Emilia <3

Lära barn att somna själva


Titta på den här gamla bilden från när Emlis bara var några dagar gammal! Förutom meganostalgin som sköljer över mig när jag ser den så beskriver den lustigt nog väldigt väl hur hon alltid velat sova. PÅ oss. Mig i början tills jag slutat amma och sedan även på sin pappa. Sedan hon var runt 1 år har vi nattat henne genom att ligga nära, nära i sängen i ett mörkt rum och vänta på att hon somnat ordentligt innan man kunnat smyga ut ur rummet. Ett väldigt närhetsbehov har hon, min stora lilla tjej. Och även jag, för jag gillar också att få vara så nära mina barn som det bara går. Det är ju därför som Stella fortfarande bara sover i min famn på dagarna när vi är hemma till exempel (om hon inte sover i vagnen när vi är ute). Jag har inte hjärta att lägga ifrån mig henne! 

Hur som helst, jag har knappt ens reflekterat över detta förrän min vän Towe berättade att de lärt sin son att somna själv. Chocken! Alltså va, KAN man göra så?? MÅSTE man inte ligga bredvid tills de somnar??? Och sen började jag tänka framåt, för inte har jag väl tänkt mig att jag ska ligga bredvid barnen tills de somnar även när de är 6/8/10/12 år??? Nej, det har jag ju inte. Och nästan 3 år är en himla rimlig ålder för att lära sig somna själv ju. Så ja, idag körde vi igång med det projektet också! Det passar ju in i temat vi verkar ha här hemma i alla fall, tema sömn haha. Så idag efter FFF – fredagsdiscot, fredagstacosen och fredagsmyset – började jag som vanligt med att läsa en saga för Emlan, fast istället för att ligga bredvid med hennes huvud på min arm så satt jag bredvid. Något jag försökt många gånger men som hon bara protesterat mot – ”ligga aaaarmen!”. Men idag gick det! Sedan förklarade jag att hon är en stor tjej som kan somna själv, och påminde att det gör hon ju när hennes farmor nattar henne. Och så sa jag att jag kommer att gå ut ur rummet men komma tillbaka och titta till henne ibland, att jag är där. Varpå hon bara nickade glatt, inga problem. Jag satte på sova-spellistan ”8-bit baby” på iPaden, TV-spelssånger omgjorda till vaggvisor, så himla mysiga (ännu en sak som Towe tipsat om. Hon är klok som en bok hon 😄)! Sedan gick jag ut ur rummet. Och förberedde mig på en lång kamp. Men det var tyst från hennes rum… efter några minuter smög jag dit och kikade in, och då sov hon!! Redan!! Så jävla sjukt att det gick! Jag ska inte ropa hej än, det var ju bara första kvällen, men ändå! Nostalgikern i mig skriker i och för sig ”NEEEEJ HÅLL FAST VID BEBISTIDEN SÅ LÄNGE DET GÅÅÅR!”, men jag vet ju egentligen att det inte går. Jag skulle aldrig låta henne eller Stella skrika sig till sömns eller gå ifrån om de är ledsna, men när det går så här enkelt så är det ju bara bra! Vi ska köra vidare på det här, helt klart. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s