Allt och inget · Emilia <3

När trotsen sätter käppar i hjulen

Övade på våra gympafrillor!

Lilla gympapåsen och skorna på fel fot 😍

Den här trotsen alltså. Den kommer och går men är ändå ständigt närvarande i våra liv, mer eller mindre. Idag var en riktigt trotsig dag och ibland slår Em liksom knut på sig själv i trotsandet, så att det låser sig för henne… idag skulle jag och E på första gympalektionen på GK Värmdö, det är en grej som jag tänkt att vi ska ha ihop bara hon och jag. Precis som när hon gick på Flipkidz i höstas. Och nåt av det bästa Em vet är just gympa! Varje onsdag går de till gympasalen med förskolan och det älskar hon, så det här passar henne verkligen. Det är som upplagt för skoj! Men när vi skulle gå imorse så gick det bara inte. För hon skulle inte sätta på sig skorna! Så konversationen löd ungefär så här:

”Nu ska vi åka till gympan, dags att sätta på sig skorna!”

”Näääää!”

”Jo men annars kan vi ju inte åka till gympan!”

”JOOO JAG VILL ÅKA GYMPAN!!!”

”Ja men sätt på dig skorna då så åker vi!”

”NÄ-Ä!!!!!”

……..osv osv osv. Ja, inte är det lätt att vara 2,5 år alltid haha. Jag som också sett mycket fram emot den här egentiden med min stora tjej blev så himla ledsen och kanske lite väl arg på henne. Jag VET ju att det inte spelar någon roll. Till slut kom vi i alla fall iväg, efter ett tjafs på sisådär 40 minuter. Tjugo minuter sena blev vi och det tog ett bra tag innan jag kunde skaka av mig den där irritationen. En styrka jag har som förälder är dock att jag är bra på att säga förlåt, det är en av mina käpphästar, det ska inte finnas någon stolthet eller prestige i det. Man måste alltid kunna göra en pudel och berätta när man gjort fel! Så till slut sa jag förlåt för att jag blivit så arg, att det inte var okej av mig. Och nästa lördag kommer jag tänka på det här, förbereda henne långt innan men kommer vi inte iväg så kommer vi inte iväg liksom. För trotsen går inte att bekämpa, den får man bara hantera.

Efter gympan åkte i alla fall E och johan iväg för sleepover hos hans päron, så det blir mucho egentid för mig och Stellis! Lugnt och skönt är det, när man är van att ständigt hantera två barn är det sinnessjukt lätt när man bara har ett barn plötsligt. Tänk, det skulle jag vetat när vi bara hade Em och jag tyckte det var sååå kämpigt hahaha… saknar dock mina hjärtan redan nu, vill ha dom här hemma hos oss ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s