Gravid med Stella

Ultraljud. Igen. 

  

 Jag i ett nötskal. 

 En sån här sminkning skulle definitivt muntra upp mig! Grymt snyggt ju :))

Igår var vi som sagt på tillväxtultraljud nummer 2! Fjärde ultraljudet för denna graviditet. Det positiva var att hon ser ut att må fint, hjärtat slår på som det ska, det är bra med fostervatten och hon verkar välmående på alla sätt. Underbart att höra! Det mindre positiva är att hon faktiskt har lagt på sig mycket mer i vikt än vi trott, det blir nog en ganska stor bebis om beräkningarna stämmer, bra mycket större än sin storasyster när hon föddes och det redan 9 dagar före beräknat datum… Det gjorde mig till en början väldigt orolig, dels för min egen kropps skull men även för risken för komplikationer under förlossningen och att min barnmorska (som jag ringde direkt efteråt) sa att ”men om man märker att förlossningen inte går som det ska så kan man avbryta och göra ett kejsarsnitt istället”, och då tänker jag bara att varför ska man vänta tills det skiter sig istället för att förekomma och planera in ett kejsarsnitt på en gång?? Är så oerhört less på alla barnmorskors mantran ”vaginal förlossning/amning/vad som helst är aaalltid bäst”. Osv. Det må vara hänt, men det är MIN kropp och MITT barn det handlar om – trots det är riskerna för mig och min kropp, min oro med mera helt ointressanta känns det som. Jag har inget att säga till om. Enda chansen till kejsarsnitt är antingen om det skulle bli som jag beskrev ovan alternativt att jag gått in i vecka 42 och gjort ett nytt ultraljud med beräknad vikt över 4500 g, DÅ först kan vi diskutera planerat kejsarsnitt. Tråkigt att man själv som gravid har noll möjligheter att påverka det där. Jag lugnade dock ner mig under dagen i alla fall, det känns inte riktigt lika jobbigt längre i och med att jag hoppas och tror att förlossningen sätter igång inom de kommande dagarna. Börjar det dra ut på tiden kommer det däremot inte alls kännas kul… Ibland hade det suttit fint att ha egenskapen att kunna vara bestämd och ställa krav på folk, men jag är som vanligt supermedgörlig och snäll och vill inte vara besvärlig och accepterar bara det min barnmorska säger och är förbannad inombords istället. 

Jag undrar verkligen om det här att jag känner mig orolig och ledsen mest hela tiden för allt möjligt just nu har med graviditeten att göra, eller om det bara är min gamla vanliga ångest. Men i vanliga fall har jag inte alls lika nära till tårar som jag har nu, känner mig liksom så känslig och nere bara. Jag hade önskat att jag kunde vara glad och njuta av sista tiden som gravid istället! 

En reaktion till “Ultraljud. Igen. 

  1. Kram!

    Du ska se att allt kommer gå bra! Din kropp har gjort det här förut och vet vad den ska göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s