Resor

New York var bra men jag vill aldrig flyga igen

Flyget till New York – efter gråtfest deluxe och en (liten) flaska champagne när vi lyfte så fick jag en sån otrolig migrän som höll i sig hela jäkla flygresan, inte så bra start.

Efter att vi landat blev allt dock mycket bättre, vi tog en taxi in till vårt hotell, The Box House Hotel, i Brooklyn och hotellrummet var helt lovely!

Vi försökte få sovmorgon, men det gick inte, vi vaknade runt 5-6 varje morgon precis som vanligt. Lite lätt irriterade över att alla frukostställen öppnade först 8 😄 Varje morgon promenerade vi till piren i Greenpoint och tog färjan till Manhattan, det var bästa färdmedlet kan jag säga – nya, supertrevliga båtar som ständigt luktade nystädat och där man kunde beställa margaritas i baren/cafét om man ville, lite skillnad mot tunnelbanan sådär 😄 dock tog båtresan in till East 34th street bara 10 min, så några margaritas hann vi inte med.

Obligatoriska stopp: Times Square, Le Pain quotidiens uteservering vid lilla dammen i Central Park och lunch på Hard Rock Café vid Times Square. Det var så himla varmt, över 30 grader första dagarna! Måste dock säga att trots att jag hade mina skönaste Nikes på mig så fick jag så in i bomben mycket skavsår, hade vattenfyllda blåsor över alla tår och även på fotsulorna som bara blev värre och värre för varje steg, jobbigt då vi gick över 2 mil om dagen…

Dag 3 var det 18 grader och spöregn, men vi var glada ändå! Definitivt skönare promenadväder än värmeböljan.

Jag i Battery Park längst ner på Manhattan och Johan vid Ground Zero-monumentet. Museet hade dock sinnessjuka köer, så istället drog vi till nya häftiga gallerian intill, Oculus. Vi fattade inte att det var en galleria (och tågstation) förrän vi gick in dock, den var helt spacead! Bilderna är dock tagna från Google 😊

Vi hann promenera runt en del på mitten av Manhattan dag 3 också, från Battery Park downtown, upp till Tribeca, SoHo, NoLIta, Greenwich Village där vi hittade Vänner-huset och Carrie Bradshaws lägis, handla cheesecake på Magnolia Bakery på Bleecker Street för att därefter ta en lunch i Meatpacking District och sedan gå hela High Line upp till West 34th Street och vidare till hangarfartyget tillika museet Intrepid vid pier 90. Där gick vi upp och tittade på Johans begäran. Rätt coolt sådär, men det är ju inte riktigt min grej med krigsfartyg, stridsflygplan och rymdraketer (som fanns ombord på skeppet) 😄

Sista dagens promenad i Brooklyn – från Greenpoint där vårt hotell låg till North Williamsburg. Vi promenerade till hypade stället Five Leaves (nån sorts hipstrig ruff bar) och käkade frukost. Själva stället var väl inte min grej, men ricotta pancakes med honungssmör och lönnsirap var to die for!

Ja och sedan var det dags för hemfärd! Denna gång lyckades jag faktiskt hålla masken i starten, i ett försök att fejka mig till ett lugn och försöka lura mig undan paniken. Men när vi kom upp i luften och Johan slog på sin TV-skärm för att se en film så kände jag en stark känsla av panik som bred ut sig ändå, det bara kröp i kroppen på mig av panikkänslor och gråt i halsen, så det enda jag kunde göra var att släppa fram det och storböla ännu en gång (så trött på mig själv nu!!), så Johan fick försöka lugna mig medan jag halsade i mig tre såna där små flaskor champagne (bubbel gör en full snabbare tänkte jag, det var alltså inte mycket Sex and the city över det hela 😄) medan jag fick Johan att om och om igen lova mig att jag aldrig behöver sätta mig på ett flygplan igen. Så trevlig present till honom denna resa, verkligen 😂Men på riktigt känner jag för att aldrig sätta mig på ett plan igen, det är fan VIDRIGT att ha panik 8 timmar i sträck, helt jävla vidrigt! Paniken försvinner inte förrän vi är nere på marken eftersom 1) jag inte kan köpa att befinna mig tusentals meter upp i luften, höjdrädsla deluxe, 2) så fort planet skakar eller gör turbulens-dippar så stiger känslan av panik och det bara kryper i mig av rädsla. Hatar fritt fall-känslan!! 3) klaustrofobin, känslan av att sitta fast i ett litet utrymme och att jag inte kan gå av när jag vill. 4) jag tänker i löpsedlar, jag kan se framför mig exakt vad det skulle stå om vi kraschade liksom.

Jag kan inte heller njuta fullt ut på en resa, vetskapen om att jag snart behöver sätta mig på ett plan igen lägger som en blöt ångest-filt över hela resan tyvärr. Det är bara inte värt det! MEN – det var ändå en himla bra resa som jag är glad att vi gjorde, det var underbart att umgås bara vi två. Jag har alltså inget emot att åka iväg bara vi två! Men nästa gång får vi ta tåget någonstans istället 😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s