Emilia <3 · Stella <3

Syskonkärleken växer mer och mer

Delar systerligt på en cupcake!

Om det finns någon gång när mitt hjärta totalt smälter och lyckan är total så är det när barnen visar kärlek mot varandra. Det är det absolut bästa och finaste jag vet! Den kärleken har inte varit självklar hela tiden sedan Stella föddes, Em var bara drygt 1,5 år då och hade lite svårt att reglera hur hårdhänt man kan vara med sin lillasyster (vilket hon till viss del är fortfarande, S ska inte tro att hon kan få ta någon av Ems leksaker, för då sliter hon dem rakt ur handen på henne vilket gör mig vansinnig…). Så även fast Emlan har mycket kärlek för sin syster och gärna vill bära, hjälpa och dona så styr och ställer hon också mycket med henne på typiskt storasystermaner och därav har Stella ofta hållit sig lite på sin kant för säkerhets skull. Men ju äldre Stella blir, desto mer hon vågar ta för sig och slita tillbaka den där leksaken från Emilia, desto mer börjar de leka på samma nivå och faktiskt uppskatta varandra. Vilket ju är så himla härligt att se och såna otroliga #goals. Allt mer tyr sig Stella till Emilia numera! Nu ikväll till exempel så råkade Stella slå sig i huvudet när hon skulle gå in under trappan. Både jag och Emilia gick och ställde oss framför henne, och Semlan gick ner på knä, höll ut armarna sa ”Kella, vill du komma?” – i vanliga fall skulle Stella bara rundat henne och kommit till mig, men nu gick hon istället fram till Em, lade huvudet på hennes axel och lät Em hålla om henne och trösta henne. Det var så fint att jag höll på att börja gråta! Det viktigaste jag kan göra för dem i livet förutom att ge dem trygghet och kärlek är att försöka ge dem kärleken till varandra, och styrkan i sitt systerskap. Så det här kändes verkligen fantastiskt!

Hem & inredning · Shopping · Vårt nya hus

Bakvända moodboards

12 dagar kvar till flytt nu!! Nästa fredag smäller det! Det absolut första vi kommer fixa i ordning är som sagt barnens rum, allt för att de snabbt ska känna att de är deras och trivas. Så de senaste månaderna har jag beställt grejer hittan och dittan, utan att egentligen ha en ordentlig plan för var och hur allt ska passa in. Rosa gullig liten soffa? Check! En hänggunga i form av en fisk? Check! Till exempel. Vilket rum allt ska få bo i har liksom kommit i skymundan. Men i natt fick jag lite panik över om allt verkligen passar ihop – så jag bestämde mig för att göra moodboards. Vilket kanske blir lite omvänt, men struntsamma. Att göra moodboards visade sig inte heller vara helt enkelt när man inte orkar dra fram Photoshop, men något lyckades jag ändå få ihop. Så, nu presenterar jag för er: Stellas rum!

Erkänn att det är den snyggaste moodboard ni någonsin sett 😉 hur som helst, här är allt vi har köpt hittills – tapeterna är Majvillans true unicorn, lamporna är Happy lights i färgkombon misty rose, fiskgungan är från Jox/Lekmer, fönsterlampan i form av en stjärna Numero 74, sänggaveln är Kids concept och mattan Bloomingville.

är kommer Emilias rum:

Majvillans tapet true unicorns fast med rosa bakgrund, Happy lights i färgkombon kandi, en likadan sänggavel från kids concept som i Stellas rum, grå Eames-inspirerade stolar från TH Furniture/Lekmer, soffa Kids concept och sänghimmel Numero 74 (som för övrigt var det första jag köpte till barnrummet när vi väntade Emilia, för 3.5 år sedan. Mycket fäst vid den!)

amen det här kan väl bli fint, va!? Emilia kommer få det större rummet, storasyster som hon är, men även Stellas rum kommer vara rätt hyfsat stort. Så det blir mycket lekyta! Något som vi verkligen saknade i deras minirum i lägenheten. Nu ska det finnas ordentligt med plats för lek och pyssel!

Familj & vänner

Mini-BFFs

Kolla de här fina bästisarna! Celine & Stella alltså, så fina tillsammans! De blir så himla lyckliga av att se varandra, håller varandra i handen och har så kul. Visst är de lite lika också? I alla fall om man ser till hårfärg och frilla 😄 Himla kul i alla fall, speciellt eftersom Celines mamma Mathilda (@mathildaal) snabbt blivit en nära vän till mig också, vi lärde känna varandra för bara ett år sedan när Stella och Celine bara var några månader gamla, och blev en liten tvåpersons-mammagrupp. Men jag förstod snabbt vilken härlig, generös, omtänksam och fin person hon är. En sån vän som ställer upp i vått och torrt och alltid finns där. Och som jag dessutom har otroligt roligt med! Ser fram emot många middagar och lek i huset tillsammans när vi flyttar (mindre än 2 veckor kvar)!

Familj & vänner

Fredagsgodiskaoset

Batol och jag i väntan på lunch efter alla pass

Idag hade vi på min enhet en grym friskvårdsdag! Vi var ute i Velamsund (i skogarna mellan Nacka och Värmdö) och fick välja mellan olika pass. Jag och min kollega och partner in crime Batol körde allt tillsammans och vi valde utomhusstyrketräning med en instruktör från Puls & träning som första pass, men det var inte roligt med träningsvärken från hell… fast ändå jäkligt skönt faktiskt, jag GILLAR ju som sagt träning numera! Haha. Därefter körde vi boule, som var otippat kul, och sedan ”shinrin-yoku”, eller skogsbad. Som inte är ett bad egentligen utan ett sätt för att sänka stressnivåerna i kroppen genom att gå omkring väldigt sakta i skogen och praktisera mindfulness. Perfekt för oss som stressar hela dagarna. Jag har aldrig varit så stressad i ett jobb som jag är nu (det är nog också för att jag är mycket mer engagerad i jobbet än vad jag varit i tidigare) det händer så mycket hela tiden, bränder som ska släckas här och var och saker som bara måste hinnas med. Ofta känner jag att axlarna är uppe vid öronen, och så fort jag sänkt dem åker de upp igen. Så detta var välbehövligt!

Något av det härligaste med dagen var också att vi slutade 13.30 för dagen! Så jag åkte och hämtade tjejerna på föris extra tidigt (annars hämtar alltid Johan eftersom han slutar kl 15 varje dag, jag slutar inte förrän 16.30) och sedan åkte vi och köpte fredagsgodis, som vi gör varje fredag, även om det mest är Johan som får göra det numera. Hur som helst, Emilia får alltid välja ut 5 stycken godisar i en sån där mini-godispåse, och nu bestämde jag att Stella ska få börja hon med, fast hon får 3 godisbitar. Hon är så himla nyfiken och fattar att Em får godis nu. Och hon är nästan 1,5 år, så 3 st godisar en fredag tycker jag är rimligt.

Tyvärr blir det sällan så mysigt som man tänker sig på förhand när man har med fredagströtta, mellishungriga barn att göra, och så även nu. Emilia var i och för sig superhjälpsam, men Stella kaosade loss inne på affären, låg på golvet och skrek när hon inte fick stoppa nävarna i godislådorna, skulle absolut vara i min famn, fick sedan sitta i en korg som välte, vilket gjorde att helvetet bröt loss ännu värre.. och så vidare, och så vidare. Så mysighetsfaktorn var noll där och då, men när vi kom hem var båda glada för sina små godisbitar och vi kunde leka loss tillsammans och kolla på Babybossen (som inte var så bra?) Ändå bra fredag, skulle jag säga.

Jag är verkligen i behov av en klippning och nyansering av håret igen, jag fattar inte det här att håret drar mer och mer åt gult hela tiden när man blekt det. Silverschampo hjälper knappt ens längre!

Mina tankar

Att säga hejdå till gamla sanningar

Tack hörni för den fina responsen på mitt förra inlägg! Jag uppskattar det väldigt mycket, speciellt som det är ett väldigt personligt ämne… men det känns bra att vara öppen! Jag har börjat så smått att använda mig av verktygen från boken (kan verkligen rekommendera att köpa den om man har samma problem eller annat beroende!) och jag känner att det ger effekt! Har faktiskt inte hetsätit något idag och heller inte haft jättesvårt att stå emot heller. Nästan orimligt glad för det!

Det här är ju då en sanning om mig själv som jag antingen förnekat eller inte fattat, men jag har faktiskt upptäckt några gamla ”sanningar” om mig själv som jag upptäckt INTE stämmer längre:

1. ”Jag avskyr att träna och jag är dålig på det, (gör jag det så är det endast för att jag måste när jag ska gå ner i vikt)”. En sanning som formades helt och hållet på idrottslektionerna i grundskolan och gymnasiet, tyvärr. För jag gick också på truppgymnastik under flera år i grundskolan, vilket jag både var bra på och tyckte om. Ändå tog skiten från idrotten över. Det här att 99,9% av lektionerna var sporter som fotboll eller innebandy som alltid togs på största allvar av både idrottslärare och klasskompisar och genererade kommentarer som ”ÖH! Fan vad du är sämst, passa inte till Josefina/men vad fan SPRING DÅ!!” osv osv osv. Fan vad det där har förstört! HUR SOM HELST. Hela våren gick jag ju på stenhård bootcampträning och sedan en månad tillbaka kör jag hårda pass på gym med en PT-grupp ett par gånger i veckan. Och fan hörni, lemme tell you, jag är bra på det! Jag får beröm för att jag är stark, vig och har uthållighet! OCH! Jag tycker det är KUL!!! Visst, fotboll och innebandy kanske jag fortfarande suger på, men vem fan bryr sig liksom. Dessutom har jag sett det som att om man är överviktig kan man inte gilla/vara bra på att träna, det är också en aspekt av det här. Men det stämmer verkligen inte.

Ny sanning: jag är bra på att träna och jag tycker om att göra det!

2. ”Jag är superblyg och osocial, vågar inte ta initiativ till att prata med någon, vill helst vara själv och är introvert”. Så här var det faktiskt förr. Hela min barndom har jag fått höra och själv tänkt att jag är så fruktansvärt blyg, och det fortsatte upp i vuxen ålder. Det som fick det att vända var faktiskt tack vare mina mammagrupper då jag fick Emilia! Dels BVC-gruppen (där bla Towe och My ingick) och dels Facebook-gruppen som Josefin startade. Det innebar otroligt mycket häng med de andra mammorna och bebisarna och jag tog verkligen chansen att övervinna blygheten. Det gick! Numera ser jag mig inte alls som blyg, visst är jag inte 100% bekväm i exakt alla sociala situationer, men det tror jag inte att någon blir. Det här är en av mina största vinster i livet, för alla mina nya vänner och modet att prata med vem som helst ger mig otroligt mycket energi och glädje! Dvs, jag är faktiskt inte speciellt introvert heller, nästan mer extrovert faktiskt, sjukt nog för mig. Jag har inget emot att vara ensam, men jag föredrar sällskap nästan alltid numera.

Ny sanning: jag är social, pratglad och bra på att lära känna nya människor!

3. ”Jag har sjukt dålig sångröst” alltså min sångröst är ju faktiskt i nivå med Ariana Grandeeeeee….eeeeeeeh äh nej just det, glömde att vissa saker förändras aldrig, haha 😂

Vikt & träning

Att komma ut som hetsätare

Sitta ute med en tekopp och filosofera när det är höstkrispigt men soligt är finemang! Speciellt som här, i Nyckelviken.

Jag vill bara börja med att säga att det här inlägget känns väldigt läskigt att publicera, men det känns ändå viktigt att göra det….

De senaste månaderna har jag inte skrivit något om min vikt eller hur det går med viktminskandet. Anledningen är att det inte går. Alls. Tvärtom, det går åt helvete. Hundra gånger om. Därför har jag tagit ett steg tillbaka för att fundera på vad som egentligen är mitt problem. Jag har försökt att se helheten istället för detaljerna och verkligen gå på djupet med mig själv. Och jag tror jag börjar se klart nu, men det var inte förrän jag läste en bok som jag kunde se klart.

Jag snubblade över en bok som heter ”Brain over binge – why I was bulimic, why conventional therapy didn’t work and how I recovered for good” av Kathryn Hansen. Det är en i stora delar biografisk bok om hur Kathryn utvecklade bulimi i form av hetsätning (binge eating) och hetsträning, vilken behandling hon fick och varför den inte funkade och hennes (väldigt otippat enkla) väg mot att bli totalt återställd. Jag har inte haft bilden av mig själv som hetsätare, men ju mer jag läser i boken desto mer inser jag att det ju är det jag är. Exakt precis så. Jag känner igen mig i varenda beskrivning av känslor, tankar inför under och efter en hetsätning och även kontakterna med vården och lösningarna de har som handlar om matplaner och att ta itu med ”underliggande problem och ångest” vilket på ett magiskt sätt ska lösa hetsätningen, bara man kommer till rätta med sin ångest och självkänsla osv. Kathryn förstår till slut att det inte alls är vad det handlar om, utan det är ett rent fysiskt problem, i alla fall för henne, som handlar just om mat och vikt.

Jag har ju själv en lång historia av ätstört beteende och tankar, bantning från att jag var 13 år och även bulimi med kräkningar ett par år när jag var kanske 20-23 år. Det är något jag inte tänker så mycket på eller pratar om, för det kapitlet i mitt liv har jag lyckats lägga undan för gott, och jag har inte ens någon lust att kräkas när jag ätit mycket mat, jag tänker inte ens tanken. Stor skillnad mot för några år sedan. Det jag HAR kvar är dock hetsätandet, det är maten som kontrollerar mitt liv och jag måste kämpa emot, kämpa emot, kämpa emot och så fort jag inte orkar det så sticker vikten iväg direkt. Som nu, när jag har gått upp 17 KILO PÅ 4 MÅNADER. Alltså 17!!! Kilo!!!! Sedan i maj!!! Allt tack vare att jag varit så trött på den ständiga kontrollen av vad jag äter och bara skitit i det under sommaren.

Den här boken har verkligen fått mig att förstå mycket om mig själv, men den har också gett mig ett hopp som jag inte hade innan. Ett hopp om att det går att bli helt frisk och få en normal relation till mat. Jag vill inte kämpa med det här hela mitt liv, det är ett sånt jävla slöseri med tid om jag alltid ska behöva lägga så mycket tankeverksamhet på nåt så meningslöst som mat…….. orkar inte att jag skulle se tillbaka på ett liv av tankar på mat, vikt, viktuppgångar och nedgångar hit och dit när jag är 90 bast. Så jävligt får det fan inte bli.

Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta för mig att bli frisk och normal, men nu vet jag i alla fall hur landet ligger, så att säga. Nu kan jag börja jobba på det på rätt sätt, vilket inte handlar om nästa diet eller antal kilon.

Jag återkommer om hur det går.

Vårt nya hus

Nybyggda hus kräver också omvårdnad

Nu när vi flyttar om 2,5 vecka så pågår massor med planer och shopping för huset. För även om huset är sprillans nytt så är det ju inte helt anpassat efter våra behov liksom. Och med hus blev precis allt mycket dyrare än med lägenhet känns det som…. som det här med staket. Typisk husgrej, något vi måste få dit helst så snabbt som möjligt eftersom vi har en landsväg utanför trädgården där bilar inte alltid åker lugnt och sansat… för att kunna släppa ut barnen utan risken att de obetänksamt ska springa efter en boll ut på vägen och annat härligt, så är alltså staket en prio. Men hur? Och vad kostar det? Sånt har vi ingen aning om! Jag vet i alla fall hur jag skulle vilja att det såg ut, tack vare många timmar på Pinterest, haha. På bilderna ovan kan ni se kanske världens proffsigaste ritning på var jag skulle vilja ha en sådan portal som på bilden under, fast med grind då. Resten vill jag ska se ut ungefär så här:

Liggande staket passar himla bra till ett nybyggt hus! Viktigt bara att sätta spjälorna så pass tätt att inga små barnfötter kan klättra över de, haha.

Annat vi måste prioritera NUNUNU:

1. Garderobsinredning till samtliga garderober i form av lådor och hyllplan… varför detta aldrig verkar ingå i nybyggda hem fattar jag inte?? Det var ju liksom samma visa med JM. Märkligt.

2. Måla och tapetsera i sovrummen. Först och främst i tjejernas rum så vi snabbt kan komma i ordning där, men även i vårt sovrum så fort som möjligt. Jag är sugen på att måla in allt inkl snickerier i Tant Johannas gröna i vårt sovrum! Älskar den färgen!

3. Sätta upp hyllor i vårt utomhusförråd, som är det enda förråd vi har. Viktigt med bra organisering här alltså.

Bubblare:

Slipa alla golv, måla vardagsrummet, köpa nytt matbord och stolar, bygga pergola/uterum….

Planerna är mången!