Emilia <3 · Stella <3

Life of a trotsbarn

En vanlig morgon i vårt hus (Stella ligger och gallskriker) 🙂

Trots – vilken följetong genom livet ändå, haha. I vår familj har vi två olika sorters trotsbarn just nu. Vi har Stella, som är jobbigast på dagtid eftersom hon får såna hysteriska utbrott när hon inte får som hon vill, eller när något går henne emot så hon kastar hon sig ner på golvet och rullar runt medan hon illvrålar. Samtidigt som hon försöker slå, sparka och ta sönder det hon kan få tag i. Å ena sidan är det skitjobbigt eftersom det händer h-e-l-a t-i-d-e-n. Å andra sidan är det lätt avhjälpt eftersom hon lugnar sig på några sekunder om man tar upp henne i famnen och ger henne nappen (gör man inte det så slutar hon dock aldrig vråla. På riktigt). Emilia däremot, hon är mycket mer oberäknelig. Hon är ju drygt 3,5 år och är mestadels en superhjälpsam och snäll tjej, så länge man låter henne sköta sig själv, välja kläder själv, klä på sig själv och Stella, breda mackan själv osv. Vilket vi låter henne göra i så stor utsträckning som det går för hey, vi tackar och tar emot att hon är så självgående. Hon har dock också sina trotsiga sidor som får mig och Johan att slita våra hår. Man vet bara aldrig när det ska inträffa. Nattningarna går tex ofta jättebra, vi läser en bok eller två, sedan släcker vi och tänder nattlampan som ger ett sken av stjärnor i taket. Ibland vill hon att man sjunger en vaggvisa. Och så somnar hon. Men ibland är hon helt jäkla omöjlig! Hon (och Stella) är ju troligtvis världens absolut viljestarkaste unge, har hon satt sig något i sinnet så är det tamej tusan ingen som ska stoppa henne. Hon skriker, vrålar, sparkas och gör precis allt för att få sin vilja igenom. Det kan tex handla om att hon inte vill släcka sänglampan för att sova (hon somnar inte om den är tänd), eller att hon minsann inte ska sova alls, eller att jag ska natta henne fastän det är Stellas tur. Då kör hon på ändå in i kaklet och skriker och fäktas för sitt liv i princip. Till skillnad mot Stella så håller den här fighten i sig tills hon vinner. Hon ger sig inte. Hon håller på i timmar, tills både jag och Johan blivit galna. Så himla svårt att hantera, tycker jag. Man vill ju inte bråka, men samtidigt kan hon faktiskt inte bestämma över exakt allt….. näe, så svårt. Har liksom inga svar här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s