Gravid med Stella

Vecka 37!

  Märkligt ändå att man kan vara gravid i 8:e och 10:e månaden samtidigt??

Gosh josh, tänk att månaden vi väntat på såhåhåhååå länge äntligen är här! Jag vet ju att det lika gärna kan bli ett majbarn men nu ska vi inte tänka så negativt haha, jag hoppas på ett aprilbarn! Om endast 1 vecka (!!!) är hon färdigbakt så då är hon SÅ välkommen ut prick när som!

Så sjukt ändå att tiden runnit på så här fort, vi plussade ju på stickan i AUGUSTI, och då kändes april lika långt bort som en tripp till månen ungefär. Speciellt under de där mörka höstmånaderna då jag mådde så dåligt, hade noll ork och mådde så illa dygnet runt, kräktes och inte klarade av några lukter alls (har nyligen börjat kunna gå in på en mataffär utan att få kväljningar) och bara försökte överleva dagarna tillsammans med min lilla vilda unge som då ännu inte börjat förskolan. Och nu är den där bristen på energi och kraft väldigt närvarande igen, om jag är väldigt aktiv en dag (typ som igår, körde till Nacka forum, shoppade i tre butiker, åkte hem, småfixade lite hemma och hämtade Emilia på förskolan – ja, det är VÄLDIGT aktivt för mig just nu…) så blir jag så jävla jävla slut. Det känns då i benen och fötterna som att jag gått en hiketur på 2 mil ungefär, får sån träningsvärk att jag knappt kan gå och det bara pulserar i benen. Och foglossningen ska vi inte ens snacka om, varje steg känns i bäckenet. Måste även ta en tupplur varje dag eftersom jsg blir så trött. Sedan någon vecka tillbaka är även nätterna jäkligt sega, inte för att jag behöver gå upp och kissa eller något (ett plus åtminstone!) men för att det är ett sånt PROJEKT att vända sig om i sängen. Måste liksom ta sats och verkligen svinga över mage och ben på andra sidan. Det hjälper inte heller att vi ofta har en liten tjej i sängen som gärna ligger så ingosad hos mig att jag praktiskt taget ligger henne haha. 

Har dessutom de knäppaste sammandragningarna dagarna och nätterna igenom!? Jag minns inte alls att det kändes så här förra gången, men helt plötsligt då och då blir magen alldeles hård, speciellt högt upp mot revbenen, och så känns det som att någon klämmer ihop mina lungor och luftrör så att det blir obehagligt och segt att andas. Som kramp i luftrören som sen går över på någon minut. Är inte det lite konstigt? ”Alla” säger ju till mig att nuuuu har minsann min mage sjunkit ner, det kan de se såååå tydligt. Så varför känner jag då fortfarande ett sånt tryck upp mot lungorna? Knäppt. 

Vilket gnällmaraton det här kändes som, men jag har faktiskt inte så jättemycket glatt att komma med just nu eftersom jag är så less på att vara gravid och spänd/orolig inför förlossningen. Dock flyter det ju på fint i övrigt och lillan i magen verkar må bra. Och det är ju förstås det absolut viktigaste! Jag är så glad för varje dag som hon är superaktiv i magen och välter runt sig så det känns som att mina inre organ håller på att slita sig rakt ut genom magen. Allt som visar mig att hon mår bra = tippetoppen för mig. Jag är också så så så glad att vi hinner föda på BB Sophia innan de stänger! Det är en av de saker som jag kan trösta mig med när jag känner mig rädd – att jag ska få föda på bästa stället. Jag vet faktiskt inte om jag hade vågat föda någon annanstans. Är så ledsen över att de ska stänga ner så att andra inte får uppleva den fantastiska vården där. I övrigt försöker jag att inte tänka så mycket på själva förlossningen och smärtan, för då låser jag mig och blir rädd. Inför förra förlossningen tittade jag nyfiket på massor av förlossningsvideor och -program, men jag vågar inte det nu riktigt, de gånger jag tittat på något så kan jag inte sluta tycka så jävla synd om de födande kvinnorna, tänka på hur ont de har och hur jävligt de måste ha det just då (vilket jag projicerar på dem, jag vet, har ju ingen aning om hur det känns för dom). Det är lustigt, för innan förra förlossningen så var jag så himla intresserad av graviditeter, förlossningar och allt som hade med det att göra. Har längtat efter att bli mamma typ sedan jag var 12 och alltid älskat att få hålla små bebisar, leka med småbarn osv. Hade till och med drömmar om att bli barnmorska eller neonatalsköterska (som min farmor var). Men så efter min egen förlossning försvann allt det där (eller ja, jag har fortfarande en väldigt förkärlek för små bebisar, finns ju inget gosigare!) och det blev bara en källa till ångest och tankar på risker och smärta. Och även en av anledningarna till att jag kommit fram till att jag inte ska jobba med människor i utsatta situationer på nära håll, trots att jag är utbildad socionom och det typ är det vår inriktning går ut på. Jag ska inte vara så känslomässigt engagerad, för jag blir FÖR involverad och kan inte släppa det istället, går in i saker som om det var mig det gällde. Jag behöver jobba med odramatiska saker och sen kunna komma hem och stänga av alla tankar på jobb. Hoppas i alla fall att den här förlossningen blir som en revansch för förra, att den går snabbt och smidigt och inte är alltför smärtsamt. Så jag kan få ändra min bild av förlossningar! 

6 reaktioner till “Vecka 37!

  1. Oj, ja det är kämpigt mot slutet. Är själv gravid igen i vecka 16 (så glad över detta!) nu och bf känns långt bort men rätt vad det är så är vi väl där. 🙂

    Vad har du för gravid-app?

    1. Åh så roligt!! Hur mår du?? Ja den hör graviditeten har flutit på så sjukt mycket snabbare än förra, så det är ju positivt haha. Jag använder den vanliga ”gravidkalender och babyapp” heter den tydligen i AppStore. Använde den förra gången också men de har gjort om utseendet nu 🙂

  2. Mår helt ok nu efter tre månader av illamående (förutom den stora ORON över allt som kan gå fel – mycket värre än med första barnet). Men känner fortfarande avsmak inför den mesta maten. 🙂

    Ska kolla in appen! Tack!

  3. Ååh, nu är det inte så långt kvar! Och gnäll hur mycket du vill, det är ens rätt som gravid!! 🙂 Vår bebis var också beräknad att bli en aprilbebis (4/4), men kom redan i tisdags 🙂
    Hoppas er också kommer lite lagom mycket tidigare! Kram

    1. Men!!! Stort grattis till er, så fantastiskt roligt!! Blir såååå avis, alltså bebisgoset 😍😍😍 ja lite tidigare vore ju grymt om hon kom verkligen, väntan är ju ändå så lång haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s