Emilia <3

Emilia vid 9 månader!

Mammig tjej

Den viljestarka envisa ungen som ställer sig upp i stolen hela hela tiden så man blir TOKIG. Här är hon på väg att ställa sig upp…

Okej, hon blev 9 månader för ett bra tag sen, 3 april. Men jag vill ändå uppdatera lite om hennes utveckling nu, det händer ju så himla mycket nytt varje dag känns det som!

– Krypa har hon ju gjort i ett par månader nu, även om hon allt mer sätter i fötterna i golvet och liksom försöker häva sig upp. Hon älskar fortfarande att stå och gå mest, hon står helst upp och leker, när hon tar tag i en leksak och pillar på den med båda händerna så kan hon stå utan stöd rätt länge (eller ja, 10 sekunder kanske) innan hon kommer på att hon inte håller i sig haha. Jätteduktig! Vi väntar verkligen bara på att hon ska börja gå nu. Ska bli så intressant att se när det blir, brås hon på mig som gick när jag var 9 månader eller på sin pappa som var typ 14 månader?

– Hon säger mamma nu! Det hände första gången i måndags! Hon har sagt det förut också men inte lika tydligt, mer ”mummumm” liksom. Men nu är det klockrent mamma hon säger, och gärna i en tjatande ton haha. trodde det skulle komma senare!? det här ”MAMMA-MAMMA-MAMMA!” men nej, det gick fort hehe. Pappa säger hon inte än, fortfarande bara baba. Får se när även det ordet kommer på plats! Andra ord hon säger, även om det är otydligt är hej och nej. I övrigt utstöter hon mest vokaler fortfarande. ”Eh. Eeeh. Ööh. Äh.” Typ så. Ett jäkla humör har hon, hon är viljestark och envis. En ny grej hon har för sig är att hon sparkar vildsint med benen när hon blir sur samtidigt som hon blir högröd i ansiktet och vrålar. Jättesöt är hon då, så det är svårt att hålla masken haha. Samtidigt är hon mycket mer medvetet gosig, kan krypa upp i famnen och lägga huvudet på min axel och gosa in sig <3<3.

– Hon vinkar och klappar händerna mest hela tiden. Hon använder vinkandet som ett kommunikationsmedel, hon vinkar både när någon går eller kommer, när hon får syn på en hund eller nåt annat kul, eller letar efter mig med blicken och hittar mig så vinkar hon osv. Och när hon blir glad, när hon tycker hon varit duktig eller vill att vi ska sjunga så klappar hon i händerna. Älskar att vi liksom kommunicerar med teckenspråk!

– Med maten har vi ju som sagt tagit ett steg fram och två steg bak… just nu råder fri amning här hemma just för att jag inte orkar med det extrema gnäll/skrik som infinner sig annars. Dock verkar det som att hon äter när hon tycker maten är god – blodpudding, stuvade makaroner, falukorv och pannkaka har hon ätit med god aptit. Vilket ändå inte räcker för ”god aptit” för henne innebär typ 1/3 pannkaka. 1/2 blodpuddingsskiva. Ja, inte mycket. Vi kämpar vidare.

– Hon är så himla mammig just nu att nattandet blivit jobbigt igen, hon gallskriker så fort hon kommer till Johan och vägrar somna, det tar lååång tid att natta nu innan hon verkligen sover för natten, typ 1 timme av att försöka lägga, avbryta och titta lite på TV, försöka igen osv. Dock tycker jag nätterna är lite bättre nu, vaknar kanske 2-3 gånger per natt bara. Så vi får väl ta det onda med det goda 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s