Allt och inget · Emilia <3 · Stella <3

Att sluta med napp

Två nappälskare till barn

Båda mina barn tar napp, och har gjort ända från första början. När E föddes så rekommenderades att amningen skulle vara etablerad innan man introducerade napp, så det följde vi såklart, så förstagångsföräldrar vi var. Vi började ge napp när hon var ett par veckor gammal eftersom amningen kom igång bra nästan på en gång, och efter någon vecka älskade E sin napp. Och gör fortfarande, drygt 2,5 år gammal. Med S körde vi mer hardcore och började redan första nappen på BB faktiskt! Hon var sjukt snabb med att fatta grejen med amningen, redan en timme efter att hon fötts hade hon letat sig dit och fått ett bra tag om bröstet. Sedan åt och åt och åt hon bara, så himla bra! Men också lite jobbigt sådär 3 på natten när hon ätit timme ut och timme in och jag var sååå jäkla slut efter förlossningen. Så då fick hon nappen och accepterade även den på en gång. Amningen stördes aldrig av det heller, hon älskade både och. 
Nu börjar vi dock fundera i banorna av att sluta med napp – för båda! För E känns det rätt naturligt, det rekommenderas ju att de slutar senast vid 3 års ålder för att inte missforma tänderna eller hur det nu är. Så vi håller på och förbereder E på vad som kommer ske, men eftersom hon har ett mycket nära förhållande till sina nappar (trots att hon inte får ha de på dagen så åker de in titt som tätt ändå pga massiv kärlek och trygghet i de där napparna tydligen), så behöver hon få lite tid på sig för att fatta vad som kommer ske. Tänker jag. Men snart kommer hon få ge napparna till kattungarna på Skansen… om hon inte bitit sönder allihop till dess, det vill säga. Hon är galen på att bita sönder de just nu! I fredags fick jag slänga 10 st (!) av den anledningen! Och nu köper vi inga nya till henne, är de slut så är de slut liksom. 

Jag känner även att Stella kanske måste sluta med napp faktiskt, trots att hon inte ens är 1 år. För alltså SATAN I GATAN vad hon sover dåligt på nätterna tack vare den! Hon måste ha napp i mun at all times, annars blir det panikilska direkt.. och nappen ramlar ut ur munnen ett antal ggr per natt, då gäller det att vara jäkligt snabb med att stoppa in den igen innan hon blir skitförbannad. Så uppvaken är rätt många, kanske 5-10 per natt vilket gör att sömnbristen är total. Och nej, att ha shitloads med nappar runt oss i sängen funkar ej, för de är alltid spårlöst borta när nappletandet äger rum. Hon stoppar heller aldrig själv in napp i mun på natten, vilket E heller aldrig gjort. Vad man än säger, så är det vi föräldrar som är nappfixare… så ja, vi är rätt less på de där napparna nu, jag och Johan. Med S känns det dock mycket svårare, det ÄR ju sjukt bekvämt att alltid bara kunna ge napp så att hon lugnar sig. Hur göra annars? Inget av våra barn har varit intresserade av snuttefiltar eller gosedjur som tröst, de kvittar liksom. Nappen är det viktiga. Men man kanske kan försöka köra stenhårt på en nalle tex och se om det kan funka? Vilket dilemma alltså. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s