Allt och inget

Me too

Så otroligt viktig grej, detta. Vaknade mitt i natten och scrollade igenom mitt instaflöde som vanligt, och upptäckte att flera av mina vänner delat bilder under hashtagen #metoo för att uppmärksamma att de också varit med om sexuella övergrepp av olika slag. Jag var ju då också tvungen att uppmärksamma det, för jag har ju såklart också erfarenheter av detta, tyvärr. Framförallt med min expojkvän som jag hade mellan 16-20, det är först i efterhand jag förstått att det var många saker han gjorde mot mig som jag faktiskt kunde/borde ha polisanmält. Och när jag tänker på mina älskade, gulliga små tjejer och deras kommande tid som tonåringar och unga kvinnor så kan jag ibland bli förlamad av rädsla för allt som kan hända. Men som inte FÅR hända, not on my watch. Jag hoppas och tror att framtiden är ljus, men jag kommer finnas vid mina döttrars sida hela vägen och fightas för att de ska slippa uppleva det jag har upplevt. Slippa rädslan och skammen för vad någon annan utsatt en för. Nej fy fan, upp till kamp!!

15-åriga jag. Precis före allt började.

Familj & vänner

Höstkrispet

Lek på stranden i närheten av där vi bor tillsammans med mormor och morfar. Stella blev helt förtrollad av vattnet och ropade hela tiden ”bappe!!” (Vatten) och sprang skrattande mot det, haha. Fick fånga upp henne en del gånger när hon var halvvägs nere 😄

Tänk att vädret i helgen blev så där perfekt höstkrispigt och soligt! Är grymt tacksam för det, det gjorde hela känslan! I lördags hade vi Johans föräldrar och syster med familj på besök, så de fyra tjejkusinerna (som alla är mellan 8 månader upp till 3 år) fick härja loss ordentligt ihop. Och då menar jag verkligen ordentligt, det var ett fasligt liv hela tiden haha. Dessutom gick vi på promenader i området för att orientera oss lite, både i lördags och i söndags. Det är mindre än 10 minuters promenad ned till stranden från vårt hus, så dit gick vi och hittade en slinga som gick längs med stranden, på strandbryggor och klippavsatser tills vi kunde vika av hemåt igen. Otroligt mysigt! Det var knappt jag var redo att säga hejdå till helgen och gå och jobba, trots att jag tycker om mitt jobb. Så bra helg helt enkelt!

Emilia <3 · Familj & vänner · Shopping

Äntligen dagen D!

Som vi hade sett fram emot och peppat för denna dag, både jag, Emilia och Mathilda! Jag gick upp svintidigt för att hinna locka håret och sminka mig i lugn och ro, frukosten började redan 07.45, så vi fick åka tidigt. Efter en snabb frukost fick vi Goodiebagsen med stort G! Jag har aldrig varit med om dess like förr, visst har jag fått goodiebags, men inte på den här nivån, den här var helt sjuk!!! Vi packade upp massor med toppengrejer när vi kom hem, såsom en låda Lego duplo, två nappflaskor, barnvitaminer från Monkids, nappar från Herobility, säkert ett dussin klämmisar från Alex och Phil (de enda klämmisarna värda namnet i mitt tycke!), bäddset för spjälsäng, leksaker, ansiktsmålningskit, gosedjur, dusch- och schampogrejer för barn MED MYCKET MERA! Vi fick också customized posters från The creative ant och de flesta utställare fortsatte att dela ut gratisgåvor när vi stannade i deras montrar. Detta var ju min första gång som VIP på barnmässan, men jag hoppas verkligen inte det blir den sista – det var fantastiskt! Vi fyndade också en del, bland annat i Frank & Poppys monter som var lika toppen som alltid! Och Emilia uppförde sig exemplariskt trots att vi gick runt i hela 5-6 timmar (med stopp för lek och fika/lunch såklart). Jag visste att det skulle vara roligt att ha med henne, det här med shopping, kläder och prylar är liksom ett gemensamt intresse för oss. Älskar att ha henne med ❤️ Stella däremot var febrig igår, så hon fick hålla sig hemma med Johan och vila sig. Här kommer ett litet bildregn, de flesta bilderna har Mathilda tagit, förutom den första som fotografen på mässan tog och de bilder som är tagna med iPhone, de är mina, hehe… man får vara vän med en fotograf när man inte är en själv 😉

g

Allt och inget

Fina minnen från Underbara barn-mässan

Emilia på Underbara barn-mässan 2015!

Jag minns exakt hur det var det året, kommer nog aldrig glömma det. jag var nämligen gravid med Stella i ca vecka 12 och mådde så fruktansvärt dåligt. Förutom att jag mådde illa dygnet runt och var helt orkeslös så hade jag också bihåleinflammationen från helvetet!! Har aldrig haft det vare sig förr eller senare, men då var det så jävligt att jag inte kunde ligga ner i sängen på nätterna för att trycket blev för stort i ansiktet, smärtan var så olidlig att jag minns att jag grinade och fantiserade om att skjuta av mig fejset… dessutom var jag ju gravid och kunde inte ta några av läkemedlen som kunde hjälpa utan fick nöja mig med huskurer. MEN, barnmässan missar jag bara inte! Så jag släpade dit mig själv, tog ett snabbt varv och återvände hem till sängen sen. Det var det värt! 😄

Jag minns också första året vi gick dit, jag och Johan, nämligen år 2012. Emilia skulle inte flytta in i min mage förrän året efter men vi (eller kanske mest jag hrrm) var så redo att uppslukas av barnvärlden, jag ville få vara med om ALLT relaterat till det som jag tyckte var så fantastiskt, så jag började prenumerera tidningen Mama, köpte några små minibebikläder – och så drog jag med mig Johan till mässan. Vi gick mest runt och tittade storögt på allt konstigt som vi inte hade någon aning om vad det var (amningskuddar, babyskydd tex), prövade barnvagnar och myste vid tanken på barn. Jag minns det med en sån värme!

Imorgon är det alltså dags för VIP-bloggfrukost på Underbara barn-mässan, och jag tar med mig Emilia dit faktiskt, vi delar ju intresset för shopping och mat, så jag tror hon kommer tycka det är kul. Vi plockar upp Mathilda på vägen också, ser så mycket fram emot det! Hoppas vi ses där!! De firar ju 15-årsjubileum, så det kan bli extra bra denna årgång 😊

Ytligheter

Färgglatt hår

Dagarna går så otroligt fort, tack vare att mina arbetsdagar nu är roliga och givande. Tänk att det var så här det skulle kännas att tycka om sitt jobb och gå upp i det så där som jag bara sett andra göra förr. Så glad över att jag känner så nu, till skillnad från hur det var på mitt gamla jobb där jag inte kände mig motiverad alls av vare sig arbetsuppgifter, arbetsmiljö eller något annat. Så glad för detta! Dessutom tränar jag med en PT-grupp två dagar i veckan, träffar kompisar och så försöker jag spendera så mycket tid som möjligt med mina två små. Som jag längtar efter med hela mitt väsen varje vaken sekund! Vardagarna är fullspäckade minst sagt.

Jag tänkte göra ytterligare en förändring med mitt hår, nyligen klippte jag ju av mitt långa hår i en lob, och nu har jag bestämt mig för att jag vill färga det. I en färgglad färg! Jag har aldrig varit typen som färgar håret i galna färger (förutom en period i 7:an när jag hade mörklila hår), jag har mer varit typen som vill ha det naturligt och klassiskt och som vill undvika att det ska bli slitet till varje pris. Men sedan jag bestämde mig för att sluta jaga den gamla drömmen om megalångt hår, så har jag blivit mycket mer YOLO med håret! Stylar och fixar det varje dag vilket jag inte gjorde förut eftersom det sliter. Och nu vill jag leva ut drömmen om ett färgglatt hår. På rätt sätt, ska sägas. Ett regnbågsfärgat neonhår i gräll ton tilltalar inte mig, men däremot en dämpad gråaktig ombre i någon fin färg – MMMMM SÅ FINT! Se bara:

Älskar. Alltså älskar det! Gillar speciellt övergången mellan det mörka i botten och det ljusa/färgglada. Snygg kontrast. Tänker dessutom att jag vet inte hur länge den trenden håller i sig plus att det är bäst att passa på innan jag blir för gammal för ungdomliga trender (om jag inte redan blivit det då haha, men skitsamma!). Detta blir nästa steg för mitt hår! Jag vet dessutom att mina tjejer skulle tycka det var så kul om mamma hade färgglatt hår… 😊

Vårt nya hus

Lyxproblem: brist på förvaring i huset

Åh vilken härlig helg vi har haft! Allt är uppackat, så det är inga flyttlådor som stör någonstans (är allergisk mot synen av flyttlådor, måste bara få bort dem så snabbt som möjligt) och vi har fått mycket tid att bara hänga tillsammans i lugn och ro. Något jag verkligen längtat efter, eftersom mitt jobb tar så mycket av min tid och ork numera. Nu stornjuter jag av att bara sitta på golvet med tjejerna och lägga pussel, läsa böcker och leka med dockor på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Jag uppskattar tiden ihop på ett annat sätt helt enkelt och tycker det är ljuvligt att vara med mina barn, jag älskar dem så mycket att jag ibland knappt kan hantera det!

Hur som helst, igår var vi ute ett tag i hällregnet eftersom det ordnades barnens dag nere på stranden, här där vi bor. Tyvärr frös vi ända in i märgen tack vare det svinkalla regnet, så efter ett tag traskade vi hem igen. Och premiärtände kaminen!!! Sån ofattbar lyx, detta! Det värmde gott och höjde mysfaktorn ungefär x1000. Gott betyg helt enkelt!

Idag har vi däremot spenderat mesta tiden på IKEA, vi har nämligen insett att vi inte alls har lika bra förvaring i huset som vi hade i lägisen. Dels fick vi inte plats med vår fina egenfixade skänk (som svalde mycket) eftersom den var för bred för alla väggar (många/stora fönster har sitt pris!). Så himla tråkigt eftersom vi var väldigt förtjusta i den! Dessutom har vi knappt några skåp alls i vårt nya badrum, utan bara själva kommoden under handfatet….. vilket inte räcker någonstans. Så. Förvaring behövde inhandlas helt enkelt. Det fick bli en hylla till badrummet och en mindre skänk till vardagsrummet bland annat (som jag tänker att vi ska pimpa med tillbehör från Superfront längre fram!). Tur att det var problem som gick att lösa i alla fall! 🙂

Emilia <3 · Stella <3

1-årstrots

Emilias bästis på förskolan hade ”jättemånga bopännen (hårspännen)” i håret en dag, och det var Em förstås tvungen att ha dagen efter hon med. Såklart! Jag minns hur viktigt det var att vara så lik sin bästis som möjligt 😊

Stella blir bara större och större för varje dag (duh), och vi har räknat till att hon kan runt 30 ord nu! Hon förstår så himla mycket och man kan ge henne instruktioner (som att slänga skräpet i soporna, sätta på sig strumporna osv) som hon fixar galant. Stora tjejen! Men fortfarande är hon väldigt, väldigt mammig, vilket även Emilia är. Inte mig emot ❤️

Hej från Emilia och Stella! Senaste tiden har jag ju mest skrivit om hus och flytt och mig själv här, men det är ju faktiskt en mammablogg så nu tänkte jag blogga lite om mina fantastiska tjejer också!

Emilia närmar sig 3,5 år med stormsteg! 3-årstrotsen är dock helt och hållet hanterbar faktiskt, troligtvis framförallt för att hennes 2-årstrots (som varade från 1,5 år tills hon blev 3 ungefär….) var helt jäkla otrolig. Vi hade aldrig sett maken till envis, tjurig, viljestark och galen unge liksom. ALLT var en kamp. ALLT! Så skillnaden mot hur det är nu är enorm, nu får man ofta höra ”okej då mamma/pappa” när man säger något, det skulle aldrig hänt för några månader sedan!! I början försökte vi parera trotsen genom tydligare och hårdare regler och ramar, men det trissade bara upp henne och gjorde allt värre. Så vi lärde oss att ta det lugnt och sitta ner i båten när hon höll på som värst. Och det har faktiskt varit det som hjälpt mest av allt. Att vara ute i god tid till allt, eftersom man hanterar trots sämre när man är stressad, och låta det finnas förhandlingsutrymme inom ramarna liksom. För självklart måste det finnas regler, men HUR de ska följas kan faktiskt vara relativt.

Någon som tagit över trots-stafettpinnen är dock vår lilla Stella. 17 månader gammal är hon och sedan ett halvår tillbaka (eller ännu längre?) är hon lika viljestark som sin storasyster. Hon accepterar INTE när det inte går som hon vill, och hon har en speciell metod som hon tar till. När hon inte får sin vilja igenom så blir hon direkt tokig, och ryter fram ett gällt men ändå morrande vrål som skär genom ben och märg, därefter kastar hon allt hon kan få tag i åt helvete för att sedan kasta sig ner på mage på och rulla runt av ilska, medan hon morrar/skriker. Väldigt demonstrativt gör hon det, för att verkligen visa att NI ÄR SÅ HIMLA DUMMA, SE NU VAD NI FÅR MIG ATT GÖRA!!! Haha. Jag och Johan är ju dock mycket mer ruttade denna omgång, hade Emilia hållit på så här i den åldern hade vi nog blivit både oroliga och börjat tänka att vi var dåliga föräldrar. Nu tittar vi mest på Stella och tycker hon är gullig, haha. Vi drar en och annan parallell till Emilia var och pratar lugnt med henne tills hon lugnat sig. Vi drar inte på för stora växlar helt enkelt, för det behövs inte. Det går ju över! Skönt det här att bli mer erfaren som förälder!

Imorgon anordnas det barnens dag här ute i området där vi bor numera, och vi ska såklart vara med så vi får träffa våra grannar och se vilka som har barn i samma ålder – helt enkelt reka potentiella kompisar till barnen. Blir kul!