Emilia <3

Egentid med ett barn

Idag bestämde vi att det var dags att umgås med ett varsitt barn på tumanhand. Johan ville åka och titta på nya Gotlandsbåten som visas upp i hamnen vid Slussen och då var det perfekt för honom att ta med sig Stella som älskar fordon och jämt tjatar om att få åka buss/tåg/flyg/you namn it. Emilia och jag tittade bara på varandra och skakade på huvudena, det där är inte något för oss. Så då bestämde vi oss raskt för att vi två istället skulle gå på bio och se nya Röjar-Ralf. Mycket bättre! Så det gjorde vi, och därefter lunchade vi på Paradiset, shoppade nya gympaskor (damen drar tydligen 29 nu 😱), solglasögon och fikade raw-dammsugare. Och Stella hade fått åka både tvärbana, tunnelbana och buss, perfekt för henne! Måste säga att det var välbehövligt att umgås med ett barn, man får så mycket tid att verkligen umgås och prata ostört då. Annars är det alltid två barn som babblar i munnen på varandra (Who am I kidding, vi är tre som babblar konstant medan Johan zonar ut, haha). Ser fram emot att ta en mysdag med Stella nu!

Före/efterbilder · Hem & inredning

Möbler med patina och hemtrevnad

New in: en sprillans House Doctor molecular-lampa och en gammal gungstol. Kontraster! Gungstolen har stått hos min farbror och faster så länge jag kan minnas, jag menar jag har bilder på mig sittandes i den som bebis. När vi var hemma hos dem i lördags så sa de att de skulle göra sig av med den och undrade om vi ville ha den. Jag bestämde på en halv sekund att vi SJÄLVKLART ska ta hand om den!!! Har velat ha en gungstol i många år, pga hur trevligt att sitta och gunga med en kopp te i händerna och en bra serie på TV:n!? Kanske en unge i famnen också, det känns också mysigt. Hon får akta tekoppen bara, och inte tjata om att få titta på Youtube, haha.

Min inre 75-åring jublar nu! Min (ingifta) faster berättade att hennes farfar hade fått den i present på 50-talet och att hon hade ärvt gungstolen av sin farmor på 70-talet. Tycker alltmer att det känns trevligt med inredning som har lite mer historia än ”vi köpte den på IKEA förra året”. Det har troligtvis mest att göra med att jag lyssnar så mycket på podcasten Billgren Wood, som hostas av Sofia Wood och Elsa Billgren. Deras drömmande beskrivningar av möbler som ärvts, köpts på auktion och loppisar har gjort att jag bara dräglar över Bukowskis och Tradera. Så att då FÅ en vintagemöbel som dessutom gått i släkten känns så härligt! Gungstolen är omålad i ett blekt träslag med fin patina, kommer absolut inte måla den. Jag matchade ihop den med ett fårskinn och en vit kudde, så nu känner jag att även Ernst Kirchsteiger hade varit stolt över mig, haha.

Nu är vi också i princip klara med inredandet av vårt och Emilias sovrum, och jag är så sjukt nöjd med både det och vardagsrummet som vi gjorde om, måste jag säga. Så pass nöjd att drömmarna om att bygga hus har kommit lite på skam, för det är så mysigt hos oss nu. Underbar känsla!

Familj & vänner · Resor

Norrlandsbröllop

Halloj! Jag överlevde skotthålet (haha), det är till och med helt läkt nu. Nu har jag istället två stycken röda ärr på halsen, inväntar bara att de ska blekas och bli vita. det kan tydligen ta ett år eller så. Hur som helst, så skönt att det där gisslet till sår är väck.

Idag har vi varit och kikat på några av Smålandsvillans visningshus och sedan varit på födelsedagsmiddag hos min kusin, kändes skönt att ha lite lagom mycket att göra denna helg efter förra helgen som var FULLSPÄCKAD. Jag och Johan var nämligen på bröllop i Umeå då min kusin/bästis Rebecca gifte sig med sin Daniel.

Vi lämnade kidsen hos farmor och farfar på fredagen och tog tåget upp till Umeå. Jag hann både med att fika med min gamla kollega Helena och fixa naglarna hos en av mina andra kusiner (alltså jag har runt 15 kusiner, så det finns en del att referera till heh) när vi kom upp. På lördagen hjälpte vi till att passa brudparets små barn medan de själva hade fullt upp med att göra sig i ordning, ta bröllopsfoton osv.

Sedan drog bröllopet igång och jag storgrät förstås i kyrkan, de var ju så jäkla fina! Efteråt tog brudparet en varsin skoter till festlokalen där vi hälsade dem välkomna genom att skåla i hot cider, fantastiskt trevligt och gott. Riktigt norrländsk känsla 😄 vid middagen var jag den första att få hålla tal, det var viktigt för mig att få göra det för att få berätta hur mycket de båda betyder för mig. Riktigt nervöst, men jag är glad att jag gjorde det!

De sjöng också en jättefin och rolig låt tillsammans, väldigt uppskattat!

Därefter blev det fest heeeela natten lång, vi hade fått strikta regler om att inte gå hem före 4 på morgonen, och så blev det. De hade ett band som spelade ett par timmar och sedan körde vi vidare på Spotify fram till 4 när vi inte orkade mer och gick hem till Becca och Daniel för att sova ett par timmar innan det var dags att ta tåget tillbaka till Stockholm. Fy fan så dåligt jag mådde dagen efter!? Jag var helt yr i skallen och illamående. Sov i taxin på väg till tåget, på tågstationen där vi väntade i 45 minuter och sedan på själva tågresan då jag kunde lägga mig i Johans knä. Helt slut var jag. Är ju inte direkt van vid att dricka så pass mycket alkohol och vara ute så länge nuförtiden, minns inte hur många år det var sedan sist…. men jag har levt på lyckan från bröllopet hela veckan, det var så förbannat roligt, helt klart värt! Man kanske borde gå ut lite oftare än vart 10:e år? 😄

Mycket oklar bild, men inte så konstigt att det såg ut så här dagen efter:

Mina tankar

Skotthål i halsen

Jag bjuder på den här bilden….. Hur det går med såret? Ungefär så här. Fortfarande omplåstrad och får fortfarande inte bli blöt på halsen pga risk för infektion igen. Hur smart det var att tejpa halsen med plastfolie för att kunna duscha efter allt för lång tid? Näej men inte ett dugg. Fick klippa upp den efter och hälla ut vattnet ur den innan jag snabbt spritade av mig och plåstrade om mig igen. Får såna äckelkänslor av att titta på såret, det ser ut som att jag blivit skjuten i halsen?? Eller som att nån fimpat mig på halsen med en cigarr??? Sjukt ser det ut, och jag kan ju återigen konstatera att det är bra att jag inte valde en karriär inom vården, jag är alldeles för lättäcklad och känslig för det, haha. Hur som helst så går det framåt, det har bildats skorpa osv. Och det ska tydligen gå ihop, trots allt. Någon gång.

Jag ser så mycket fram emot kvällen, båda rummen är nämligen färdigmålade nu, så vi ska pyssla med att möblera framförallt Ems rum, sätta upp tavlor osv. Jag är peppad och hon är GRYMT peppad! Imorse sa hon att hon idag på föris skulle göra en ritning över hur det ska se ut i rummet. Det är mamma upp i dagen det, jag älskade att göra ritningar över mina rum som liten, testa olika möbleringar, planera inköp genom att lusläsa IKEA-katalogen osv, haha. Ska såklart visa resultatet sen!

Hem & inredning

Tapeten ryker

Fortfarande infekterat sår, fortfarande stickningar under naglar och i fingrar. Men skit i det, idag river vi tapet i Emilias rum!!! Så otroligt tråkigt eftersom jag fortfarande ÄLSKAR den, fantastiskt fin. Det är enbart den som gjort att det tagit så lång tid som 1,5 år att byta rum med Emilia, annars hade vi bytt mycket tidigare. Men nu var det dags. Och jag ska som sagt tillverka en stor tavla av överblivna tapetbitar som vi sätter upp i Emilias nya rum istället, tror det räcker faktiskt till den fina färgen Silky pink från Jotun som Em valde (hon sa att hon ville ha rosa färg i nya rummet, jag tog fram 4-5 färgprover och av dem valde hon alltså Silky pink. Att hennes vän Liara har den färgen på väggarna KAN ha bidragit lite också 😄).

Idag har vi därför rivit ner tapeten och jag har spacklat alla väggar. Sedan blir väggen grå och då kan vi flytta in alla våra sovrumsmöbler där = förvandlingen av Ems rum kan börja! Det är det jag verkligen ser fram emot. Barnrum är verkligen det roligaste!

Mina tankar

Trött men gladare

Silky pink – Jotun.

Idag var det bara att gå till jobbet igen. Vi började dock morgonen med frukost hemma hos mina föräldrar som var lediga med barnen denna fredag. Himla härligt! Och skönt också, att få komma hem och berätta om det som hände igår för sin mami och pappi. De är fortfarande en otrolig trygghet när jag mår dåligt, även fast jag snart fyller 30 år. Gissar att alla år av att bli omhändertagen av dem sitter i ❤️

Jag var otroligt trött idag, hade svårt att fokusera på jobbet. Kom hem och stöp ner i soffan och sov. Himla skönt. Sedan kom Johan hem och då var det skönt att börja rodda med målningen av vårt och Emilias rum. Det kommer bli så FINT! Jag ska visa så fort det är klart!

Mina tankar

En sämre dag

Nyklippt och glad på utsidan värre ställt är det med insidan.

Idag var jag hos en läkare och kollade upp sårets status. Det är fortfarande infekterat, fortfarande har det inte gått ihop och penicillinet har gett noll inverkan. Han tog i alla fall bort stygnen, gav mig antibiotikakräm som ska verka lokalt och sa åt mig att byta förband varje dag, så ska det här snart vara borta. Var även tvungen att fråga om det här är farligt. ”Nej, bara bökigt”, svarade han då. Helt rätt svar för en sån som mig. Tyvärr hjälpte det inte ändå, för efter en härlig fika med min vän Johanna och hennes lilla Boel kom jag hem och stupade rakt ner i en panikångestattack.

Jag gick runt och hyperventilerade. Och började plötsligt lägga ihop ett och annat, som att jag igår hade yrsel vid flera tillfällen, så där så det snurrade till ordentligt medan jag körde bil. Att jag blivit tillfälligt glömsk och har förlagt saker och glömt bort tider på ett sätt som jag inte brukar. Och att jag har gått runt med hjärtklappning och axlarna uppe vid öronen i en vecka, trots att jag hela tiden tänker på att försöka andas djupt och lugnt och sänka axlarna. Samt att jag har domningar i armar och händer till och från, som värst var det ju i lördags, men fortfarande är det inte helt borta. Efter lite googlingar på panikångest så visade det sig att allt kunde vara tecken på just en sån attack. Och då blev jag rädd för själva attacken eftersom det är så otroligt obehagligt – och så bröt den ut. Attacken. Som jag tydligen väntat på i en vecka. Jag bara grät och skakade med ett hjärta som i princip bankade utanpå kroppen och tänkte att allt är kört, jag kan dö när som helst.

Jag KAN verkligen inte hantera rädsla för hälsoproblem. Kan inte! Kan inte härbärgera den oron! Det var samma anledning förra gången nämligen, det är när det känns som att allvarliga sjukdomar plötsligt kommer för nära och att jag inte kan värja mig mot det. Något som drabbar någon i ens närhet, eller någon i samma ålder som mig, eller någons barn. En fobi, kanske det är rent av? Jag vet inte. Jag vet bara att det här var så obehagligt att jag ska börja gå i terapi igen. På riktigt, inte bara i KBT, det tyckte jag inte hjälpte mig ordentligt förra gången, den var lite för ytlig och med för lite fokus på att gå på djupet med rädslor. Jag ger mig själv i uppgift att prioritera min psykiska hälsa nu, för det här fungerar inte. Jag vill må bra.

Till slut kunde jag sopa ihop mig tillräckligt för att åka och klippa mig (tycker det funkar att fokusera på ytliga saker till viss del), sedan kom Johan och barnen och så åkte vi och handlade färg, vi ska ju nämligen byta rum med Emilia, så vårt gröna rum ska bli dovt rosa! Riktigt fin färg blev det, vi valde Silky pink från Jotun. Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas få sova hela långa natten och vakna utvilad och glad imorgon. Orkar inte det här.