Gravid med Emilia

Grattis! Det blir en… hen….?

Ja då fick vi äntligen göra ett ordentligt rutinultraljud idag. Det känns alltid lite stressigt när man kommer in i undersökningsrummet, lite som att de stressar på för att snart kommer nästa person som ska undersökas. Så det var bara att lägga sig på britsen och börja med en gång, snabbt kollade tanten på hjärnan, mätte ena lårbenet, kollade njurar med mera. Sen fick hon lite problem när hon skulle titta på hjärtat, hon fick ingen riktigt bra bild av den eftersom bebisen låg så konstigt, den låg liksom med huvudet nere vid min ena ljumske nästan och fötterna uppe vid naveln, fast med ansiktet och magen vänt neråt liksom. Så det var tydligen svårt att se hjärtat på grund av ryggradens skugga (?). I alla fall, hon stressade ut och hämtade en annan barnmorska som fick titta, hon fick inte heller någon bättre bild men tydligen hade hon ändå fått en bra bild på alla fyra kamrar så det gick bra ändå typ… om det låter snurrigt så är det för att det var snurrigt, för oss också. sen försvann den andra barnmorskan, vår barnmorska slängde åt mig en handduk att torka bort geggan på magen med och försvann ut för att hämta något papper. Så satt vi där och hade inte hunnit fråga något om könet ännu, eftersom vi först och främst ville höra att bebisen mådde bra. Barnmorskan kom i alla fall tillbaka efter ett tag, gav oss papperet med resultaten och sa hejdå och då frågade jag om hon hade kunnat se kön, varpå hon svarade att näää det tittade hon inte efter, eller hon kunde inte se det men hon tittade inte heller (vilket var det??) och att hon kollar aldrig om inte föräldrarna säger till INNAN själva undersökningen börjar och sen pratade hon så gott om att det ju ändå är på förlossningen man vill se könet, för det är så maaaagiskt att få upp bebben på bröstet och ”kika under handduken och se vad det blev” (citat barnmorskan). Jag och Johan som är två konflikträdda OCH trögtänkta människor (har svårt att reagera just när nåt händer, måste vara förberedda för att veta vad vi ska säga haha) sa väl mest bara jaha okej och sen gick vi.

Först i bilen efteråt började vi fundera på vad hon egentligen sagt.  Hon sa att hon inte kunde se könet men samtidigt att hon inte ens kollat, vilket var det? Och hur kan hon ha undgått att se det när hon ändå undersökte minsta lilla organ i kroppen?? och VARFÖR informerade hon oss inte innan om att vi var tvungna att säga till för att få veta könet, hur skulle vi kunnat veta att man var tvungen att säga till före? Vi trodde ju att hon tittade på allt och att hon sedan skulle fråga om vi var intresserade av att veta vilket kön det var! Men problemet var att hon så tydligt visade sina värderingar, HON tyckte att man inte ska kolla upp könet innan utan det ska man veta först när man förlöst ungen. Hon lät dessutom nästan lite förnärmad över att vi frågade efter könet, hon var liksom tvungen att informera om att det här ju var en MEDICINSK UNDERSÖKNING FAKTISKT, som om vi inte vet det? som om vi inte tycker att bebisens hälsa självklart är det viktigaste? Hon lät verkligen dömande när könsgrejen kom upp, som att vi var lite ytliga människor. Så jag tror också att det var därför vi inte vågade säga något just då, vi kände oss lite nedtryckta i skorna och som att vi kom med en ytlig och ointressant förfrågan liksom… Jag vet inte hur andra barnmorskor brukar förhålla sig till det här, om det är vanligt att de inte vill kolla?

Nej jag känner mig lite besviken nu. Jag är helt överlycklig över att bebisen mår bra såklart, det kommer alltid att vara det viktigaste (ska jag ens behöva poängtera det?) men det kan ju inte vara en nyhet för barnmorskan att många är nyfikna på vilket kön deras bebis har? Och jag är så himla himla nyfiken! Det har absolut ingen betydelse om den har en snopp eller en fiffi men jag vill få alla ledtrådar jag kan få bara för att det är så himla spännande! Funderar på att antingen maila min barnmorska och be om ett nytt ultraljud alternativt boka in ett privat och betala pengar för att få veta det… jag vet inte om jag kan hålla mig i 4,5 månad till… Nyfiken i en strut!

Enligt det här kinesiska födelsekartan (baserat på min ålder under den månaden som bebisen blev till) så ska det i alla fall vara en flicka… Ja men då är ju saken biff! Haha 😉

4 reaktioner till “Grattis! Det blir en… hen….?

  1. Jag tycker att du ska berätta för din barnmorska hur du kände dig..
    Jag ångrar faktiskt att jag inte gjorde det.
    Inte okej att bli bemött med skynda, skynda det ska gå fort. När man själv är lycklig och nervörs inför det här besöket.
    Med Kevin vart hur fint som helst, tända ljus med en lugn tjej som tog tid och prata om allt hon gjorde, skämta lite och fråga oss vad vi såg.

    Om jag har förstått det rätt så måste dom inte ta reda på könet, men om dom vet och man frågar efter det så måste dom berätta det.

    Nästa vecka ska vi rensa bland bebiskläder,
    Tänkte om ni kanske vill ta er en titt och ta det ni gilar. Visserligen lite svårt när ni inte vet könet 😉 men ändå. Haha

    1. Ja det känns så himla tråkigt att de stressar igenom allt när det är en så himla stor grej för oss! Tror faktiskt jag ska maila barnmorskan och berätta att vi fick ett dåligt bemötande. Och barnkläder vill vi gärna ha! Gärna lite av både och 🙂 kram!

  2. Pingback: Elin Josefina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s