Emilia <3

En 1-åring som slåss

Hoppas verkligen kortisonsprayen jag fick utskriven av läkaren hjälper till på fredag, jag måste vara frisk då! Då ska nämligen jag och Johan lyxa med egentid – vi ska åka till Uppsala och se Ägd äntligen (en miljon år efter alla andra…), gå på restaurang och sova på hotell! Just the two of us! Det var brutalt länge sedan vi hade kvalitetstid själva ihop, speciellt nattetid, så det ska bli riktigt skönt. Även om förkylningen inte är helt borta då får jag ju bara bita ihop känner jag. Vi SKA dit! 

Har precis kommit hem från ett besök hos min psykolog nu och det känns som att det var lite tur att jag faktiskt kom hem hel och allt. Mina linser gick sönder för ett par dagar sedan (sätter man in dem då så skaver det brutalt i ögat, ej att rekommendera) och typ samma dag bröt Emilia sönder mina glasögon. Så det var bara att bita ihop och sätta i de där trasiga linserna ändå för att kunna köra mig till psykologen och tillbaka. Väl där börjar ena linsen skava så jävligt att jag blir tokig och plupp är den ute. En halv lins, resten vette fan vart den tog vägen. Det var bara att slänga den och ta mig hem med bara en lins i ena ögat, för jag lovar, jag är totalblind utan dem och skulle inte våga köra bil då! Redigt irriterande. Men hem kom jag iallafall, halvkisandes och blundandes än på det ena, än på det andra ögat. Det gjorde inte dagen bättre direkt om jag säger så 😉

Tur att lilla E har vägt upp genom att vara tokgullig mot sin moder hela dagen, hon blir så glad när hon får syn på mig där jag ligger i sängen eller soffan, och så springer hon fram och ger mig en puss! En riktig puss alltså, med ett riktigt smack och allt, inte bara den där gapande slemmunnen till puss haha. Så otroligt mysigt! Dock använder hon de där pussarna för att få sin vilja igenom ibland har jag märkt, hon kan peka att det är nåt hon vill ha, säger jag då ”näe Emilia, den får du inte ha” så gullar hon sig och pussar mig och pekar igen att hon vill ha vad det nu är. Får hon det inte då, då slår hon mig. Hon vevar hela armen och så får man ett slag med öppen hand i ansiktet eller på armen eller nåt. Mycket så nu här hemma, jag fattar inte hur hon har kommit på det? Antar att hon kommit på ett nytt sätt att få ut frustration över att inte få sin vilja igenom. Men det är alltså mycket gränssättning för oss nu, jag vill att hon redan nu får veta att det inte är okej att slåss. Det ska aldrig vara okej! Jag tar tag i hennes arm (inte hårt alltså, bara för att hindra henne att slå igen) och så tittar jag henne i ögonen och säger allvarligt ”nej Emilia, inte slåss! Det är ajaj!” Och så upprepar jag om hon fortsätter, och till slut lyfter jag upp henne och sätter ner henne någon annanstans om hon inte slutar, mest för att komma bort från saken hon vill ha. Vet inte vad mer jag kan göra riktigt. Jag vet att hon inte fattar grejen nu, men till slut kommer hon förstå. Viktigt att vara konsekvent där. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s