Gravid med Stella · Mina tankar

Riskgraviditet

Just nu är jag lite less och sur på mig själv. Lite besviken liksom. Jag har ju hela tiden tänkt att jag ska föda på BB Sophia igen, är ju verkligen ett fan av det stället. Men surfade runt på deras hemsida härom dagen och upptäckte att de inte tar emot riskgraviditeter (tydligen är det bara Karolinska eller Huddinge som gäller då), vilket exempelvis är kvinnor med BMI över 40. Det här kravet fanns inte förra gången jag födde där, för då hade jag 42 i BMI. Och jag visste att det inte var bra att väga så mycket, men jag visste inte att det klassades som en riskgraviditet! Så det upptäckte jag nu, och kunde inte låta bli att googla i ämnet. Det är ju inte rolig läsning, väldigt mycket större risk för olika hemska saker. Bara en sån sak som 114% högre risk än en med normalt BMI för stor blödning vid förlossning?? Den siffran går liksom inte att bortse ifrån. Och nu är det så att jag börjar närma mig 40 i BMI igen. Fast jag var så bestämd hela året som jag gick ner i vikt om att jag inte skulle göra samma fel den här gången (vara väldigt överviktig som utgångspunkt och sedan gå upp 20 kilo under graviditeten utöver det). Likväl blev det ändå så att när vi väl bestämt oss för att vi skulle försöka skaffa ett barn till, så släppte jag allt. Alla tankar på balans i kost och träning och vikt. Tydligen var den stora motivationen för mig att hålla vikten, fast jag inte trodde det, att vara ”smal och snygg”. Det verkar ju onekligen så, för borde jag inte tyckt att det var viktigare att hålla vikten nere för att inte utsätta mig och min nästa bebis för risker??? Men nej, så fort jag fick tanken att ”nu kommer jag bli stor och tjock oavsett vad jag gör” så var det kört. Under de där tre månaderna det tog från att vi började försöka tills jag plussade på stickan så hann jag gå upp en HEL DEL. Och sedan graviditeten startade har jag gått upp ytterligare 10 kilo. Med lite mindre än halva graviditeten kvar (vecka 25 idag!). 

Därför blir jag besviken på mig själv. Jag känner till viss del att allt gick ju superbra (rent tekniskt, inga komplikationer alls) förra förlossningen, vilket troligtvis innebär att det kommer gå bra även denna gång. Men ändå, skulle något inträffa pga det här så skulle jag ju aldrig förlåta min dumhet. Nu förstår jag bättre varför min barnmorska erbjöd mig att gå med i en grupp för överviktiga gravida för att försöka hålla nere vikten, jag förstod det inte då. För jag tänkte som så många andra säger till mig att ”jag är ju ändå gravid och då ska man inte behöva tänka på vikt och sånt, usch vad de ska vikthetsa med oss gravida”. Och det håller jag absolut med om för i grunden normalviktiga, men med tanke på min situation hade jag velat ha mycket mer raka besked om risker som följer med att vara gravid och kraftigt överviktig. Nu har jag i alla fall tagit tag i mig själv och försöker att äta så nyttigt jag kan, har till exempel gått tillbaka till yoghurt med müsli och skivad banan som frukost (som jag jämt åt under viktminskningen) från att ha käkat mannagrynsgröt med mängder av socker på tidigare. Försöker tänka på att röra mig mer i vardagen också, även om det är svårt att gå längre sträckor och jag får allt mer ont i kroppen. Jag ska begränsa viktuppgången så mycket jag kan! Måste även lufta min oro om det här på måndag när jag ska till MVC igen. Just nu vet jag inte ens om jag vågar genomgå en vanlig förlossning, det verkar väldigt vanligt att kraftigt överviktiga får kejsarsnitt. Jag blir mer och mer inställd på det känner jag… Litar inte på min kropp nu helt enkelt. 
  Min fina gravidmage för några veckor sedan 🙂

8 reaktioner till “Riskgraviditet

  1. Förstår hur du känner. Hade ingen aning heller att det räknas som en riskgraviditet då:( är gravid i v 6. Men har oxå några extra kilon innan jag blev gravid så va inte kul att läsa det här. Vi får äta så nyttigt det går. O ta tag i vikten sen när bebbarna kommit ut:) Mvh Emma

    1. Nej det är verkligen inte roligt att läsa om det, helst skulle man ju vilja att det inte spelade någon roll vad man väger liksom. Men jag tror inte heller på att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt är bra, kan man göra någonting för att minimera viktuppgången och därmed minska risken för komplikationer för sig själv och bebisen så är det ju bra liksom. Kram på dig 🙂

  2. Tack för detta inlägg! Jag känner igen mig sååå mycket! Gick ner 20 kilo efter min förra graviditet och mådde jättebra, sedan när vi började prata syskon släppte jag tydligen på allt direkt ??!!! Trots att jag lovat mig själv att inte göra det, så nu sitter jag här i vecka 7 med en högre startvikt än förra gången pga. mitt slarv/sjuka beteende. Jag ska försöka göra allt för att skärpa mig denna gång, tack för ett inlägg som verkligen fick mig att reagera. Hoppas bara att jag kommer ihåg det mer än en vecka denna gången 😉

    1. Först och främst: grattis till graviditeten!! Och du är i ungefär samma situation som för mig då! Skönt på något sätt att inte vara ensam om det 🙂 men vad är det för märklig tankevurpa man gör när man släpper alla spärrar inför att man ska försöka bli gravid igen??? Så dumt verkligen. Det är inte lätt att tänka nyttigt som gravid alltså, inte för mig i alla fall. Mitt inre vill säga åt mig att verkligen götta mig i all mat eftersom jag ändå redan är tjock nu… Haha inte så bra!

      1. Tack 🙂 Jag vet, samma här. Har på något dött inställningen att man ska ”passa på”. Och det tycker jag faktiskt att man ska få lov att göra till viss del, men kanske inte som mig som tar extra stora portioner OCH fikar OCH äter godis OCH helt tappar motionen samtidigt :/ Jag har dock många kompisar som också gör det, men jag har väl sämre ämnesomsättning som går upp om jag tittar på en pizza… Så jag tänker så nyttigt det går, men lite fika ibland. Det borde väl gå 😉 Det är ju dessutom rätt jobbigt att bli av med det sen annars, och det var inget som ”rann av” mig vid amningen direkt…

      2. Nej det är orättvist det där, hade ju helt klart varit att föredra om man inte var genetiskt betingad (typ?) att gå upp i vikt av minsta lilla… Även om megaportioner plus godis ju inte hjälper heller haha. Kan bli helt förvånad över hur mycket jag får ner nu, jag har inget stopp!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s