Mina tankar

En sämre dag

Nyklippt och glad på utsidan värre ställt är det med insidan.

Idag var jag hos en läkare och kollade upp sårets status. Det är fortfarande infekterat, fortfarande har det inte gått ihop och penicillinet har gett noll inverkan. Han tog i alla fall bort stygnen, gav mig antibiotikakräm som ska verka lokalt och sa åt mig att byta förband varje dag, så ska det här snart vara borta. Var även tvungen att fråga om det här är farligt. ”Nej, bara bökigt”, svarade han då. Helt rätt svar för en sån som mig. Tyvärr hjälpte det inte ändå, för efter en härlig fika med min vän Johanna och hennes lilla Boel kom jag hem och stupade rakt ner i en panikångestattack.

Jag gick runt och hyperventilerade. Och började plötsligt lägga ihop ett och annat, som att jag igår hade yrsel vid flera tillfällen, så där så det snurrade till ordentligt medan jag körde bil. Att jag blivit tillfälligt glömsk och har förlagt saker och glömt bort tider på ett sätt som jag inte brukar. Och att jag har gått runt med hjärtklappning och axlarna uppe vid öronen i en vecka, trots att jag hela tiden tänker på att försöka andas djupt och lugnt och sänka axlarna. Samt att jag har domningar i armar och händer till och från, som värst var det ju i lördags, men fortfarande är det inte helt borta. Efter lite googlingar på panikångest så visade det sig att allt kunde vara tecken på just en sån attack. Och då blev jag rädd för själva attacken eftersom det är så otroligt obehagligt – och så bröt den ut. Attacken. Som jag tydligen väntat på i en vecka. Jag bara grät och skakade med ett hjärta som i princip bankade utanpå kroppen och tänkte att allt är kört, jag kan dö när som helst.

Jag KAN verkligen inte hantera rädsla för hälsoproblem. Kan inte! Kan inte härbärgera den oron! Det var samma anledning förra gången nämligen, det är när det känns som att allvarliga sjukdomar plötsligt kommer för nära och att jag inte kan värja mig mot det. Något som drabbar någon i ens närhet, eller någon i samma ålder som mig, eller någons barn. En fobi, kanske det är rent av? Jag vet inte. Jag vet bara att det här var så obehagligt att jag ska börja gå i terapi igen. På riktigt, inte bara i KBT, det tyckte jag inte hjälpte mig ordentligt förra gången, den var lite för ytlig och med för lite fokus på att gå på djupet med rädslor. Jag ger mig själv i uppgift att prioritera min psykiska hälsa nu, för det här fungerar inte. Jag vill må bra.

Till slut kunde jag sopa ihop mig tillräckligt för att åka och klippa mig (tycker det funkar att fokusera på ytliga saker till viss del), sedan kom Johan och barnen och så åkte vi och handlade färg, vi ska ju nämligen byta rum med Emilia, så vårt gröna rum ska bli dovt rosa! Riktigt fin färg blev det, vi valde Silky pink från Jotun. Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas få sova hela långa natten och vakna utvilad och glad imorgon. Orkar inte det här.

2 reaktioner till “En sämre dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s