Mina tankar

Att ta tag i sig själv 

  
Det är sällan jag känner att någon av alla miljoners citat man ser överallt på insta, Facebook och Pinterest berör mig på nåt sätt, men det här stämde så väl överens med hur mitt psyke funkar. Och det är fasen inte lätt att vara funtad så för det gör att så fort stora känslor är inblandade så har jag svårt att hantera det. Vilket yttrar sig i rädslor och katastroftankar för att försöka skapa någon sorts (lönlös) kontroll. Jag har pratat i ett år om att jag behöver ta mig iväg till en psykolog och att jag verkligen bestämt mig för det. För även om katastroftankarna inte alls är på samma nivå som när Emilia var nyfödd så är de starka i perioder fortfarande. De kommer och går som i skov. Eller rättare sagt är tankarna rätt permanenta men hur väl jag lyckas med att inte gå in i tankarna och måla upp hemska scenarion och deppa ihop går i vågor. Men nu är ju Emilia mer än ett år, bearbetningen i att ha blivit förälder har nog nått någon form av platå så jag tror inte jag kommer längre själv. Nu behöver jag liksom hjälp med mina tankesätt för att kunna ta mig vidare. Allt glasklart så långt, men hur hittar man då en bra psykolog/terapeut när typ 80% av utfallet på terapin har med personkemin med behandlaren att göra? Jag har prövat både KBT, psykodynamisk terapi och vanliga kuratorssamtal tidigare (av olika anledningar) men de terapeuter jag verkligen haft förtroende för är få. Men ja, jag googlar och googlar och kommer egentligen inte fram till något… Jag kanske bara får välja nån i högen och chansa helt enkelt?

Idag har i alla fall fokus legat på mys! På olika sätt, vid lunch åkte jag till Värmdö hudvårdsklinik där jag fick terapeutisk massage av en annan naprapat (min vanliga är på semester), och det var sååå skönt! Hon både knäckte mig och masserade mjukt så jag bara låg och spann i princip haha. Det är något annat än med min vanliga naprapat som bara masserar (bindvävsmassage) med hjälp av armbågen…. Heh. Kan inte beskrivas som skönt om man säger så. Men effektivt! Hoppas det här var det också, får väl svaret i morgon bitti för det är då det brukar vara värst. När Johan kom hem från jobbet slängde jag in vårt gamla skötbord, blöjhinken, babygymmet och babynestet i bilen, plockade upp Towe och åkte mot Nynäshamn för att hälsa på en tjej i mammagruppen som nyligen blivit mamma till tvillingpojkar (hon har en 1-årig son sedan tidigare också). Jag lånade/skänkte alltså prylarna till dem och fick i gengäld underbart bebisgos med två gullisar på ca 2,5 kilo stycket! Alltså heeeerregud vad fina de var, blev ju inte mindre bebissjuk nu direkt…

 Ville aldrig släppa lillgosen!

En reaktion till “Att ta tag i sig själv 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s