Emilia <3

Att bli arg

  Två matglada barn på lunchen

Igår hade vi en så himla dålig dag, jag och Emilia. En riktigt lång dag med många ordentliga vredesutbrott  båda två alltså, för när det enda man hör en hel dag är en unge som kastar sig ner på golvet och illvrålar när jag inte lyder hennes minsta vink, då är det inte lätt att hålla god min. Och det är nog inte meningen att man ska det heller, har jag kommit fram till. Tidigare har jag fått så oerhört dåligt samvete så fort jag inte varit superpedagogisk och haft oändligt med tålamod när hon håller på. Men nu fattar jag att det handlar om vilket humör hon är på – visst, är hon superledsen eller trött på riktigt, då tröstar jag och håller om såklart. Men när hon skriker för att hon är uttråkad eller för att hon inte får sin vilja igenom, då tror jag hon behöver få gränser satta för sig. Det är hög tid nu vid 15 månaders ålder! Jag pratade mycket med min vän Johanna om det idag, det var väldigt skönt att höra att hon höll med mig i det. Jag har varit så rädd för att uppfattas som en arg och känslokall mamma, men herregud det är jag ju verkligen inte! Snarare tvärtom. Och hon måste väl även lära sig att mamma  (och pappa osv) kan bli arga och ledsna, dvs få en (rimlig frö hennes ålder) reaktion på vad hon gör för något. Det tror jag stenhårt på. Vill ju inte att hon ska bli en gränslös, bortskämd unge när hon blir äldre heh. Hon är inne i någon sorts megajobbig fas just nu eller så håller hon på att få tänder igen (hittade den 9:e idag i alla fall….). Och ja, det är jobbigt för oss båda!

Den här dagen var hur som helst hundra gånger bättre! Vi  promenerade runt med Johanna och John, kollade i en jättefin second hand-affär som jag aldrig upptäckt förut, åt lunch på ett nytt diner som öppnat i hamnen och lite så. Så mysigt! Så härligt att avsluta veckan på ett bra sätt. Sen var läggningen nu ikväll i och för sig en historia för sig, men men. Man kan inte få allt 😉

2 reaktioner till “Att bli arg

  1. Min lilla Emilia är 16 (snart 17) månader och jag känner verkligen igen den där megajobbiga fasen, får hon inte det hon vill eller hon inte kan något som hon vilk kunna så kastar hon sig på golvet, väldigt dramatisk, och gråtskriker tills hon får det hon vill, eller man avleder henne. Det är verkligen tålamodsprövande och enligt wonder weeks appen ska den här fasen pågå i typ en månad till, oh the joy!

    1. Det är verkligen sjukt tålamodsprövande! Herregud säger jag bara… Trodde det här skulle komma i 2-3-årsåldern men ja, det är här nu… Man får väl försöka ta sig igenom det bara helt enkelt. Heh..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s