Emilia <3 · Familj & vänner

Förskolan ringde…

Jaha, då har vi plockat ner spjälsängen i källaren (för ett tag i alla fall, måste ju ta upp den igen när lillsyrran ploppar ut!), så himla konstigt. Den har ju stått i vårt rum ända sedan vi köpte den när Em var några veckor gammal, och framförallt har  hon ju sovit i den sedan hon blev så stor att hon började rulla omkring i vår säng och vi ville undvika ett dyk på huvudet från vår höga kontinentalsäng… Nu är det väldigt tomt i vårt sovrum. E blev lite ledsen när Johan bar ner spjälsängen i källaren, hon tycker ju det är hennes säng fortfarande, även fast hon numera sover i sin storebarnsäng. Vilket går bra för övrigt, hon har prick samma sovmönster som hon hade även i spjälisen dock. Dvs att hon sover i sin säng halva natten innan hon vaknar och ropar på oss, lite ledsen eftersom det kanske är lite läskigt att inte vi är där, och då flyttar vi antingen över henne i vår säng eller lägger oss med henne i sin säng. Längre än så har vår ork inte sträckt sig än haha, behovet av att bara få soooova är stort på natten! Men tänker också att det nog räcker så här så länge, tills hon är van vid att sova i sitt rum. Imorgon ska vi för övrigt fortsätta att fixa lite i lägenheten, hänga upp tavlor och så. Då tänkte jag försöka fota lite för att visa hur det ser ut här hemma!

Igår ringde de från förskolan för första gången sedan inskolningen. Jag har målat upp någon sorts hemsk panikbild av det – ”så länge de inte ringer så har det inte hänt något”, för jag har ju katastroftankar om allt som kan hända. Ska inte dra upp något för att inte stressa upp någon annan orolig själ, men hemska saker helt enkelt. Så varje dag känns det typ som att jag kan pusta ut när vi alla kommit hem. Detta TROTS att jag tycker förskolan och personalen där är toppen och jag tror att de vet precis hur de ska ha koll på barnen. Men i alla fall. När jag då satt på jobbet och det ringer på min telefon och det står förskolans namn… Det var knappt jag vågade svara! Men det gjorde jag ju såklart och upptäckte att det inte var något farligt alls – Em hade varit väldigt ledsen hela förmiddagen, inte velat äta eller sova så pedagogen tyckte vi skulle hämta hem henne istället, de trodde att hon kanske var hängig. Johan var ändå hemma eftersom han är förkyld så han kunde direkt hämta upp henne på föris och konstatera att hon inte var ett dugg hängig skönt nog. Troligtvis hade hon bara en dålig dag, för eftermiddagen och kvällen var det fullt ös precis som vanligt. Jag var i alla fall SÅ lättad, måste försöka avdramatisera det där och inte direkt tänka hemska tankar utan utgå från att hon troligtvis är lite febrig eller nåt om de ringer. Det är ju bara jobbigt för mig annars…

  

  Idag hade vi finbesök hemma hos oss! Vännerna My och Elise kom hit och hängde med oss, de fick se lägenheten för första gången och så lunchade vi på Delselius och matade ankor. Prick lagom för ett par 1,5-åringar. När de skulle åka blev Emilia så förtvivlad, hon älskar verkligen Elise ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s