Emilia <3 · Gravid med Stella

Kärlek och oro

  Finns det en låda att sitta i, då ska man sitta i den. Är Ems princip. Vare sig det är en leksakslastbil eller en docksäng eller en hylla i en byrå haha. 

Det känns som att jag verkligen borde ta vara på tiden när det bara är jag och Emlan nu, nästa måndag börjar jag ju jobba igen! Och min mammaledighet med min fantastiska förstfödda är slut. Det är så bitterljuvt, för jag har ju faktiskt hunnit börja längta efter att komma ut och använda hjärnan till annat än att byta blöjor och leka med dockor nu. Samtidigt som jag inte kan sluta tänka på HUR FORT TIDEN GÅR. Att det faktiskt var närmare 16 månader sedan Emilia låg nyfödd i mina armar och jag hade hela ledigheten framför mig. Jag förstår det verkligen inte! Och om bara cirka ett halvår är det dags för min sista mammaledighet någonsin. För vi är helt överens jag och Johan om att två barn räcker gott för oss, jag kan inte se hur jag skulle ha tid att verkligen se och ta hand om fler. Så det blir denna lilla bebis som ligger och bakas i ugnen nu som blir vår minsting. Ah. Åh. Ja, nostalgifloden bara sköljer över mig nu när jag tänker på Emlans första tid. Och hur läskigt det känns att väl hon börjar på dagis/förskola, så kommer vi aldrig mer ha 100% koll på henne. Vilket skrämmer mig något enormt, speciellt nu när sådant som skolmorden skett osv. Min lilla flicka, mina barn. Jag vill bara att de ska vara trygga, må bra, vara friska och lyckliga. Och att inget ont ska hända dom. Kan inte någon bara lova mig det?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s