Idag jobbar jag från vårt Värmdökontor, det är skönt på det sättet att det är väldigt nära hemifrån så jag får mer tid över till min lilla Emla på morgonen. Idag tog vi oss tid att ligga i sängen och mysa/leka/sjunga hela lilla familjen. Det är de absolut bästa stunderna! Jag råkade sjunga en låt som Emilia blev helt fast i – ”tingelingetinge båten går ut i vida världen, den som femtio öre har får följa med på fäääärden, se ankan, se ankan, nu löser hon biljett och så kliver hon pååå och båten kan gååå”. Nåt sånt, vi lärde oss den på miniplask nu under hösten. Och ja, jag sjöng den en gång men sen FICK jag inte sluta. Jag skulle sjunga den om och om igen och när låten var slut och det dröjde för länge innan jag började om så satte hon sitt ansikte nära mitt, stirrade mig i ögonen och ropade ”BAPPA!” Dvs anka. I klartext: MEN HALLÅ SJUNG DÅ! När jag började sjunga igen kröp hon till rätta och myste ner sig igen. Om och om igen höll vi på så, jag höll på att skratta ihjäl mig för att hon var så gullig och rolig! Till slut fick Johan hjälpa till att sjunga också. Så vi kanske sjöng den, jag skojar inte, 30-40 gånger? Vad gör man inte liksom :))
Underbart! Jag sjunger också mycket för dottern och vi har som kvällsrutin att sjunga lugna sånger. Hon brukar dock låta mmm och peka på min mun när jag ska byta låt, precis samma ljud som hon gör när hon vill se något annat på paddan. Hehe. Kanske lite bortskämd men vad gör man inte? 🙂
Haha så du är också en personlig jukebox 😄 det är som att dom vill styra en som de styr typ paddor osv? 😄
Ja, och det funkar ju 🙂
Haha såklart. Är man lindad runt deras lillfinger så är man 😄