Emilia <3

Vårt lilla underverk är här

20140704-223138-81098221.jpg

Igår, 3/7 kl 16.12 kom vår dotter Emilia äntligen till världen! Hon väger 3464 gram, är 51 cm lång och helt perfekt! Världens finaste tjej som jag älskar helt otroligt mycket redan nu även om det är svårt att greppa att det är hon som legat i min mage under de här 9 månaderna… Förlossningen är ett kapitel för sig. Just nu kan jag bara säga att det blir inga fler vaginala förlossningar för mig, det där jag skrev om att det känns som att kroppen slits sönder i stycken stämmer verkligen, och då var jag ändå bara i början… Krystningen är det värsta jag upplevt. Har totalt skrikit sönder rösten och kan bara kraxa. Men såklart är jag ändå glad att jag gjorde det, det gav oss ju vår underbara dotter ❤

Just nu är vi kvar på BB Sophia, Emilia ligger och solar eftersom hon har gulsot och så försöker vi få igång amningen. Imorgon får vi åka hem!

4 reaktioner till “Vårt lilla underverk är här

  1. Grattis till lilltjejen! Har gått in måååånga gånger på din blogg och bara hoppats att hon har kommit och att ni båda mår bra.

    Jag hade också en fruktansvärd förlossning – trots timmar av Föda utan rädsla bok-läsning, gravid yoga, vattengympa & samtal med alla vänner som fött barn så var jag absolut inte bered på smärtan jag upplevde. Att först vilja dö pga smärta & totalt strunta i min fina bebis i magen och sen under krystningarna känna att det här är så omänskligt så jag kommer faktiskt inte klara mig. Sen att lillskrutten hade rosslig andning och fördes iväg medan jag fick ligga kvar i gynställning med fiffi i luften i 2 timmar för att bli ihopsydd gjorde ju inte saken bättre. Willes huvudomfång var på 38 cm vilket var rekord för alla BM den natten/morgonen så vi var ”bebisen/mamman med det stora huvudet, oj, oj, oj” – ett rekord & rykte jag gärna sluppit. 😦 var helt i chocktillstånd första dygnet och i stort sett helt nollställd inför bebisen. Ingen lyckobebisbubbla in sight men
    däremot förlossningschock & amningsproblem & overklighetskänslor att det verkligen var vår bebis…

    Kan fortfarande 2 månader senare omöjligt tänka mig vaginal förlossning när det är dags för syskon…Men det spelar ingen roll just nu för nu är det full fokus på vår fina, älskade bebisen som redan är en liten pojke och personlighet.💕

    Kramar Petra (som också renoverat köket & som hade likadan tavla som du i köket 🙂

    1. Åh vad gulligt av dig! Det är så roligt att följas åt :)) och fy vad jobbigt att din lilla kille hade det så jobbigt när han kom, sånt sätter ju verkligen spår i mammahjärtat, huvva! förlossningen är ju verkligen ett kapitel för sig när det gäller smärtan, rädslan för att något ska gå fel, för hur vidrig smärtan kan bli osv. Fy sjutton alltså. Ju mer distans jag får till det hela, desto bättre känns det dock… Vet fortfarande inte om det blir nån mer vaginal förlossning för mig, även om jag så här en knapp vecka efter börjar tycka det var grymt häftigt.. men jag skulle faktiskt kunna tänka mig ett syskon till Emilia. Om ett långt tag alltså. Ev med kejsarsnitt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s