Familj & vänner

Ett tredje barn?

Igår var ingen bra dag, jag fick åka hem från jobbet efter halva dagen eftersom jag fick en sån jäkla migrän. Det hade varit på gång i flera dagar, så det var faktiskt skönt att det till slut hände så jag fick komma hem och sova bort det onda, och när jag vaknade var det helt borta! Så idag känner jag mig så där klar i huvudet som man (eller i alla fall jag) gör efter en migrän. Den andra fördelen var att jag kunde titta på Jane the virgin (aka min bästa serie everzz) ostört i ett par timmar också innan barnen kom hem!

Idag är det full rulle med jobb igen, men jag hade gärna lunchat med den där lilla gullisen på bilden igen – det är min vän Towes son som endast är tre veckor gammal och så himlans liten och supersöt! Jag grät en skvätt när jag äntligen fick hålla honom för första gången i förra veckan, bebisar är ju livets liv! Och ja, jag konstaterar ungefär varje dag att det är märkligt att jag inte lever ett familjen annorlunda-liv med 15 ungar, så bebissjuk som jag är ständigt… jag har alltid varit inställd på 2 barn, och Johan är väldigt inställd på det fortfarande. Själv är jag inte lika säker längre, man vill väl alltid ha en lillbebis att ta hand om? För mig är det i alla fall inte längre skrivet i sten att vi ”bara” ska ha våra två (fantastiska) barn – vi får se vad som händer där….

2 thoughts on “Ett tredje barn?

  1. Jag sitter med en 2-månaders i famnen och min kropp bara skriker åt mig att jag måste skaffa fler bebisar. Men jag vet ju att jag inte vill vara gravid igen, inte vill genomgå fler förlossningar och egentligen vill att barnen ska bli större och mer självgående så att jag kan få mer tid att ta hand om mig själv (och förhoppningsvis sova hela nätter!). Kanske, kanske blir det en till liten om några år, men jag tror inte det. Jag vill satsa på att vara en bra mamma för de två jag har nu.

    1. Ja det är som två sidor i en som fightas om det där hela tiden?? Förnuftet och den biologiska urmodern i en kanske? Haha. Jag kan själv inte riktigt skilja på var det ena börjar och det andra slutar, behöver också känna efter ett tag först. Än så länge är ju barnen ganska små ändå, om några år när de är stora och inte lika beroende av mig som jag är av dem kanske den biologiska delen vinner igen 😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s