Emilia <3 · Familj & vänner · Shopping

Julklappar och separationsångest

Kvällens projekt: slå in julklappar! Detta är barnens alla julklappar i år. Rimligt tycker jag. Två tröjor, två klänningar och en varsin leksak (en teservis till Stella och en verktygslåda till Emilia). Ända sedan barnen kom till världen har det svämmat över av presenter från alla håll och kanter vid alla högtider (och annars också…), jag fick liksom lite nog förra julen när det blev så mycket paket att ingen hade tid eller ork att uppskatta alla paket. Till slut ville man bara att det skulle vara klart någon gång, då är det aaaalldeles för mycket. Det här känns mycket bättre!

Den här helgen har verkligen varit lugn och skön, med fokus på julbakning och mys hos barnens farmor och farfar igår. Emilia hade också bestämt sig för att hon skulle sova över hos dem vilket hon gjort förut och det har gått jättebra. Men jag undrar om hon kommit in i någon ny fas med extra mycket separationsångest, för när jag, Johan och Stella skulle åka hem så bröt hon ihop i min famn när vi skulle kramas hejdå. Hon kom fram alldeles glad, gav mig en kram och mitt i kramen kom det ett högt ”UUUUUUUHHHUUUUUHH!”, och så hulkade hon fram ”jag vill bara vara med min mamma och pappaaaa”, lillgumman! Så hon fick såklart hänga med oss hem istället. Det första hon sa när hon vaknade imorse var dock att hon ville sova över hos farmor och farfar…. haha. Så vi gjorde ett nytt försök nu ikväll, hon var så bestämd med att hon absolut skulle sova över. Och det verkade gå bra, vi åt middag där, hon stannade kvar och vi andra åkte hem, att säga hejdå var inga problem. Hemma fixade vi med julklappar och upphängning av tavlor, nattade Stella och myste ner oss i soffan. Då, vid 20.30, ringde farfar och sa att Emilia hade brutit ihop igen, och så hörde vi i bakgrunden ”ja-ha-hag vill ba-ha-hara vara med min mamma och pappaaaa!!”. Så det var bara för Johan att slänga sig i bilen och hämta henne. Det är inte lätt att vara 3 år alltid! Man vill mycket och känner sig så stor i vissa lägen, men när man blir trött och ledsen så är man fortfarande ett litet skrutt som vill ha sina föräldrar. Och jag njuter, för nu har jag henne här, sovandes på min arm, istället för i en säng flera mil bort. Win!

2 thoughts on “Julklappar och separationsångest

  1. Vi har också mycket separationsångest på 3-åringen. Hon har åtskilliga gånger i höst blivit ledsen på förskolan (eller hemma) för att hon saknar mig eller sin pappa. Vi har också fått hämta hem henne från farmor och farfar en gång efter att vi gjorde misstaget att ringa videosamtal 😦 Förr kunde vi säga god natt och gå ut ur rummet men nu måste vi ligga hos henne tills hon somnar osv. Inte lätt att vara 3 år!

    1. Nämen lilla! Ja det är verkligen en ny fas de kommit in i nu, när man precis vant sig vid att de är så pass stora! Men det lär väl gå fram och tillbaka hela livet antagligen, ibland är man stor och stark och ibland liten och ynklig! 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s