Mina tankar

Att säga hejdå till gamla sanningar

Tack hörni för den fina responsen på mitt förra inlägg! Jag uppskattar det väldigt mycket, speciellt som det är ett väldigt personligt ämne… men det känns bra att vara öppen! Jag har börjat så smått att använda mig av verktygen från boken (kan verkligen rekommendera att köpa den om man har samma problem eller annat beroende!) och jag känner att det ger effekt! Har faktiskt inte hetsätit något idag och heller inte haft jättesvårt att stå emot heller. Nästan orimligt glad för det!

Det här är ju då en sanning om mig själv som jag antingen förnekat eller inte fattat, men jag har faktiskt upptäckt några gamla ”sanningar” om mig själv som jag upptäckt INTE stämmer längre:

1. ”Jag avskyr att träna och jag är dålig på det, (gör jag det så är det endast för att jag måste när jag ska gå ner i vikt)”. En sanning som formades helt och hållet på idrottslektionerna i grundskolan och gymnasiet, tyvärr. För jag gick också på truppgymnastik under flera år i grundskolan, vilket jag både var bra på och tyckte om. Ändå tog skiten från idrotten över. Det här att 99,9% av lektionerna var sporter som fotboll eller innebandy som alltid togs på största allvar av både idrottslärare och klasskompisar och genererade kommentarer som ”ÖH! Fan vad du är sämst, passa inte till Josefina/men vad fan SPRING DÅ!!” osv osv osv. Fan vad det där har förstört! HUR SOM HELST. Hela våren gick jag ju på stenhård bootcampträning och sedan en månad tillbaka kör jag hårda pass på gym med en PT-grupp ett par gånger i veckan. Och fan hörni, lemme tell you, jag är bra på det! Jag får beröm för att jag är stark, vig och har uthållighet! OCH! Jag tycker det är KUL!!! Visst, fotboll och innebandy kanske jag fortfarande suger på, men vem fan bryr sig liksom. Dessutom har jag sett det som att om man är överviktig kan man inte gilla/vara bra på att träna, det är också en aspekt av det här. Men det stämmer verkligen inte.

Ny sanning: jag är bra på att träna och jag tycker om att göra det!

2. ”Jag är superblyg och osocial, vågar inte ta initiativ till att prata med någon, vill helst vara själv och är introvert”. Så här var det faktiskt förr. Hela min barndom har jag fått höra och själv tänkt att jag är så fruktansvärt blyg, och det fortsatte upp i vuxen ålder. Det som fick det att vända var faktiskt tack vare mina mammagrupper då jag fick Emilia! Dels BVC-gruppen (där bla Towe och My ingick) och dels Facebook-gruppen som Josefin startade. Det innebar otroligt mycket häng med de andra mammorna och bebisarna och jag tog verkligen chansen att övervinna blygheten. Det gick! Numera ser jag mig inte alls som blyg, visst är jag inte 100% bekväm i exakt alla sociala situationer, men det tror jag inte att någon blir. Det här är en av mina största vinster i livet, för alla mina nya vänner och modet att prata med vem som helst ger mig otroligt mycket energi och glädje! Dvs, jag är faktiskt inte speciellt introvert heller, nästan mer extrovert faktiskt, sjukt nog för mig. Jag har inget emot att vara ensam, men jag föredrar sällskap nästan alltid numera.

Ny sanning: jag är social, pratglad och bra på att lära känna nya människor!

3. ”Jag har sjukt dålig sångröst” alltså min sångröst är ju faktiskt i nivå med Ariana Grandeeeeee….eeeeeeeh äh nej just det, glömde att vissa saker förändras aldrig, haha 😂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s