Allt och inget

Rädd för min egen skugga

IMG_1570 IMG_1571 IMG_1572

Dagens frilla! Hittade inspon här

Den här dagen har bestått av ett enda långt häng på öppna förskolan och i Farsta Centrum. Jag och Emlan har hängt runt, lekt, ätit, shoppat, fikat, pratat… Ja allt möjligt. Vi hängde alltså med några härliga mammor och bebisar ur BVC-mammagruppen och vi var inte hemma förrän vid halv fyra-tiden när pappan i familjen kom hem! Då blev det massor med bus tillsammans hela familjen, allt för att få höra det där gudomligt ljuvliga lilla skrattet ❤ Som hörs allt oftare nu! Förut har vi inte varit bortskämda med ljudligt gapskratt, men nu kommer det titt som tätt, även utan att man kittlar eller busar aktivt med henne. Till exempel köpte jag en väldigt pälsig och mjuk kofta idag som jag tog på mig när vi kom hem. Den satt hon sen och strök med händerna och asgarvade åt, det märktes att hon tyckte det kändes så konstigt härligt på händerna! SOM jag älskar den goa ungen!!

Jag ska gå in och lägga mig bredvid gosungen nu, tassmetoden funkar fortfarande och hon sussar gott i sin säng. Runt 17.30 börjar hon bli trött, då badar vi, smörjer in, borstar tänderna (tugga på tandborsten räknas också), hon får ny blöja och vi sätter på pyjamas. Sen leker vi en stund tills hon blir alldeles för trött, oftast vid 19-tiden. Då prövar alltid Johan att lägga henne, men det går aldrig pga evigt pågående vrål, så jag och Emlan lägger oss i sängen, jag ammar henne, jag lägger ner henne i spjälsängen när hon halvsover och sen somnar hon av sig själv. Ibland krävs att man går in och håller en hand på magen eller ryggen en liten stund, men oftast somnar hon på max en halvtimme. Så skönt, för både henne och oss! Nu slipper vi vara rädda att hon ska ramla ur vår säng. Enda problemet är när jag går och lägger mig vid 22-tiden. Jag är ju mörkräddast i hela världen tror jag och typ rädd för min egen skugga. Jag är alltid lite nervös för när jag ska vakna av att hon vaknar. Tycker det är SÅ OBEHAGLIGT att vakna av att hon tittar på mig från sin säng. Speciellt när hon lagt sig på mage och är väldigt nära mitt ansikte. Det låter helt sjukt, men jag är invalidiserad av alla skräckfilmer jag sett genom åren. Därför har jag inte sett en på många år, jag släpper liksom aldrig rädslan för dem utan införlivar dem i mitt eget liv. ”Om det här var en skräckfilm så skulle någon stå utanför fönstret nu…” osv. Totalt idiotiskt. Dumt. Men jag har väl inte heller påstått att jag är normal haha…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s