Allt och inget · Gravid med Stella

Gravid och megaless

Som kontrast till förra inläggets tacksamhet över att få vara gravid kommer här ett inlägg om den totalt motsatta känslan…

Gah, jag är på så fruktansvärt dåligt humör idag känner jag. Framförallt för att jag är så less på att vara gravid att jag snart får psykbryt… I slutet av graviditeten känns det alltid som att jag glömt bort hur det är att inte vara gravid, har bara ett avlägset minne av att känna mig smidig och kunna sitta på golvet och sen ställa mig upp utan att flåsa röven av mig. Jag känner mig som en jävla valross, både i storlek och smidighet. Jag blir andfådd för allt (tex att prata i telefon…….), musklerna krampar lite här och var, mest i ryggen och benen, det är sjukt tungt att ställa sig upp från sittande på golvet så jag måste utstöta ljud likt en brunstig tjur medan jag tar mig upp. För att inte tala om själva magen, den är så jävla stor och i vägen. Att ligga på rygg i sängen är uteslutet, då håller jag på att kvävas av magens/bebisens tyngd. Att vända sig är också ett jäkla projekt, liksom att bära runt på en fasig 1,5-åring, vara trött jämt och ständigt och egentligen vilja bosätta sig i soffan, halta och vagga omkring på grund av galopperande ischiassmärtor…. med MERA. Listan kan göras ännu längre. 

Har fått flera kommentarer på senaste tiden från personer som verkligen är BEKYMRADE över min mages storlek, de kräver att få veta om det är tvillingar och när jag säger att det inte är det så ojar de sig över hur stor jag ska hinna bli med tanke på att det är ca två månader kvar innan förlossningen. Och att det i så fall måste födas typ en elefantunge med tanke på min storlek. De ser väldigt skeptiska ut när jag berättar att Emilia vägde ca 3,4 kilo och att jag var lika stor då. Jag har aldrig stört mig på såna kommentarer tidigare, men det är för att de då har sagts med glimten i ögat – ”är du säker på att det inte är två där inne hehe blink blink”, inte med ett allvarligt bekymrat uttryck som bara säger mig hur onormalt jävla stor jag är och att jag borde oroa mig över det. De vill också gärna berätta om dem själva, deras döttrar eller vänner som minsann är sååå smala och att det knappt syns på dem att de är gravida och att de fått minismå barn på runt 2 kilo. Jag vet inte vad det ska säga mig. Jaha, så var det för dom. Okej. Bra att veta….? Om jag någonsin skulle bli gravid igen (mot all förmodan) så lovar jag att försöka att inte få lika stor mage då….?

Ser hur som helst fram emot april, minst sagt. Är så redo för den här ungen nu och att sedan få komma tillbaka till MIN kropp och kunna röra mig obehindrat igen! Och att slippa alla dessa kommentarer från omgivningen..

  Foto: Lisa-Marie Chandler. Emilia och kaggen i gravidvecka 28 (32 nu!). Javisst är magen stor, men inte onormal och jag älskar den pga den lille personen som ligger där inne och göttar till sig!

4 reaktioner till “Gravid och megaless

  1. Å, jag blir så ledsen när jag läser detta! Du är gravid, och du är jättefin och du bakar ett barn… Jag önskar att du kunde be dessa människor sluta lägga sig i och skaka av dig det, men dessvärre vet jag precis hur det är och det är riktigt jobbigt! Jag har det precis likadant. Det tråkiga är att jag tycker inte att jag äter så sjukt onyttigt. Visst, jag unnar mig lite mer än vanligt och äter vad jag är sugen på men det är inga sjuka mängder. Jag vet många av mina vänner som lever som jag eller värre men ändå inte går upp speciellt. Så för mig verkar det helt enkelt vara så att kroppen suger åt sig när jag är gravid… Det känns så ledsamt bara att det inte kan få vara olika för alla, utan att man ska behöva ha ångest för hur man ser ut när man är gravid… Nu kände jag att jag började klaga istället, men det var menat som pepp. Du är inte ensam och du är jättevacker! Kram

    1. Ja jag fattar verkligen inte varför man känner att man måste kommentera andras kroppar faktiskt, man verkar bli allmän egendom som gravid? Det är ju inte så kul att behöva gå omkring och känna sig som en gigant och att folk typ tappar hakorna för det? Näe, alla kan hålla sina kommentarer för sig själva tycker jag! Som du säger är det ju så himla individuellt för alla hur man ser ut. Tack för peppen och kram tillbaka! ❤

  2. Folk alltså! Det är inte klokt hur vissa ska lägga sig i och kommentera. Jag var jättestor med mitt barn. Fick gå på extra ultraljud då jag hade jättehögt sf-mått och fick höra orden ”5-kilosbebis” av barnmorskan. Dottern vägde visserligen kring 4 kg men inget onormalt med det direkt. SF-måttet berodde på att jag är kort och magen måste ju ta vägen nånstans och då blir det ut. 🙂

    Fick även höra ”men snart är det väl dags?” i januari. Dottern föddes i maj…

    Försök att inte bry dig. Det är deras egna konstiga föreställningar om hur det ”ska” vara och har inget med verkligheten att göra. Kram

    1. Ja den där ”snart är det dags va” har jag hört sen i december typ, så jag vet vad du menar. även det känns ju som en variant på samma grej, en dom om att man är så himla stor… Som ju har med deras egna föreställningar att göra, som du säger. Vad är det för fel på en öppen fråga som ”NÄR är det dags?” ?? Tack för pepp! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s