Mina tankar

Den känslomässiga bergochdalbanan

Mina egna gryn, kärleken vet inga gränser.

Nu ska jag slå in lite öppna dörrar här: att få barn alltså – vilken jäkla omställning det är på alla sätt och vis i livet. Har aldrig förstått de som säger att det inte förändrat dem att få barn, liksom huuur är det ens möjligt? Visst, jag är jag och så vidare (såklart), men jag har ju varit med om upplevelser som gett otroliga dimensioner till mig och mitt liv. En av de största förändringarna är det känslomässiga, herregud vilken bergochdalbana av känslor det är att få barn. Jag hade på riktigt ALDRIG kunnat förberett mig på detta innan, det är helt omöjligt. All dödsångest jag har, har jag fått sedan jag blev gravid med Emilia. Jag minns tydligt att jag före det inte kunde förstå hur man kunde vara rädd för döden, tex när jag lyssnade på Alex Schulmans dödsrädslor i podden. Varför liksom? Dör jag så dör jag, so what? Klipp till nu. Herregud vilken dödsångest jag har vissa dagar. Och av så många dimensioner! Tänk om jag dör, tänk om de dör, tänk om Johan dör, mina föräldrar, min bror, med mera, med mera.

En annan del är hur stort hjärtat har blivit, framförallt när det gäller barn. Jag känner så starkt för alla barn i hela världen, hjärtat brister bara av tanken på en liten bebis som skriker men inte blir upplockad och tröstad av sina föräldrar. På den nivån är det. En återkommande ångesttanke jag har är alla utsatta barn i världen, alla som råkar ut för sexuella övergrepp, trafficking, fysiskt och psykiskt våld, mord osv. Och det gäller inte bara barn nuförtiden, vi tittade på ”Det sitter i väggarna” härom veckan där de går igenom historien kring folks hus. Och så berättade de om en mamma på 1700-talet som fått ett ”oäkta” barn och hur hon dödade det när det var alldeles nyfött för att slippa skammen. Alltså jag bröt fullständigt ihop, jag bara grät, bytte kanal men det hjälpte inte. Gick och lade mig gråtandes. Så ni förstår att jag inte kan titta på deckare av typen Gåsmamman eller någonting liknande…. inget där det finns minsta antydan till barn som far illa. Jag fattar inte att jag kunnat läsa böcker av typen ”Pojken som kallades det” förr!?!?

Hur länge ska det vara så här? Det var ju rimligt att det var så här så länge man hade små bebisar och var full med hormoner, men nu?? Jag vill liksom dedikera mitt liv till att ta hand om alla barn i hela världen som far illa…

4 thoughts on “Den känslomässiga bergochdalbanan

  1. Oj, Herregud. Samma här. Har inte tänkt på ”Pojken som kallades det” förrän nu och orkar inte tänka ditåt alls. Alltså jag bryter ihop när folk inte plockar upp skrikande bebisar. Jag var och fikade med min mamma i en galleri när några i grannbordet hade en liten bebis i babyskydd fast på en vagn. Den skrek sådär hjärtskärande som bara spädisar kan och pappan plockade inte upp. Mamman var i nån affär tror jag. Han bara vaggade vagnen lite, bebisen skrek högre, han gick iväg med den men tog ändå inte upp i famnen, skriken hördes länge innan de lät mindre en stund (för att han gick ganska långt bort), sen vände han och kom tillbaka. Bebisen vrålade och var röd i ansiktet och lät fullkomligt panikslagen och sparkade och viftade allt vad den kunde men nä, pappan plockade fortfarande inte upp. Sen gick hela sällskapet, med bebisen ensam, rädd och ledsna i vagnen. Jag mådde så dåligt och hela egentidsfikan blev förstörd kan jag säga. Fick hålla fast mig själv i soffan för att inte gå dit och plocka upp bebisen själv och mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Innan barn hade jag kanske bara tänkt ”åh, vad jobbigt med skrikande barn” typ.

    1. Exakt så är jag med!!! Bebisens övergivenhetsskrik skär genom ben och märg för mig, får hålla i mig för att inte gå fram och säga åt personen att ta upp bebin. En sån vill man ju inte heller vara liksom… skönt ändå att höra att det inte bara är jag som är helt känslomässigt crazy! 😄

  2. Åh, vad jag känner igen mig. Har blivit precis likadan. Känslorna är all over the place. ( och det där med listor i nytt hus känner jag också igen 😂) kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s