Emilia <3

Elak mamma

  Oftast tycker jag Emilia är mest lik mig, men ibland ser man verkligen likheten mellan henne och sin pappa. Som på den här bilden som jag tog på Aruba för 1 år sedan (får alltså upp Arubabilder i Timehop varje dag nu… Suck vad det får en att längta tillbaka!), likadan ansiktsform, munnar, näsor och ögon! Mina fina!

Idag kände jag mig som en så himla elak mamma, det är inte ofta jag känner mig så. Men idag skulle jag lämna Emlan på förskolan för första gången sedan i onsdags, hon såg verkligen fram emot det såg jag, hon var SÅ glad och babblade på i bilen om förskolan, sina pedagoger och kompisar och vad hon skulle göra (”ute!!”). På väg från bilen in till föris så liksom skrattade hon av lycka och hoppsade fram. Vi lämnar nästan alltid barnen utomhus, men just idag var det inomhuslämning, så vi gick in, satte oss i kapprummet och hann precis ta av alla ytterkläder när jag hör att en mamma som sitter med sitt lite äldre barn precis bredvid oss skriker på en av pedagogerna att hjälpa henne. Då sitter barnet och kräks och kräks, jag tänkte först att barnet kanske hade satt i halsen och därför kräktes, men det var liksom alldeles för mycket kräks alldeles för länge för det. Jag blev kall i hela kroppen och kände mig direkt illamående själv bara av vetskapen om att det fanns magsjuka i närheten. Till slut hade de lyckats torka bort kräket och de hade skyndat sig att gå hem igen. Varpå pedagogen ropar på Emilia att komma in till gruppen. Men jag kunde bara inte, jag kunde inte lämna henne där när jag inte vet om/hur många andra barn som är/kommer bli magsjuka. Det har inte gått magsjuka på förskolan på hela vintern så jag var helt paff! Dels är ju magsjuka så fruktansvärt helt av sig själv, Emlan har inte haft det i sitt liv än och jag ser gärna att hon undviker det så länge som det bara går. Och framförallt så har vi en liten bebis som ju faktiskt skulle kunna komma väldigt snart och som jag DEFINITIVT inte vill ska få magsjuka det första hon får. Så jag sa vänligt men bestämt till pedagogen att vi nog ändå fick åka hem igen och återkomma om några dagar. Vilket medförde en oerhört besviken liten Emilia som inget hellre ville än att gå in till sina kompisar och inte alls var okej med att åka hem igen på en gång… 😥 jag fick locka med att vi ska baka en kaka till slut för att få med mig henne. Men hela vägen hem var hon ledsen och saknade sina kompisar. Som sagt, dum morsa. Pedagogerna tänkte säkert att jag var helt paranoid men ja, då får det vara så. Magsjuka vill vi inte ha hem, inte nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s