hormoner…?) hela vägen hem. Jag tänkte då att vi kommer aldrig åka bil igen, no way, never. Jag höll fast vid det i någon vecka innan mina föräldrar ville bjuda hem oss på grillmiddag och jag fick stålsätta mig, en jävla pärs. Jag minns också första kvällen hemma från BB, hur jag grät för att jag skulle bli tvungen att sova och då inte kunde hålla koll på Emilia varje sekund – att hon andades och verkligen levde. Livrädd för PSD. det var fruktansvärt att behöva ge upp kontrollen och sova. Och fastän jag var så livrädd för allt som kunde drabba min lilla skatt så är det en tid som jag verkligen kan se tillbaka på med mycket glädje och kärlek. Trots att det var en stor omställning i mitt psyke att bli förälder så är det samtidigt det finaste, mest fantastiska jag har varit med om.

Jag minns också den där promenaden jag tog med Em i barnvagn när hon var 3 veckor gammal. Hon hatade redan då sin vagn så hon gallskrek så hjärtskärande som bara nyfödda bebisar kan, så jag gick och vaggade henne i famnen samtidigt som jag försökte styra vagnen framåt. Vi passerade då en pappa med sin son som kanske var 3-4 år, och han sa ”titta, så där liten har du också varit en gång!” till sonen. Det är ju ingenting egentligen, men av någon anledning gjorde det där intryck på mig, och jag tänker på det rätt ofta. Jag tror att det var för att jag fick en uppenbarelse där och då om att tiden kommer gå fort och att snart är det jag som säger samma sak till Emilia. Och SWISCH så är Emilia strax 5 år och ja, jag säger exakt så till henne när vi ser en liten bebis. Och pojken som vi passerade måste nu vara 8-9 år…. ja, sånt tänker jag på.

Till exempel idag, när vi tog med oss barnen till Polarn och Pyret för att inhandla nya skalbyxor och regnkläder till Em, eftersom hon växer så det knakar och har vuxit ur allt sedan förra säsongen med råge. Förra säsongens regnkläder är i stl 110, det är bara att glömma nu, de kan Stella ha istället. Em drar nu oftast stl 122. När hon fick pröva skalbyxor tog vi först stl 128 för att hon ska ha nåt att växa i, men de satt otroligt bra, nästan lite för bra… så då fick hon testa stl 134 (stl 8-9 år), och de är aningen stora, men inte mycket…. alltså va!? När hände detta? När blev min lilla minibebis en sån stor tjej?

När grannen sedan kom hem med sin nyföding så ville jag ropa till dem att våra tjejer faktiskt också nyss var sådär små och att snart är deras barn också 5 år!! Man tror ju inte det när man kliver över tröskeln med sitt första nyfödda lilla barn att det ska gå så fort. Men det gör det.

NYSS så här liten ❤

4-dagars Em i ett sällsynt lugnt ögonblick i vagnen.

Nu så här stor! För alltid mitt hjärta!

2 reaktioner till “5 år på en sekund

  1. Började grina lite av detta inlägg. Min dotter fyller 5 år om 2 veckor så jag känner verkligen igen mig. Kan verkligen sakna den där tiden, med bara henne som en liten bebis. Bara vi två på dagarna. Även om det då kändes tungt ibland och dagarna långa har de swishat förbi. Och Gud vilken varm sommar det var några veckor 2014. Det tyckte jag var så jobbigt med en nyfödd. Letade stora träd att skugga oss i minns jag. 🙂

    1. Just det, så var det ja! Minns också att värmen var så otroligt jobbig och att det fick mig att oroa mig ännu mer för Em, hon kunde ju få värmeslag eller något 😄 skönt ändå att inte vara så färsk mamma längre, jag har coolat ner mig åtminstone lite sedan dess. Vad roligt att du gillade det jag skrev ❤️

Lämna ett svar till Elin Josefina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s