Allt och inget · Okategoriserade

Andra perfekta mammor

En vanlig operfekt mamma. 

Något av det tröttsammaste som finns på internet måste helt klart vara De Perfekta Mammorna. Man träffar på dom överallt, framförallt i kommentarerna till valfritt blogginlägg/instabild av storbloggarmammor. Jag läser nästan alltid kommentarerna, så jag är väldigt bekant med dom (själv får jag 99,9% snälla kommentarer dock, förmodligen för att min blogg inte är så pass stor än, så detta handlar inte om er, gullisar!) De har åsikter om precis allt, och de är grymma på att få en att känna sig underlägsen och mindervärdig. Jag känner det trots att det inte ens är riktat mot mig! De får mig ändå att känna mig som en sämre mamma. Som att man aldrig borde ha skaffat barn överhuvudtaget. Och det över helt normala saker som man aldrig skulle gissat gjorde någon upprörd. Åker du iväg på en resa själv och låter barnen vara på förskolan som vanligt? Sätter du rosetter på barnmatsburkarna när du istället skulle kunna umgås med barnen de där 3,5 sekunderna det tar? Råkar du skrika åt ditt barn mitt i natten när det inte vill sova och du är megatrött? Låter du barnen ha kvalitetstid med mormor och har fest? INTE OKEJ! Ingen mamma får tydligen ha brister/vilja ha egentid/göra något annat än umgås med barnen/vara mänskliga överhuvudtaget, för då är du en DÅLIG MAMMA. Jag funderar ofta över de som kommenterar sådär, vilka är de? Är de själva perfekta i sina egna ögon? Har de noll behov av egentid? Har de alls hört talas om ödmjukhet och den gyllene regeln? Så många frågor, så lite svar. 

Det vore ju ändå en sak om de där mammornas tyckande stannade i kommentarsfälten, men jag har tyvärr tagit med mig dom väldigt mycket i vardagen. De sitter som små kritiker på min axel varje gång jag typ tittar ner i telefonen istället för att leka engagerat med barnen (spelar ingen roll hur sällan jag gör det), varje gång jag serverar en klämmis eller fruktstång till mellis istället för en nyttig avokado, varje gång jag blir arg, varje gång jag längtar efter egentid… ofta, helt enkelt. I varje given situation kan jag säga precis vilken kritik De Perfekta Mammorna hade gett mig och vad jag borde gjort för att vara en duktig mamma istället. Känslan är att man aldrig är bra nog, så länge man inte bränner ut sig totalt för barnens skull och njuter varje enskild sekund med dom. 

Jag tycker det är SÅ SKÖNT att läsa om andra mammor som tar sig tid att bara vara sig själva vare sig det gäller att ha fest, resa bort, satsa på ett intresse/karriären, vad som! För även om jag inte själv är där än utan känner mig extremt bunden till barnen (delvis pga ångest och rädslor att något hemskt ska hända), så är det dit jag vill. Jag tror att det skulle göra gott på olika plan, både för mig, min ork, mitt kontrollbehov, relationen mellan kidsen och andra vuxna i deras liv osv. En dag ska jag också komma dit att jag vill åka iväg på en resa med Johan eller vänner UTAN barnen! Jag är inte där än, men jag jobbar på det och applåderar de som är det, som tar hand om alla olika delar av sig själv. Inte bara mammadelen. Power till er! 

Jag ska börja öva redan ikväll då jag ska på Tvillingpoddens 100-poddsevent på Scandic Anglais tillsammans med min vän Isabell! Jag har pumpat ur mjölk till Stella och övat mer och mer på att släppa över henne till Johan (hon är väldigt mammig och jag är väldigt ”Stellig”, det är inte så att jag inte litar på Johan haha, han är ju liksom världens bästa pappa!), även om det känns läskigt och lite jobbigt eftersom det är första gången. Nu ser jag i alla fall fram emot att få sminka och klä upp mig till tänderna och dra iväg och ha kul på egen hand! Tror det kommer bli fantastiskt 😀

5 reaktioner till “Andra perfekta mammor

  1. Hej vilket bra inlägg. Har en annan fråga till dig. Vår son är 2 år som emilia o vår dotter 1,5 mån. Vi har lite prpblem på nätterna då vår son alltid kommer in till oss på natten. Vår dotter sover emellan oss. Han störs sig väldigt mkt på henne när hon skriker o det är väldigt trångt i vår säng så ingen sover bra. Har ni haft samma problem med era barn? Tänkte om du hade ngt tips. Eller sover stella I sin egen säng. Mvh emma

    1. Tack! 😊 vi hade det sådär en period innan Stella kom, att Emlan ville sova hos oss varje natt, vi gjorde så att vi började följa med henne tillbaka till sin säng istället och ibland sova kvar med henne där för att hon skulle förstå att det är där hon ska vara. Det tog ett litet tag men sen fattade hon galoppen. Nu händer det då och då bara att hon ropar och vill komma och sova mellan oss och då får hon det. Men Stella skriker sällan på natten heller, så jag tror inte de stör sig så mycket på varandra… än 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s