Vikt & träning

Ärligt om vikt

Snickepicke på Johan i smokingen som han fick uppsydd på Suitopia! Vi är båda så galet nöjda med den, den sitter som en smäck och kvaliteten är grym! Rekommenderar varmt! Som manschettknappar (konstigaste grejen för övrigt, varför inte bara sy fast vanliga knappar?) så kommer han använda några som hans morfar själv tillverkat. 

Igår var vi helt uppfyllda av vetskapen att det bara var EN VECKA kvar till bröllopet (och ja, 6 dagar nu då 😄), vi gick och sa det till varandra hela tiden: ”om en vecka är vi supernervösa nu!”, ”om en vecka står vi vid altaret nu!” Osv. Haha. Gulliga ändå!? Vi är liksom löjligt lyckliga och pirriga över att vi ska gifta oss, på ett sätt som jag inte riktigt trodde man kunde vara när man varit tillsammans i 7 år och har 2 barn ihop. Men faktum är att vårt bröllop känns otroligt efterlängtat och rätt, inga kalla fötter här! 

Det enda smolket i bägaren för mig är något som jag inte ens velat ta upp de senaste månaderna eftersom det gått så himla dåligt. Vikten. Så här har det varit, helt ärligt: 5 kilo upp i februari, 5 kilo ner i mars, 5 kilo upp i april och några kilo till upp i maj. Jag är 20 kilo ifrån vikten som jag tänkte mig från början, och 15 kilo ifrån min egentliga maxvikt om man ska gå efter BMI (vilket jag gör för att ha ett riktvärde att gå efter). Nu har det tagit totalt stopp och jag orkar inte ”ta tag i det” en enda jävla gång till. Jag är så less på allt vad mat och vikt heter. Jag har kommit till punkten att jag insett att det inte handlar om att nästa viktminskning ska göra att jag går ner all övervikt en gång för alla. Så jag har lyft blicken nu. Istället för att tänka på kilona här och nu har jag analyserat hela mitt liv. 

När började jag jojobanta egentligen? Första gången var faktiskt då jag var 13 år. Jag vägde 63 kilo till mina 158 cm och tyckte jag var tjock. Det måste även skolsköterskan ha tyckt, då hon skrev ut ett intyg som gjorde att jag fick tillstånd att börja på Viktväktarna. Vilket känns heeelt sjukt i efterhand. Jag var 13!!! Då misslyckades jag med att gå ner i vikt, men slutade ganska snabbt hos VV och la vikten på hyllan, även om känslan av att vara stor bestod. Det var inte förrän jag var 17 och i ett dåligt förhållande som vikten på riktigt började skena iväg, då vägde jag kanske 10 kilo för mycket, och tills jag var 20 år blev det 10 till. Därefter lyckades jag för första gången gå ner i vikt ordentligt, med Itrim (pulversoppor och cirkelträning) gick jag ner 25 pannor. Därefter träffade jag johan som är godiskungarnas godiskung, och även fast jag försökte påverka honom åt det hälsosammare hållet så vann han över mig tillbaka i godisträsket. Därefter har jag som sagt jojobantat ständigt. Och sen då? Ska jag leva så här om 10, 20, 30, 40 år!? Ständigt jagande efter idealvikten? Ständigt missnöjd med mig själv? Nej, det är inte så jag vill leva mitt liv. Jag vill inte se tillbaka på ett liv av jojobantande när jag är 80 bast. Men jag vill heller inte acceptera övervikten. Faktiskt. Framförallt pågrund av hälsoriskerna som kommer med det, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det handlade om känslan också. Så som jag ser det har jag två planer. Plan A är att utforma en noggrann plan för hur jag ska äta i varje given situation och aldrig gå ifrån det. Kanske ge det ett år då jag inte äter något av det som jag överäter på (eftersom jag hela tiden strävar efter att bli klar med viktminskningen så att jag får äta godis nån himla gång, om det ska vara i ett år så måste jag lära mig att inte tänka så), men att då också strunta i vad jag väger utan enbart foka på vad jag äter. För att inte frestas att ta till någon snabbantningsmetod. Om jag ger detta ett ärligt försök och det ändå inte går, så ska jag se till att plan B händer. Och det är gastric bypass. Något som fler än 5 personer i min släkt fått göra, så jag känner väl till hur det funkar. Det blir sista utvägen. Men jag måste lösa det här problemet en gång för alla. 

Just nu försöker jag dock bara att jobba på att inte känna mig misslyckad inför bröllopet. Och tänka att jag kommer vara fin ändå. Men svårt är det. Tyvärr. 

6 reaktioner till “Ärligt om vikt

  1. Hej!
    Har läst din blogg i typ 2 år (har också en dotter som snart är 3 år) men tror nog inte jag kommenterat för.
    För det första, jättemodigt inlägg! För det andra, vad tusan vad det för skolsköterska?! 😤😡😱 Och för det tredje, vad du än beslutar dig för så hoppas jag du är snäll mot dig själv. Det är inte lätt att leva upp till alla krav och förväntningar som finns (både som kommer innefrån och utefrån) Som sagt, när man är 80 år vill man nog tänka tillbaka på livet och minnas allt det goda (både vad gäller mat, vänner och kärlek) och inte på tråkiga förbud.

    Grattis till det stundande bröllopet, njut av er dag och varandra, jag lovar att det kommer bli en av de bästa dagarna i ditt liv!

    1. Hej! Vad kul att du kommenterar, blir så glad! Exakt som du säger så är det nog bra att lyfta blicken och se hur man egentligen vill att ens liv ska vara, egentligen vill jag inte ha några förbud men jag måste liksom också inse att jag inte kan hantera all mat, måste få balans på det hela. Vilket jag aldrig haft…. men det ska nog gå med lite jävlar anamma! 😄och tack för gratulationerna, lovar att visa mycket bilder från dagen! 😊💕

  2. Jojobantande förstör ju kroppen tyvärr på så sätt att kroppen absolut inte vill släppa kilon längre. Och jojobantande är ju i sin tur är mer ohälsosamt än lite övervikt, både psykiskt och fysiskt. Men att du vill äta nyttigt och skippa godis osv det fattar jag helt klart! Men tänk efter en gång innan GBP! Det är en jättestor operation, som kroppen inte alls mår bra av.

    1. Jag är klar med både övervikt och jojbantande känner jag, naturligtvis vill jag fixa det på egen hand men jag utesluter inte att ha op som sista utväg. Hellre det än alternativet.

  3. Har läst din blogg ett tag, du är jättefin och försök njuta av livet bara! Jag tycker tvärtom att det känns skönt att höra att inte alla panikstress”bantar” för sitt bröllop, som känns så vanligt nuförtiden. Så se det absolut inte som något misslyckande.

    Stort grattis till dagen idag och njut av allt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s