Allt och inget

När slutar det kännas kaosartat?

En vanlig dag i småbarnsland. Älskar denna bild! Foto: Mathilda Landén.

Små barn alltså. Åtminstone MINA små barn. Varför känns det ständigt så kaosartat med dem? När går den känslan över? När vi är hemma, då har vi roligt och mysigt tillsammans, men framförallt är det en bergochdalbana av känslor och händelser.

En är trött och börjar spontangrina, den andra ska försöka trösta genom att lyfta upp den första och snurra runt lite med henne vilket gör allt än värre och den första kastar sig vansinnig på golvet och rullar runt av ilska. Någon kommer på att den absolut måste rita något och öppnar skåpet med ritgrejer, den andra drar ut allt som finns i skåpet och börjar rita lite på väggen, eller ställer sig upp i stolen och ramlar ner. Någon är plötsligt inne på toa och leker med toaborsten och den andre kommer på att den måste kasta ut alla tofsar på golvet i pölen från toaborsten. Någon sliter något från den andre som börjar gallskrika, den andra sliter tillbaka än hårdare och sen ligger båda på golvet och skriker ”UUÄÄÄÄÄÄ MAMMAAAAAAAA UHUUUUU”.

Allt medan jag försöker göra något konstruktivt som att ställa in i diskmaskinen. Men det är svårt eftersom jag måste fånga den som ramlar från stolen, torka bort tuschen från väggen, tvätta händerna på den som lekt med toaborsten, medla när de bråkar, trösta när någon gjort illa sig. Med mera. Det kräver nästan två personer för att en ska kunna göra sysslor eftersom den andre måste hantera alla känsloutbrott. Är det bara våra barn?? När kommer det kännas vilsamt och rofyllt att vara hemma med barn? NÄR KOMMER JAG KUNNA STÄLLA IN I DISKMASKINEN SOM EN NORMAL MÄNNISKA?

Mvh/ undrar detta ofta.

8 reaktioner till “När slutar det kännas kaosartat?

  1. Jag undrar precis detsamma. Mina döttrar är 1,5 och 3,5. Inte en lugn stund. Det klättras överallt hela tiden och gärna samtidigt. När jag plockar in i diskmaskinen kommer den lilla och smäller igen den upprepade ggr (mycket kul) medan den stora ålar sig på köksbänken mot spisen. Medan jag hindrar den stora att bränna sig skjuter den lilla en stol mot motsatt köksbänk, klättrar upp och börjar vinglande äta russin ur russinburken…osv osv osv. Det sägs ju finnas en tid efter småbarnskaoser men vi är då inte i närheten än!!

    1. Exakt så!!! Skönt ändå att vi inte är ensamma, ibland kan det kännas som att vi är de enda i världen som har det så kaosigt hela tiden 😄 jag undrar verkligen när detta ska bli bättre???

  2. Säg till om kaoset försvinner från er för hos oss är det ständigt. Senast igår stod 1,5åringen på matstolen och sa ”hoppa!!” och hoppade innan nån hann reagera eftersom 3åringen gnällde/skrek/drog en i benet medan maten var på spisen. det är liksom inte ens kaos längre, det är bara vardag.
    Av någon outgrundlig anledning brukar dom dock sköta sig ganska hyfsat när man är iväg eller på tur/café eller liknande.

    1. Exakt så!! Det är vardag att alltid ha kaos. Det är fan alltid nån som skriker. Mina är rätt bra när vi är iväg också, det är ju ändå skönt faktiskt 😄

  3. Samma hos oss! Ständigt kaos! 1,5-åringen klättrar på allt, slänger ner saker i toaletten och älskar att stoppa saker i munnen. 4-åringen är lugnare, men går igenom en trotsig fas, och älskar att busa med lillasyster. Skulle ha en kompis på middag under julhelgen och hon bara skrattade åt vårt kaos med skrikande barn och mat som flög överallt, samtidigt som vi föräldrar sprang runt som yra höns. Men intalar mig också att det går över med tiden, och man kan ju aldrig påstå att man har tråkigt med fullt ös hela dagarna 😊

  4. Tänkt samma tankar många gånger! Nu är min äldsta 4 år och den lilla 2 år och 3 månader och det börjar bli rätt långa stunder av harmoni faktiskt. Den lilla pratar mycket och de leker ibland riktigt bra riktigt länge tack vare den kommunikationen och att en tvååring förstår lite mer hur man leker flera. Det blir bråk, gnäll och ret ofta, men de hittar ändå tillbaka. Jag kan vissa gånger både ställa in i diskmaskinen och läsa lite i en bok medan de leker (!!!). Det kommer! 🙂

    1. Åh, tack snälla för det här!! Nu fick jag hopp! Tycker så många bara säger ”höhö vänta du bara tills de kommer upp i den här åldern….”, vilket inte känns så kul. Men det här! Stella fyller 2 år om 4 månader, räddningen är nära! 😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s