Stella <3

Kaosåldern

Så här lugn och still är Stella bara när hon alldeles nyvaken…

Något jag tänkt på ända sedan Emilia var liten är hur mycket alla pratar om 2- och 3-årstrotsen, men aldrig om 1-årstrotsen… men det kanske bara är våra barn som får den? Båda tjejerna blev små vandrande kamikazepiloter när de var runt 1 år, och för Em gick det inte över förrän hon var närmare 3… det var till exempel i just den åldern (1,5 för att vara specifik) som hon ramlade rakt baklänges stående på en stol, blev medvetslös och vaknade om vartannat (pga att hon fick hjärnskakning) och fick åka ambulans in till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det var även då hon sprang i duschen och ramlade, blev medvetslös återigen och fick sin andra hjärnskakning i livet och några dagar senare ramlade hon och slog en tand lös…. herregud, inte konstigt att man får gråa hår!

Nu är det alltså Stella som är i den åldern, gode gud vad jag hoppas att hon slipper hjärnskakningar och lösa tänder, men visst hjälper hon till att öka på antalet gråa hår hon med…. följande har fröken lyckats med bara den senaste veckan:

1. Banka sönder kaffepannan i glas till vår kaffebryggare när hon skulle ”hjälpa till” att laga mat. Hon bankade den gång på gång i kaffebryggaren tills glaset krossades och hon stod med en halv kaffepanna i handen och glassplitter runtomkring sig…

2. Krossa ett litet konjaksglas med ena handen bara.

3. Dra loss hållaren som duschmunstycket sitter i på väggen vid badkaret så att det är öppet in till plugghålen i kaklet….

Suck. Som tur är har hon inte gjort sig illa, det hade ju lätt kunnat hända när hon hade sönder glasen, är ändå tacksam för att det gick bra. I övrigt är hon en glad, sprallig och social liten flicka…. som dock har lätt för att bli ilsk så ända in i bängen när hon inte får som hon vill, eller när Emilia tar något från henne. Då kastar hon sig vrålandes ner på golvet och rullar runt, försöker man ta upp henne så blir hon en omöjlig mask som rinner ur ens händer ner på golvet igen. Vid varje måltid så intar hon maten stående i sin stol medan hon böjer sig fram över tallriken och äter och dansar om vartannat…. och håller på att ramla ner från stolen titt som tätt. Vi har liksom vant oss vid att man inte lämnar henne själv på stolen utan att man måste sitta och hålla i en arm medan hon står där (sätter sig ner gör hon under inga omständigheter, då börjar golvrullandet och hon vägrar äta), herregud man har ju Emilias fall från stolen fortfarande i färskt minne. Håhå jaja! Bara 1,5 år kvar tills det går över!……

Bild från min snapchat. Ögonblicksbild av en måltid med Stella 😄

Nu är det i alla fall uppesittarkväll, barnen har till slut somnat (Stella tog som vanligt lång tid att natta eftersom hon försöker hålla sig vaken så länge det går genom att busa), och jag och Johan ska förbereda inför julafton, koka risgrynsgröt och slå in de sista julklapparna. Kanske titta på en julig film och dricka lite glögg. Tänk ändå, första julen i vårt egna hus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s