Emilia <3 · Gravid med Stella

Min och Emilias mysdag

  Ja, så här är mitt liv nu, fastlåst vid hemmet och bilen…

  Sysselsättning i väntan på barnmorskan 

  Fika på Delselius! De har jättegoda mjölkfria chokladbollar 🙂

Dagens besök hos barnmorskan kändes lite nedslående. Bebis har gått från ruckbar till rörlig igen, dvs hon är mindre fixerad än hon var senast… Hur händer det ens? Det innebär att om vattnet går måste jag omedelbart lägga mig ner i horisontalläge och ringa förlossningen och troligtvis åka ambulans in dit, risken är annars att navelsträngen åker ner och typ kommer i kläm eller så. Tack, tack för den extra oron, brukar ju komma därifrån och känna mig lugnare i vanliga fall. Ska också på ett extra tillväxtultraljud imorgon eftersom det förra tydligen gjordes redan i vecka 32 och SF-måttet stuckit iväg lite igen. Så imorgon får Johan vara ledig och skjutsa in mig till Ultraljudsbarnmorskorna på S:t Eriksgatan eftersom det känns lite olustigt att åka kollektivtrafik dit och hem OM vattnet skulle gå och jag då behöver lägga mig ner typ på bussen eller en parkbänk… Haha. 

Emilia var med hos barnmorskan eftersom hon och jag har haft en mamma- och Emiliamysdag för oss själva, det var inte första gången hon var med men det var första gången hon verkligen reagerade på vad som hände. När de stack mig i fingret för att kolla blodvärde och blodsocker så tyckte hon det var väldigt läskigt, hon sa ”nej, mamma, plåtte, plåtte!” Och ”Illa, illa!” (Illa säger hon när hon gjort illa sig/har ont och då ska man såklart ha plåtte/plåster), det tog en liten stund innan jag fattade att hon menade mig för förut har hon inte brytt sig, men så såg jag att blodet rann rätt rikligt ur fingret (sprutor och blodprov är helt odramatiskt för mig så jag tänkte inte ens på det) och att Emilia såg det och tyckte det var obehagligt. Så dåligt samvete jag fick då! Jag hade ingen aning om att hon ens skulle fatta vad som hände. När jag fick plåster blev hon nöjd dock, speciellt när hon bad om och fick ett plåster på fingret hon med ❤ när jag sedan skulle lägga mig på britsen för att bli klämd på magen och lyssna på bebis hjärtljud var hon återigen orolig för mig, hon stod vid fotändan och ropade ”mamma, mamma!” hela tiden och höll mig i foten. Alltså min lillgumma! Ville bara ta upp henne men det kunde jag ju inte, så jag fick upprepa hela tiden att mamma är här och allt är bra. Glad var hon när vi gick därifrån i alla fall 🙂 

Sen blev det fika på Delselius, second hand-shopping på bästa Pinocchio (fyndade två vita T-shirts från PoP och en rosa kofta från Tommy Hilfiger för sammanlagt en hundring till Emlan!), matning av ankor och sen somnade hon i bilen av ren utmattning (hon hade också vaknat 05.20 i morse…), så för typ andra gången i hennes liv fortsatte hon sova när jag parkerat bilen så jag kunde lyfta ur henne sovandes och lägga henne i sin säng utan att hon vaknade! Efter 20 min kom hon dock ut till mig i soffan och somnade om på min arm. Så även jag fick mig en tupplur vilket är helt nödvändigt these days. Så otroligt mysigt! En fantastiskt mysig dag har vi haft ihop jag och min stortjej även fast vi inte gjort något superspeciellt, men hon har varit på gott humör och jag har kunnat bara njuta av dagen ihop med henne. Vilket känns skönt i mammahjärtat i och med att bebis snart kommer och upptar mycket uppmärksamhet. Vill inte att min stora tjej ska känna sig bortglömd ❤

7 reaktioner till “Min och Emilias mysdag

  1. Intressant det där med rörlighet och navelsträng. Jag var SÅ orolig för det sist (då jag hade råkat lusläsa om just detta någonstans) och min bm sa att det inte alls var någon panik att ligga ner osv. Dottern hade inte fixerat sig alls i vecka 38 när jag frågade om detta för övrigt.

    Knäppt att det är så olika bud.

    1. Ja jag såg detsamma nu när jag googlade lite, att det inte alls var någon fara? Märkligt, men jag får väl gå på vad min barnmorska sa för säkerhets skull ändå…

  2. Nelson var inte heller fixerad (fortfarande rörlig när vi kom in för igångsättning femton dagar över tiden… ) men jag frågade också om det där med vattenavgång eftersom det var så förlossningen startade med Billie-Lo. Min barnmorska sa att det inte var någon fara. Sista besöket var hon sjuk så då fick jag en annan äldre barnmorska. Frågade igen och hon sa att man skulle ringa direkt och ligga ner. Kanske är något äldre barnmorskor lärt sig? Tror i alla fall inte att det är någon fara 😊 Snart dags ju, lycka till!

    1. Okej det låter ju bra iaf, det är så jobbigt att vara orolig! Lär väl ändå göra det för säkerhets skull men ska försöka sluta oroa mig i alla fall…

      1. Säkert ingen fara. Men om du nu är minsta osäker och lägger dig ner och ringer förlossningen så är det väl inte annat än att den du pratar med kanske säger ”Men du, ställ dig upp igen. Det blir bra ändå”.

      2. Jo exakt, bäst att lämna det till dom! Tydligen är det oavsett bara en mikroskopisk risk att navelsträngen ramlar ner så har släppt den oron rätt mycket 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s