Emilia <3 · Stella <3

Barnens utveckling


Min söta, fina, nyfikna, älskade lilla Stella ❤️ Idag blir hon 4 månader! Och oj så mycket som hänt sedan den där aprildagen då hon kom upp på mitt bröst och blev en självklar del av vår familj. Hon är väldigt stark i nacken och kan ligga så som ovan hur länge som helst. Hon har även vänt sig från rygg till mage några gånger och idag vände hon sig från mage till rygg! Hon skrattar mer och mer för varje dag – Emilia är en nyupptäckt favorit, både skrämmande och rolig, så mot henne brister hon ibland ut i ett skratt. Även när man kittlar henne och när hon gungar, som hon gjorde för första gången härom dagen, kommer det härliga bebisskratt, världens bästa ljud. Helst av allt vill hon stå upp nu, sitta går oftast bra det med, även om hon ännu inte sitter själv utan att ramla framåt som en liten ostkrok. Till skillnad från sin syster så kan hon ofta ligga i sitt babygym i typ hela 10-15 minuter och prata med leksakerna, storasyster däremot har alltid krävt att bli road av oss. 

Stella har faktiskt också börjat få lite sovrutiner sedan någon månad tillbaka, det är inget vi skapat utan vi har bara följt henne och sett att vid 18-19 varje kväll är hon väldigt trött och vill sova för natten. Att natta tar sin lilla tid, hon måste vifta och krångla först och blir rätt ofta förbannad så jag måste gå ut med henne i selen en stund, eller på något sätt bryta lite och sedan fortsätta nattningen. Nätterna är fortfarande bra, mellan 2-5 ggr per natt bökar hon sig till tutten och käkar men somnar snabbt om. Inget skrik och inga uppvak med babbel och omnattning än så länge! 


Minen man får när man frågar om man får ta kort… Haha. Den fina klänningen är ett släktarv som min faster kom med när hon fyllde 1. Har för mig att vår danska gammelfaster hade den som liten på 20-/30-talet. Otroligt fin är både klänning och tjej hur som helst! Min älskade Emilia ❤️

Denna lilla dam… Det blir svårare och svårare att beskriva henne ju äldre hon blir tycker jag. Nu är hon ju 2 år och 2 månader gammal och hon pratar huuuur mycket som helst, hela hela tiden. Än så länge är hon uppe i 4-ordsmeningar även om orden inte alltid kommer i rätt ordning än. Uttalet blir dock bättre och bättre hela tiden även om det fortfarande framförallt är vi föräldrar som förstår henne. Hennes nya är att fråga mycket, tex: ”mamma gör?” Betyder att hon frågar vad jag gör. ”E det där?” Frågar hon också mycket och jag är alltid noga med att verkligen förklara vad jag gör och vad saken hon undrar över är. Då svarar hon ofta ”jaha!” intresserat. Hon säger så mycket gulligt, hon svarar tex gärna åt en när hon frågar nåt ”mamma äta macka? Gärna?” Kan hon säga och titta finurligt på en. Och då ska man ju svara ”gärna” såklart haha. Hennes favoritlekar är att laga mat i sitt lilla kök medan man sitter på hennes säng och smakar på allt hon lagar, leka med dockor och att springa, hoppa och göra alla möjliga gymnastiska rörelser. Handla är nåt av det bästa hon vet (vet inte alls var det kommer ifrån hrrrrmmm), om man frågar vad hon vill göra kan man få svaret ”handla klänni” och hon kommer ihåg prick vem som handlat vad, tar hon en napp tex säger hon ”mamma handlat nappen” haha. Om något tar slut så är det enkelt löst: ”handla mer, mamma” 😄. Hon är också otroligt kärleksfull, säger ofta att hon älskar en, ”min mamma/pappa/Stella” osv och kramas och pussas. Och jo! Hon älskar att ”läsa böcker”, då bläddrar hon i en bok och låtsas läsa högt, det låter alltid så här: ”lo-li-e, lo-li-e, ”lo-li-e” haha! På nätterna sover hon oftast även om hon har börjat prata i sömnen rätt mycket. Antingen med ord eller bara gnäll och gråt så Johan går rätt ofta och lägger sig hos henne efter halva natten.

Förutom att hon är så här himla gullig och kärleksfull så är det även en riktigt bestämd och ja, tjurskallig tjej med skinn på näsan. När hon skäller på mig nu gör hon det med riktig pondus och ordentligt eftertryck ”NEJ MAMMA, AKTA DIG, INTE HJÄLPA MIG, PAPPA HJÄLPA!!” Kan det låta. Det är liksom bara att lyda. Ju äldre hon blir desto mer funderar vi över uppfostran och hur vi vill vara som föräldrar. Jag har läst rätt mycket böcker och fastnat för en del medan jag avfärdat andra, man måste ju hitta någon som känns bra för en själv. Anna Wahlgren och dylika går ju fetbort, men även Petra Krantz Lindgren som jag tycker inte har riktigt verklighetsförankrade råd tyvärr (läste hennes bok men gav bort den till Myrorna eftersom det inte alls var för mig). Däremot Louise Hallin och Jesper Juul tycker jag ofta har verklighetsanpassade och rimliga råd som jag tar till mig och gör något eget av. 

Så svårt att vara förälder till ett barn jämfört med bebis! Och svårare kommer det bli…

7 reaktioner till “Barnens utveckling

  1. Visst är det svårt! Jag har precis börjat läsa ”Barn som bråkar”, inte för att vår dotter är särskilt ovanligt bråkig men där finns en hel del bra tankar och exempel. Som att komma ihåg att små barn helt enkelt inte har någon impulskontroll och därför bara vägrar vissa saker (som att ta på sig ytterkläder) eller måste göra andra saker (typ hoppa i en vattenpöl fast de inte har stövlar).

    Den påminner också om att det är föräldrarnas ansvar att inte ställa för höga krav (vilket man lätt gör) då små barn helt enkelt inte förstår/kan hantera komplexa konsekvenser av vissa situationer.

    Har bara läst några kapitel men än så länge verkar den vettig.

    1. Den låter ju intressant! Jag vill liksom ha konkreta verklighetsanpassade råd för hur man kan deala med typ såna situationer. Ska kolla upp boken, tack för tipset! 😊

      1. Vet inte hur konkreta råd man får, är mest i exempelstadiet ännu men där är igenkänningen hög! 🙂

      2. Okej men exempel på konkreta situationer iallafall? Tycker tex att Petra Krantz Lindgren alltid skriver hur det BORDE gå till i en drömvärld där barnen är så himla följsamma och gör precis som man vill bara man förbereder dem och pratar lugnt… Det hjälper i alla fall oftast inte här hehe…

  2. Aha, har bara läst en del av henne, exempelvis hur hon inte säger att barnen är duktiga för ofta (vilket vi gör typ jämt och kanske borde sluta lite med men man blir ju så stolt över allt möjligt).

    Jodå, konkreta situationer och även en del tankeställare.

    1. Ja det hon skriver är säkert bra men det passar liksom inte mitt sätt att vara förälder… Även om det är bra att bli utmanad i sina invanda mönster också såklart. Men håller med om det där med duktig, har svårt att komma på vad jag ska säga annars hehe..

  3. Ja, hennes råd var att man ska bekräfta vad barnet har gjort typ ”nu stoppade du skräpet i papperskorgen, då hjälper du mamma”, vilket jag tycker känns så krystat. Vill ju bara berömma!

    Problemet (som hon menar) är att barnen till slut, efter för mycket beröm, förknippar det med kärlek och bekräftelse. Om de då misslyckas med något är det ett väldigt hårt slag eftersom de inte känner sig lika älskade.

    Skitsvårt som sagt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s