Familj & vänner

Antiklimax deluxe

Det var första dagen på Emilias sommarlov idag! Igår var alltså sista dagen på föris på två månader (vi har valt att låta henne få lov tidigare pga den här dumma förkylningen som aldrig går över, troligtvis fylls det bara på med virus från föris så att det blir omtag på omtag, nu måste det bli slut på detta! Tycker så synd om S när hon får sina hostattacker), det firades med att gå till frisören som toppade hennes hår och sedan fika på Dellan. Och idag var alltså första dagen hemma med båda barnen, så som det ska vara i 5 veckor innan Johan får semester. Hur nu det ska gå. 

Hur ska jag beskriva denna dag? Kaos? Uppvak 05.15, försök att få E att somna om i en timme innan jag gav upp och vi gjorde morgon. Båda sov i vagnen medan jag var på vårdcentralen och kollade upp ett födelsemärke (ofarligt) och handlade. Utöver det har det varit FULLT UPP. Stora bokstäver, utropstecken osv osv. Herregud, trotsar andras 2-åringar så här mycket? Är andras barn så här klätterapiga, klåfingriga (ska ta allt hon inte får), tjurskalliga, och envisa???? Jag vänder verkligen ut och in på mig själv för att underhålla barnen och ge båda vad de behöver i uppmärksamhet. Blir helt slut, men det är ju så det är. Längtar tills S blivit större eftersom vi då kan hitta på fler aktiviteter, typ gå på öppnis, lekland osv. Där de kan roa sig själva lite.. Men vi har ju bestämt oss för att vara restriktiva med vilka vi träffar nu för Stellas skull..

Hela denna dag har jag sett fram emot födelsedagsmiddagen på Mamas and tapas för min vän My. När Emilia åkt iväg med mormor där hon sover i natt kunde jag äntligen få duscha och göra mig i ordning. Smink! Hårfix! Händer inte ofta. Johan skjutsade in mig och Stella till stan och till en början gick det jättebra, S sov lugnt i babyskyddet medan vi beställde in mat och sangria. Men helt plötsligt vaknade hon och var ledsen och sen gick det bara utför. jag ammade, vaggade, gav napp, vaggade i babyskyddet och försökte kasta i mig maten däremellan. Inte jättemed på vad som sas vid bordet pga bebis. Så till slut gav jag upp och bad Johan komma och hämta oss igen. 1,5 timme blev det utanför hemmet… Antiklimax! Men men, det är ju inte länge hon är så här liten. Snart kan jag träffa vänner utan barn igen jag med 😊 nu ser jag fram emot sovmorgon imorgon iaf, eftersom E sover hos mormor och morfar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s