Vikt & träning

De godkände operationen

Mathilda och jag efter vårt PT-pass i söndags. Vi kör tillsammans 1-2 dagar i veckan 😊

För några dagar sedan var jag på ett långt infomöte på Ersta sjukhus där en sjuksköterska och en dietist informerade grundligt om överviktsoperationerna de utför, riskerna för komplikationer och om hur man kommer att äta efter operationen. Det blev som ett riktigt wakeup call, oftast går jag liksom runt och förnekar hur jag ser ut, i mitt huvud ser jag ut som för 10 år sedan. Men att sitta på ett sånt här möte med ett gäng personer i min storlek och större än så, det gjorde att något klickade till i min hjärna. Det är alltså så här långt det har gått, liksom.

Mötet gav mig massor av känslor, men jag sköt upp de känslorna eftersom jag ändå inte visste om jag ens skulle godkännas för en överviktsoperation. Det är ju dumt att grubbla i förväg liksom. Så idag kom jag tillbaka till Ersta sjukhus och fick prata med en kirurg, och jag visste att han skulle ge mig beskedet under mötet. På något sätt trodde jag inte att jag skulle bli godkänd. Jag ligger ändå i nedre delen av skalan för det kvalificerande BMI:t (gränsen går vid 35, jag har drygt 36 i BMI) plus att jag inte har fått några komplikationer eller sjukdomar av min storlek ännu. Jag har perfekta värden, inget högt blodtryck, diabetes eller liknande. Så jag trodde nog att de skulle prioritera någon som har större hälsoskäl till att gå ner i vikt. Men jag är tydligen en bra kandidat för en sådan här operation, för har man inga följdsjukdomar av övervikt så minskar ju risken för komplikationer vid operationen. Så jag blev godkänd! Det var en helt sjuk känsla när jag insåg det, han sa det inte rakt ut utan började diskutera med mig vilken av operationerna jag vill ha; gastric bypass eller gastric sleeve (de är ungefär likvärdiga, därav att man får göra valet själv). Jag fick direkt en klump i halsen av rädsla som jag var tvungen att hålla inne inne hos kirurgen, efteråt inne hos två sjuksköterskor och på labbet där jag tog blodprover. Men på promenaden tillbaka till bilen så kom tårarna.

Vad har jag gett mig in på? Ska jag verkligen göra en så här stor operation, som dessutom är oåterkallelig? Jag är rädd, det känns läskigt att opereras. Det har helt och hållet med barnen att göra, pre-barn tyckte jag snarare att det var spännande med sjukhus, operationer och nedsövning. Där är jag INTE nu kan jag säga. Jag känner mig också väldigt misslyckad, speciellt när jag pratar med flera nära och kära som inte fattar varför jag ska göra en operation ”när jag bara kan gå ner i vikt som vanligt istället, jag har ju gjort det förr”. Samtidigt säger vissa andra att det är klart jag ska ta chansen och köra på, nu har jag befunnit mig i den här situationen i så många år och jag har ju uppenbarligen inte lyckats lösa den permanent än trots många, många, MÅNGA försök.

Ungefär så låter det i mitt huvud också, jag är kluven.

Men det lutar åt operation.

11 reaktioner till “De godkände operationen

  1. Wow, vilket vägskäl! Förstår att det inte är ett lätt beslut att ta. Men vad bra att du i alla fall blivit godkänd så att möjligheten finns där. Du är ju klok och noggrann och läser på så att du vet vad som krävs av dig och jag tror du har enormt goda chanser att lyckas bra med operation och livet efter om du väljer den vägen 🙂

    1. Tack för de orden, de behövs. Det är ett svårt val, men det är ju inget jag kommer förhasta mig in i, som du säger. Det blir ett väldigt genomtänkt beslut!

  2. Ojojoj alltså. Inte lätt, det kan jag verkligen förstå. Är det sen möjligt att bli stor igen, efter operationen? Eller är det bara en skröna att det går att stretcha ut magen igen?
    Jag är bara så rädd, i mitt eget fall, att jag hade gått igenom operationen och sen blivit smal, men att jag sen hade haft kvar alla hjärnspöken, sug, cravings och tankar så att jag hade varit tillbaks på ruta 1 igen efter nåt år.
    Jag funderar lite på att joina Viltväktarna nu. Inte för att jag egentligen behöver hjälp med teorin, vet väldigt väl vad som är bra och dålig mat och hur man blir smal på pappret. Men kanske kan det hjälpa med en extra piska och den där invägning inför ledaren innan. Äsch. Jag vet inte. Måste dock göra nåt. Annars blir det kanske inte fler barn och jag vill inte må såhär resten av livet

    1. Det finns ju inga garantier, och på infomötet var de väldigt tydliga med att det kostschema man får av dem ska man äta enligt för resten av livet. Och det innebär ca 2 dl väl sammansatta måltider 7 ggr om dagen. För alltid. Man ska aldrig pressa på och se om man kan äta mer än så, för då kommer man att sluta gå ner i vikt/gå upp. Man får aldrig mer dricka i samband med måltid heller, utan bara 20 min före och efter. Så det är inte den lätta vägen ut, verkligen inte. Men för mig behövs en permanent förändring nu, eftersom jag kämpat med detta i över 10 år.

      1. Okej, tack för svar. Fasiken inte lätt alltså. Ska bli så spännande att följa dig, om du nu bestämmer dig att genomföra den. Tror absolut att du kommer fatta rätt beslut, pepp pepp pepp!

      2. Tack för det! 😊 det väcker mycket känslor kan jag säga, alla har starka åsikter åt ena eller andra hållet om jag ska göra operationen eller ej. Så skönt med pepp!

  3. Vad du gör, operera dig inte!
    I höst släpper jag boken Stympad – den sjuka sanningen om överviktsoperationernas konsekvenser!
    Du kan googla mig! Jag lovar att det finns andra sätt.

      1. Har du gått igenom alla konsekvenser av överviktsoperationer? Om inte, Googla på djupet för kirurgerna bär inte hel sanningen. Det är rysk roulette och ingen vet vem som klarar sig eller inte. Orken blir aldrig densamma och får man komplikationer och har barn blir det ännu tuffare. 100% av de som gör op får näringsbrister. Det är liksom själva idéen med operationerna. Gör du en sleeve är det dessutom kört för återställning och facit för sleeve hur det blir i längden finns inte för det är ett nyare ingrepp än gastric bypass. Läs på om vagusnerven och den betydelse den har. Med op kapar och/eller skadas den. Näringsbristerna tar mig sakta men säkert nu på det sjätte året efter min op mig till en så hemsk nivå så binjurar håller på att lägga av av all stress näringsbristerna ser till att kroppen hamnar i. Kortisolvärdet skjuter i höjden, sömnsvårigheterna kommer och av det går man upp i vikt och blir totalt utmattad. Jag har en hjärnskada av detta helvete med demens. Alla opade är försöksprojekt. Har fått begrava ett gäng kvinnor nu och flera ligger på gränsen. Våga ta reda på mera…. Ta reda på mera här vad som krävs och läs allt som står under filer i gruppen….. https://www.facebook.com/groups/365981596807589/
        Hoppas du är rädd om dig själv! ❤

      2. Hej, ja jag har förstås läst allt jag kan om operationen. Och förutom det så har jag 9 personer i min släkt som gjort både gastric och sleeve, den första för 20 år sedan, den senaste i år, som inte fått komplikationer utan mår väldigt mycket bättre av att inte vara feta längre. Så att det skulle vara en sån här fara har jag svårt att se? Jag vet förstås om att det inte är en riskfri operation, men det är ju ingen operation heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s