Gravid med Emilia

Sammanfattning av gravidkrämporna

Såhär i slutet av graviditeten (vecka 35+3 idag) kan jag ju HOPPAS att alla gravidkrämpor har visat sig, att det inte lurar några fler bakom nästa hörn. Det har ju liksom tillkommit krämpor under hela tiden, men nu måste det vara nog?? Tänkte därför fylla i en lista på vilka gravidkrämpor jag drabbats av och ungefär när de kom, tänkte att det kan vara intressant för mig att komma ihåg i min nästa graviditet eftersom jag har hört att man glömmer allt så fort bebisen är ute. Nu är jag VÄLDIGT bjussig här, men tänker att ingen av de här krämporna är värt att skämmas för, jag kan ju inte direkt rå för det och de är väldigt vanliga bland gravida. Så, here we go! (Listan är delvis lånad av bästa Josefin Knave!)

Illamående/kräkningar: Ett rungande ja, tyvärr! Jag minns att jag i vecka 6 beklagade mig för min vän Josefina för att jag inte kände något illamående och var orolig för missfall för att jag tänkte att kroppen inte tagit till sig graviditeten. Det fick jag äta upp snabbt, för redan veckan efter blev jag sjukskriven för fruktansvärt illamående och kräkningar som höll i sig ungefär till vecka 19-20 någonstans. Jag kräktes massor och var så jävla orkeslös att jag inte orkade laga mat, stå, gå, duscha själv, tvätta… ingenting. Johan fick hjälpa mig med allt. Det var nog en bidragande orsak till att jag knappt kände någon glädje över graviditeten heller förrän i slutet av illamåendeperioden. Jag var så jäkla deppig minns jag.  Jag fick ju aldrig någon vila från illamåendet, utan det var där hela tiden, de vanliga råden som att ”ät något direkt på morgonen” hjälpte inte. Jag fick äta TROTS att jag egentligen bara kände för att kräkas. Att kräkas var en lättnad, för då kunde jag få några minuter efteråt innan illamåendet kom tillbaka. Jag har kräkts någon gång emellanåt även efter den här perioden, tex om jag blivit för hungrig. Senast i förra veckan faktiskt. Men det är så sällan och jag känner mig så blasé när det gäller kräk att jag inte ens bryr mig längre. Jag kräks och går vidare i livet.

Strimmor/bristningar: OH. JA. Herre jävlar alltså. Jag har ju grymjävla bristningar på övre delen av låren kring ljumskarna, på nedre delen av magen och aningens upp över naveln, de har även krupit neråt mot muttis och så ut på sidorna av magen (kärlekshandtagen). Inga på brösten dock. Kom då ihåg att jag inte hade en enda liten strimma på magen i typ vecka 27 (trodde jag skulle slippa, men tji fick jag!) – det har gått supersnabbt från 0-100. Det värsta med strimmorna förutom att det inte är direkt vackert? DET KLIIIIIAAAAAR! Det kliar som om jag hade hundra feta rivsår på magen som håller på att läka, vill bara riva och riva men försöker att smörja in istället. Läste att kylande fotkräm ska vara lindrande – det ska naturligtvis inhandlas omedelbart.

Humörsvängningar: Nja. Har knappt märkt någon skillnad på mitt humör alls faktiskt, förutom de senaste två-tre veckorna kanske då jag fått lätt för att brista ut i gråt över minsta lilla. När det blir för mycket med någon sv mina smärtor gråter jag också, men det är väl inte direkt konstigt…

Förhöjd kroppstemperatur: Samma sak här, jag har alltid varit en varm människa som sover med fönstret öppet året runt för att inte vakna med värmesvallningar mitt i natten, MEN – nu har det blivit snäppet värre. Att sova utan en fläkt som svalkar mina ultravarma fötter kommer inte på fråga.

Sömnproblem: Sedan kanske en månad tillbaka måste jag ju gå upp minst en gång varje natt och kissa, ibland två gånger, ibland fem gånger. Och jag har sinnessjukt svårt att somna om efter det, min hjärna verkar ha ADHD på natten eftersom att den direkt jag slår upp ögonen börjar spela typ houselåtar i mitt huvud och arton miljoner funderingar börjar snurra runt direkt. Så har det alltid varit för mig, men det har alltså bara blivit ett problem eftersom att jag måste upp och kissa, när jag får sova hela nätterna märker jag det ju inte.

Konstiga cravings: Nja även här, snarare har det varit så att jag i perioder hatat all mat UTOM något visst som funkat att få ner. Speciellt under illamåendeperioden var det så, under hela julen så ville jag bara kräkas av all mat jag såg, men julknäcke med smör och hovmästarsås på gick att få ner – så det var det enda jag åt på hela julen inklusive julafton. I andra perioder har jag ätit blodapelsiner, ananasringar, piggelin, mannagrynsgröt,  frallor med marmelad, bulgur med fetaost… och min hatmat har hela tiden varit kött. Allt kött! Det luktar ju bara kadaver!! Nu börjar det bli lättare och jag börjar kunna tycka att kött är gott igen, men för några månader sedan hatade jag Johan intensivt varje gång han stekte nåt dött djur.

Hemorrojder: Inga detaljer här, men ja, tyvärr har det kommit typ senaste månaden. Tröstar mig med att det tydligen oftast försvinner snabbt när det är graviditetsrelaterat.

Ödem: Ja, i några veckor har fötter och vader svullnat upp något på kvällarna. Men nu, senaste två dagarna så har mina fötter blivit något fruktansvärt vattenfyllda på kvällarna, det är nästan komiskt. De blir så vattenfyllda att jag får valkar på anklarna och tårna ser ut som feta små korvar, hahaha…

Kramp: Några gånger under andra trimestern fick jag hemsk vadkramp på nätterna. typ 3-4 gånger. Ingen stor grej helt enkelt – men jag kan rekommendera att lägga upp benen på en spikmatta om det händer, det gjorde att jag fick lindring och kunde somna om.

Halsbränna: GUD JA. Det kom under andra trimestern, framförallt från vecka 20 och framåt typ och är så jävligt när det känns som att det brinner från magsäcken, genom matstrupen och upp i halsen. Går igenom en flaska Gaviscon i veckan!

Viktuppgång: Antagligen, men jag har bestämt mig för att jag inte vill ha det som en bugg i huvudet, därför vet bara min barnmorska vad jag väger men jag vet inte utan försöker ignorera vikttankarna. Litar på att hon säger till om något är onormalt.

Ryggbesvär: Japp, jättejobbig foglossning som gav mig hemska kramper i mitten av ryggen på nätterna från vecka 20, vilket jag även blev sjukskriven för. Numer sitter foglossningen mer på de vanliga ställena; i bäckenet och ut mot ryggen, vilket är superbesvärligt när jag går och när jag ligger på rygg/vänder mig om i sängen. Jobbigt är även att känna bebishuvudet nere vid blygdbenet, det känns som sagt som ett elstängsel där nere. Har även falsk ischias (som jag haft i många år), som blivit ännu värre nu. Det innebär att jag har nerver i kläm i sätesmusklerna vilket gör att jag får strålande smärtor från ländryggen ner i baksida lår. Igår blev det värre än någonsin, efter att ha suttit bakåtlutad på en stol och legat på sängen så kunde. jag. inte. gå. På riktigt! Jag kunde inte stödja på mitt vänstra ben, utan Johan fick vara min krycka. Mycket obehagligt. Även meralgia paraestethica har jag fått mysigt nog, det innebär att sidorna av mina ben från rumpan och ner domnar av på ett obehagligt sätt. Även här är spikmattan guld värd!

Flåsighet/problem med andning: Very much! Åkte ju även in till BB Sophia på kontroll en dag i vecka typ 25 för att jag var rädd att jag fått en propp i en lunga, vilket jag som tur är inte hade. Men obehagligt är det ju verkligen, att känna att man behöver andas aktivt för att få ner luften djupt nog i lungorna.

Trötthet: Det började i vecka 5 och har inte tagit slut än. Är så trött, så trött hela tiden!

Sammandragningar: Ja, men det går i perioder. Vissa dagar kan jag knappt ta ett steg utan att få en sammandragning, andra dagar känner jag knappt av det alls. Har dock märkt att det kommer som ett brev på posten när jag är nödig, dvs när blåsan är full. Ingen egentligen jobbig krämpa, den gör ju inte ont, utan det stramar och magen blir hård. Men det går ju över snabbt. När kom sammandragningarna egentligen? Runt vecka 30 typ?

Kissnödighet: Som sagt, el mucho, dygnet runt. Men vägrar fortfarande gå på offentliga toaletter.

Försämrad syn: Var ju på synundersökning i onsdags och ja, min optiker konstaterade att den blivit försämrad. Men det går över efter amningen…

Övrigt: En natt med migrän vilket märktes pga fruktansvärd huvudvärk som bara blev värre när jag lade mig ner, ljuskänslighet och så kräkningar. Det var åtminstone inte havandeskapsförgiftning vilket jag var rädd för. Trötthet i sidoryggmusklerna. Spikmattan är räddaren i nöden!

Krämpor/gravidgrejer jag sluppit: hormonrand på magen, utploppad navel, klåda (annat än på strimmorna), karpaltunnelsyndrom, lågt/högt blodtryck, urinläckage vid tex nysningar, läckande bröst (förutom en enda gång när det blev en liten fläck på lakanet så kan jag bara få fram pyttelite mjölk om jag klämmer på dem efter en varm dusch haha), urinvägsinfektion, järnbrist, mm. Bra att påminna mig om att jag faktiskt INTE fått alla gravidkrämpor i hela världen som det ibland känns som 😛

Positivt: Finare hy, naglar och hår som växer i ljusets hastighet och det absolut viktigaste, som gör att allt, allt, allt är värt det – en bebis som mått toppen under hela graviditeten och hela tiden växt som hen ska. Guld värt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s